OCR Text |
Show Freda gen dm 23 Maj hordt Jubel genom att i yster uppslup-penhborja h&rma en k&nd Foret messade hon med hufvudet and&ktlgt lagdt pA sned, och sedan steg hon upp i en stor l&nd-stoch bfirjade der, medan Valborg och Sara l&go dubbla af skratt, en kolportfirspredikau till en af det gamla testamentets mera burduaa et hufvud-stadspredlka- ol NOVELL AF OSCAR LEYERTIN. texter om k&rlek och Aktenskap. B&fve spejade Men han sig ingen m&nniska, intet spAr af en luf-ti- g kl&dnlg med ljusa f&rger, som kunde g&tta Ilf i det dbda landskapet. ut&t. Hvarje bgonblick hviskade hans o roligt s, klnppande hJArta, att Anna skull stbdd pA Hedvlgs arm, med det kinesiska parasol let bfver det blottade, blonds hufvudet, det der ystra, sjelfs-v&ldihufvudet, som fast ingeo vlate det, gjort honom sA myeken sorg, och 4 myeken tyst frOJd- - om dan ork blott flek suga sig n&rlng ur hopplbsa (lrommar. Men hon kora icke. N&gon oppnade dorren? Kunde det vara hon?... NeJ pA trbskeln s.od Kurt som vanligt kl&dd I sin prestlikt bopknappta svarta bonjour, med det vanliga qv&karaktlga uttrycket bfver hela sin siilleamma, lltet afm&tta persy-na- (Forts, fr. fdreg. III. 3 brusade icke, vinden spsiade icke, foglarne sibngo icke, utan gfimds sig fdr det br&nnande gasset mellan lbnnarnee lof. V&gen ga Men Jag bade e& n&r glomt del vigtlgaste... Jag n.6tte I middags, monsieur Tres Beau, ban belaade sA vinligt. NeJ, hvuT s&ger du? Hvar vat det? Utanf'i! Junf'rt Ett Bommarlifs obekymrade dolce far uiente med dag, som kommer, och dag, som samma i g&r, sorglosa enahanda, ett atlllhet, sommarllfs som taelso-gifvan- sk&nker tan- - kar och k&nslor af natur, medan det fastet tindrar mot on som ett djup- -' bl& nnkhandel! bl&tt J&tteoga bakom lofhvalfvens fro-digronska, och sol och skuggor i hos skulle dricka chokolade midt emot, dallrande spel vexla ofver fj&rdens Hellbacher? krusiga smiboljor, 1 skogarnes doftan-dGerna! Men hor du Anna, hvil-ke- n svala salar, p& krfikande gula r, i oriningen Sr det af dfna landsv&gar och flacka marker, som for-toden bar skdnbeten? i fjarrans afl&gsna ljusblA, ett D n som kunde mums det &nd&. . , speclfikt Stockholmskt sommarlif med Men bade du aldrig nSgot sSdant der pipande AngbAtar och vimplade kuttrar, for dig, der hemma, 1111a stackare? med otvungenhet till mlddagen och Ahjo! Men bara en allvarlig s&llskapsllf och allt det andra, ifrAn den stund hugfadern med middagsb&ten BerStta d&! ifrAn staden, ett muntert somDet var som nykonllrmerad. Jag marlif pA grosshandlar Alms villa "Caph611 p& att fara till Amerika med en ri, bel&gen pA en gronskande . . pianist. . . Karlen s&g bra ut, spelade Grosshandlar Alms arbetsrum 1 staval, ocb Jag bade sS tr&kigt hemma, s& gransiost obyggligt tr&kigt... Tank den omtalades allm&nt med stort men det han hade i sin sommar-vill- a dig, Jag bade packat in mina saker, ta-g- it ut min sparbanksbok. men s& Sng-rad-e var ocksA det inredt med Jag mig qv&llen fdrut... och lyx. Medan det forra hade pfc reste lyckligtvls ensam. en g&ng nAgot af en vetenekapsmans En riktig roman!... Men det var l&rda v&rdighet och en konstirgicenats ant. Jag tSnker ba en llten ungdoms-ba- l stilfulla komfort, ville det senare gifva i veckan. L&t oes tinka pS kaval-Jerern- bllden af en man, som intet htigre &n att fA 1 a 1 fred som en v&lbest&ld landtjunkare, men tyv&rr Jaa! Lojtnant Strdmberg! Fy Hedvlg, var inte elak nu!... &nda ut i sin landtliga frlstad forfolj-de- s af sina tyngande plfgter som stor Lojn&nt Lundin! Den Sr dft bra oforskSmd af sig, bfirs- - och kommunalman. Derffir voro ocks vaggarne har inne tAckta med n Lundin. och Jagtredskap, medan skrlfbordet, Ja men treflig du. Lojtnant som tyngdes af riksdaggprotokoll.stads-fullm&ktige-betankande- n, WaernqvisL Mfttte val det! Till bSat du, arbeten i talade om, att den, som ben! lefde i rummet, dock ej tog llfvet blott Lojtnant Krusenberg? till lyst. Och de m&nga der llggande Jaa d&. .. fin familj! den stora hogen med bref, telegrammen, Bara ldjtnanter du Anna? som regelbundet bfirjade med ett rt ? tyc-kHvad Jag tror nSstan det med mexikanska friraftrken, vltt-nann du?. . . NSgra doktorer kanske, om firmans vidstr&ckta ffirbln-delge- r, L ex... Men bSr sitter Jag ocb gAfvo alltid groshandlarn sladdrv, ocb eager inte den stora till en v<al'g utlaggnlng om, for qvallen! Kurt kommer hit huru hArdt det var for en aff&rsman 1 afton. att aldrig f& vara sin egen herre. . . Kurt...! Grosshandlar Ture Aim horde ffir Ja, han sa att han kommer hit till en af det offentllga Stockholms-ltfve- ts efter sin forelSsning p& arbetarelnsti-tute- t. prydnader. Det var icke en Han som eljes s& sSllan gSr ffir landet och staden, som icke bort. Hedvlg du, Jag truktar: "Heim-llcb- e fdrtydligades genom hans ytterst sak-riLlebe. . . utredningar. Och detta fdrekom Anna! Jag blir riktigt ond. . . sA mycket mlrakuldsare, som man vis-st- e, Jag bar Ju ingentlng sagt... FSr att Aim bfirjat bilda sig som Jag hviska dig nigot J drat? och det var oforklarligt, NM? - . huru hgn sedan kunnat tillegna sig alia Det skulle Vara riktigt roligt, om dessa omfattande' kunskaper, han som han blefve kSr 1 dig ftfver oronen. . . icke en dag lemnat IfrAn sig chefska-p-et Kurt kSr, flloeofen, han som Sr c& for den stora Anna, som han fAtt som ett likkistbr&de. Ha, ha, fifvertaga efter sin sv&rfars dfid. ha! Men hemllgheten lAgt uppriktig Hvad du Sndi Sr ffir en liten rar sagdt deri, dtt han p& ett genomgA-end- e slammertacka, Anna du! o. s. v. etc... vis begagnade sig af den store, etc... moderns teorin om arbetets fordelning. Senare p& qv&llen anlSnde ocksS IfrAgavarande beta, solklara Juliffir-mldda- g Kurt. Och inne i det ombonade Hum- satt Just den person, som hade melgka ffirmaket samlades man till en pA Bin lott, att forfatta dp kommunala liteairefligt samspr&kande krets. Tan-t- e anforandena, med hvllka grossnandla-re- n Marmelad ofvervSldigade med vackte s&dant bifall, vid skrlfbor1 hans det fram Valborg slag. tog arbetsrum, ( fird med att afjrila sitt album, horn inneboll stora mSn frin g6ra nAgra looter At sin husbonde Adam till Darwin, och fdrevlsade. Anen expropriatlonsfr&ga. Men et na och Sara sprSkade om ollka satt tycktes Icke roa honom synnerli-ge- n, att utrfina det fordolda, om tankelas-nin- g eller ocksA var det den qvalmiga och borddans, om att rSkna hettan, som tryckte honom, ty, der han der man sof for fbrsta gSn-ge- n, satt, fdll han l&nga stunder i tanksprld-d- a och sStta Sgghvitor 1 glas under grubblerler, medan hans grunda, lltet ljusa midsommarnStter. trotta, melankollska, gr& 5gon stirra-d- e Men Kurt och Hedvig diskuterade allt ut genom fdnstret, pA parken, pA llfligare qvinnoemanclpationsfr&gan. fjarden, som frisk men spegelblank 1 Hedvig talade entuslastlskt, som bon sin glatta blAnad lyste fram mellan de strandkantade aldungarnes blankgrona r. brukade med mSngder af cltater, Hon smyckade sitt tal med fJSdrar lof... En tiugofem Ars man var han med frAn alia hftll. och det regnade para-doxfr&n bennes ISppar, Snda till dess magra, torra hander, med smA svarta Kurt afkylde henne genom att p& hen-ne- e mustacher, ett blekt i fortid gammalt crdflode svara med att sSga: du ansigte, hvars 'ulnspel forekom sldtt, Fru Aim p&stod, att hon Och den der frSgan, som ban uttrycksldst. menar? s4 ofta riktade till henne med sin stil- alltid, n&r hon s&g honom, trodde, att la, lugna stamma, lrriterade henne all-ti- hon fororittat honom p& n&got vis, ty Just d& hon tyckte sig hafva sagt det I&g n&got pA en g&ng sm&rtsamt n&got qvlckt, djupsinnlgt eller origl-nel- t, och fortryckt ofver hela hans hAUning kom han alltid med sitt evlga: med dess dfverdrifvet bugande ofver den darrande munnen, Och att hon aldrig rikdu menar? llksom for att under-trycsluten, tigt kunde svara p& det, det var det ddmjukt det vredgade eller fdrtvlflade virsta. ' ivaret p& en forlAmpning. Men allt efter som de samtalade, Men n&r hsu eatt ensam for sig och hennes lust att briljera, n&r hon kunde V"glfva sig At sina tan-ka- r, fritt s&g bane stora, sJSlfulla ogon riktade vexlade priigeln pA hela hans p& sig med ett uttryck, som kunde de totalt. Det var, som hvarenda se tv&rt igenom henne. Hans enkla i bans kropp sp&ndes. sena tigonen som de en voro stilla af ord, burns s. v&rraa, verkade alltid pS lyste med en hvass, metallisk knotos H&nderna omedvetet och henne som ett regn, som ekoljde bort det myckna smAslnti och tillkonstlade det kom bfver hela bans magra men sega gestalt n&got af en fransk hos henne. h&nsysldaa stridslystenhet S& talade de b&M ISnge och v&l, var student Artur Bafve, grossDet frAn mer mer och ocb gled samtalet det yttre in pA dem sjelfva. Likt tvA handlar Alms b'ndsekreterare. . . En InstAngdt qv&ljande v&rme Anga-d- e barn, hvllka leka p& kanten af en arbetsrum. der inne i i skAmt de med att roade sig locks ur hvarandra tycken och sym-patl- Flugorna surrr,,e vyssjande och och tlu efter anean stdtte en ur djupet. En vek, lyckllggfi-r&nd- e sm fdrirrat sig in genom tor humla, en af predestinationakansla fonstret frAn blomster-paliere- n kSrlek, som skulle rena derss det bppnade utan for, med dofva dunsar sj&lar i en v&ldsam, gemensam glod, gaf mot taket. En bred solstrimma fdll deras ord flykt, f&rg, men &iyiu stod klart ffir deras hJSrtan, och Snnu darrande med hett, gult sken in bfver kunde de trygt som gamla, fortroliga tiljornas rad, kom bajonettspetsar, clselerade skbld, de korsade vSnner sltta och sprAka, utan att ett e stor-dkllngorna p& v&ggen att bllxtre med spAr af lldelsens tvlfvelsjuka oro bl&ndande ljus. Det var s& pinande, ma-sideras frimodlga kamratskape stilla der Inne. Ingen vindpust (5r-d- e samtalsduo... det tippna fonstret det sorlan-d- e genom Hedvlgs mlsatSmning var som bort-bl&af ekot nAgot buller utifrAn. Den Och pA qv&llen, n&r Kurt och hade forstummat allt hettan dofva baas syster gAtt. vAckte hon ett oee - Om vi i morgon vid samma tid e, sv&r-merie- na skfir-g&rda- fi. be-ro- m, v&lbe-r&kn- ad pla-nlst- en a! 6n-ska- de va-pe- , ku-ve- er de Wi-ad- ng ny-het- en 6f-ri- gt llfs-fr&- ga ka all-varl- lg sot-sak- er an-gen- de ar-bet- bil-de- er d. under-gifvenh- et, ka for-sva- fysi-ono- strAl-glan- barri-kadma- er kom-man- ns mo-noto- nt, de in-t- et gt oppen-hJArtll- son. Nej, hvad blflser det fbr vind dag, efter som herr Kurt hedrar Capri" med ein nftivaro? -- Ingeu vind alls, fruktar Jag, och det var jurt derfor Jag inte kunde h&I-l- a ut der inne bland de stekheta gator-na.- .. Jag lick en s&dan lust att vara sybarit en dag, ligga 1 b&ngmatta ocb dank bland tr&den.,.. N&, det glfider mig... Jag har Inte sett er pA sA lange. Kurt svarade Icke. Det blef tyst i rummet. Flugorna surrade, bum Ian for med ojemna slag mot taket. B&fve lutade sig langre ned mot sitt arbe-t- e och lat pennan raspande fare bfver papperet. Men framme vid fbnstret stod Kurt med det oroligt tvekande uttrycket hos en man, som har nAgot vlgtigt p& tungan, men drar sig fbr att uts&ga det, bfver hela sitt bleka, intelllgenta ansigte. Hvad skrifver nl p&? bbrjade han slutligen fbr att dock s&ga nAgot. Ah, nAgra siffror ang&ende den stora expropriationen uppe p& sbder, som ska afhandlas i stadsfullmktlge om tlsdag. SSS . . . och far anssr? Grosshandlaren kmnar rbsta fbr expropriationen. Naturligtvis! Den ena korpen hackar icke ut ogonsn pA den andra,., Frick &r stadsfullm&ktlg, derfbr ska hans tomter kopas. ' Eller hvad s&ger n tt Hvad vet Jag! Men.mSnniska, har nl dA aldrig n Asigt for er, utropade Kurt msd ovanlig h&ftighet, I det han otAligt msd stora steg vandrade af och an p& golf-ve- t. sl& ni-go- Bafves hufvud snuddade nu nAstag vid papperen, och medan han fortfa-ren- de skref, svarade han os&kert, tll-pan- Nog skulle Jag upptr&dt mot Men grosshandlarn bar v&gands sk&l ocksA han... mycket goda kb-pet- ... i fred, bn-sk- at er kt, Men sansa er aa... Gk inte p& ett barn... Om ni bara vill ock kan noja er med lltet, ska det gA... Tror ni Jag har nAgot bfverdAd . . . Jag, som som st&dar och b&ddar sjelf, Ja, som m&ste arbeta, tills hj&rnan icke orkar l&ngre, fbr att kunna lefva... Men iycklig ftr Jag, som bars en fri m&n-niskan vara det, Iycklig. . . Och ak-t- a dig, Artur, ajeta dig, ty den dag kan komma, forr in du anar, n&r tuppsn gal fbr sista g&ngen och s&ger dig, att du fbr evlgt fbrr&dt din herre och DA fins det Ingen Aterv&ndo ka nl sn&ll... Jag &r s& trbtl fbrsokande utt komma in genom nAgot och sA svag; l&t mig f& sltta bortglomd kupbfonster. Svalan anses vara den och fbrrosta i min vrA. Jag &r inte enabbaste fogeln, och inttll helt nyligen b&ttre v&rd... inte alia den mannen nl har man tmtt, att ingen insekt kunde fttrest&ller er, nej tro mig, inte alia undslippa denaamma. En naturforska-r- e DA ber jag om urs&kt orb har dock sett en svala forfdlja en mig. liguldsmed, en den mest snabbflygande Trampa icke pA mig, herr Kurt... Insekt man k&nner till. Den flog med Fbrakta mig inte, lofva mig det: en otrolig hastighet och vlnklade hit FbrlAt... Jag fdraktar ingen. Se och dit, s& att svalan slutligen trftttna-d- e hir min hand. Men ni har i dag och m&ste bfvergifva sin jagt beredt mig en stor mlssr&kning (Ungdomens Vea.l SA lemnade Kurt sakta rummet Det blef Ater tyst der inne. Flugorna 8 surr OM FORMEN. mattades af. Humlan hade listat sig ut. Och en An mera slumrande, NAr man talar om diktare, hvilkas masig stillbet biedde sig med sjudhett styika lipger i formcn, och n&r man med ofver rummet. Men vid skrifbor-ue- t ett visbt medgifvande mbter en forni-talansalt Bafve qvar med bgonen dodt liar det ofta fbrefallit mig som i&ata pA papperet och baudeu slappt hade man gryrnt or&tt och &nd& den xiing pennskaftet; 1 tankar af br&n-uan- kiaraste r&tt. Kntiken och publiken blygsel, sylhvass gr&melse satt forinA, som vanligt, icke uttrycla, hvad hau der. Det kandea, som n&gon sla-g- lt de mens samvetsgrannapedanterleka honom i ansigtet, och han t&ligt, med ord och m&rka ej, att de strypt odmjukt som eu bund bojt sig under meningen. den tuktande handen, 1 det tyngande Ty hvad &r konsten annat &n form? medvetaudet af sin skuld... Och dock Tunka &r ingen konst vi kunna det kunde han icke forddma sig sjelf. Utan alia, men icke alia m>a sk&nka ban akakade sakta p& hufvudet och drfigt fit tan ken. Originella tankar t&akte, att Kurt dock Icke hade n&gon existera icke det tinns blolt originella auing om, den lycklige, hur det kunde uttryckssfitt. llvem kan uts&ga en bryu en man att best&ndlgt, allt se- tanke utan att samtidigt gifva en form? dan ens tanke mognat, ubdgas se Vore skalden blott en t&nkare, d& vore beskyddare i alia, j&mlike i vi alia skalder, ty ingen skribent &r v&l in gen aning om, hur kufvad en nog fbrmfiten att fordra monopol p& manniaka blef, som beet&ndigt m&nt sj&lslif. Vi alia som lefva, filska, hata, 1 tigga aig fram verlden, lefva pA sbrja, v&mjas och l&ngta, vi alia &r hj&lp, den kallades nu handr&ck-nlnskalder utan att vara konstnArer. Vi understod, stlpendier eller alia t&nka med samma material som Shakespeare och sjuuga med samma Och i ett bgonblick var det som hela toner som Heine. Vi &ro en verld af hans uppv&xttid farlt forbi hans sanningar och ett haf af melodier. Men trbtta bga, seen for seen, och v&ra sanningar &ro oss obekanta, ty de s&rsklldt varseblef det med halluclna-tlonen- s &ro stumma, och vi fbi st& ej s&tta noter klarbet hans barndomshem och till v&r musik. Kunde vi ordna kaos, barndomsllf. En dyster bild! Ty kallt skulle vi varda Goethes likar, och sjbnge vi med klar rbst en af v&rt hjertats min-st- a och fattigt var det i vlndskuporna, der visor. Beethoven skulle n&mna oss den rlke sl>ingen af nAd lit honom och hans mor bo. LAgt l taket i de sm& sina syskon. Men vi m>a ej, och fbr rummen, smutsade tapeter, murkna po- att f& ly8ina till v&r egen s&ng, m&ste vi ster, blanknbtta, utslitna gamla mbbler, l&ta konstn&ren sjunga den fbr oss. rAddade fbr de sista fyrkarne vid Att vara skald &r att s&ga ut, hvad att vara konstn&r &r att efter fadern. Rfvor, sprickor, alia t&nka h&l och lappar. Modern sitter och sbm-ma- r. herska bfver formen. En diktare &r Hon lemnar arbeten till Biku-paalltid en formtalang, och ingen &r skald Och medan hennes flngrar fllta, utan att vara spr&kvirtuos. Men en i kritikens mening fir en blifva rynkorna 1 hennea panna e, formtalang som icke har talang fbr formen, och den och hon dryftar sitt enda talar om den tiden, fadern som har sin styrka i formen", fir en, som har en bristf&llig form. Fr&nkfin-ne- r lefde, och de atodo sig godt: man en diktare g ni, &i det icke fbr SA hade vl kalaser vid Julen, Ar- hans utslitna tanks, utan fbr hans ut tur, du. Femtlo personer Ibland. . . Ja form. slitna n trettondagsafton kom grefve Erik Vademecum. Spens med... Jag mins det, som det hade h&ndt 1 g&r. Och dessa eviga erinrlngar om g&n-g- et v&lst&nd plna Artur som nAlstygn, der han sitter i sin vrA och l&ser lexor! Han &r nyss hemkommen efter att hafva itlt middag hos en kamrat. Ty klassens fbrmbgna pojkar had erbjudlt honom att splsa hemma has sig visas betalas A dar I veckan. h ett s&dant anbud fAr icke ett fattUaansbarn afslA, sa rlke sl>ingen... Boken &r sbnderrifven, kbpt i ett gntiqvariat, klAderna, Ja dem lick han fdrra Julen af sligtingens hustra, och hon glimmer Icke, n&r, hvar och hur hon gifver. SA sitter han der och pluggar, medan 22 & 24 E. First South Strut, lampan kastar ett sken, som om ocksA fl&mUnde och matt dock &r fbr Salt Lake City. starkt fbr allt det alltua och f&rglbsa ikrlng, F. W. ARMSTRONG, P. W. MADSEN, medan modern syr och talar om kala-se- n Vice Pres. President. 1 forna J. E. CAINE, Kassor, dar, dA Ull och med grefve Erik Spens kom med en trettondagsafBankanvisningar ultardas till ton... Qv&ll ut och qv&U in sitta de personer i Europa s&val som i A fbr att blott dA och dA, n&r slfigtln-ge- n Forenta Staterna. har feeter, kommenderas ner. Ty stickande af genom sin uppxl&dda tarf-llghskola de der .vara letvande och lysande bevis pA groeshandlarns cch hans hustrus crparda och fidelt friko-stig- a gifmildhet. Xnnu en gAng skakade B&fve sitt tunga, v&rkande hufvud. Det blef Icke rosor af draksAJd. De i fortid brutna vidjorna blefvo aldrig mera raka. Ve de fortryckta, de som & Trust Company, trampas i all sin tid, deras krdkta ryggar skulle ingen kunna r&U... No. I Main Stroot, Salt Laka City. Ute 1 tr&dgArden stotte Kurt p& sin (Upprfittad Ar 1873 ) yster, som med badmossa och en Embetsmnn : slmdr> pA armen, kom gAende F. SMITH. President JOS. nerifrAn sjbn. ANTHON H. LUND. Vice President. God dag, Anna! GEORGE M. CANNON, Kassor. Nej se Kurt. . . V&lkommen kara LEWIS M. CANNuN, Assist. Kassoi fllosofgubbe! IVt var dA fbr v&l. att du Direktorer: kom hit ut en gAng. . . Eller tycker du, F. JOS. SMITH, att det Ar sklch och fason att s& der ANTHON H. LUND, Icke synae pA m&nga veckor... T. G. WEBBER. NAA, ANGUS M. CANNON, flf nu din syster, som kommer frisk JAMES JACK, och vacker ur vattnet, en . . SA! kyss. FRANCIS M. LYMAN. ... Men s&g, det var kanske nAgot GEORGE REYNOLDS, s&rsklldt, som i dag bereder oss ftran af JOHN T. CAINE, dltt besbk. L. JOHN NUTTALL, ANGUS J. CANNON, Nej, k&re Anna!... Jag ville bara ABRAHAM OWEN WOODRUFF. ligga och lata m!g lltet i varmen. GEORGE M. CANNON. N4, det akall blifva riktigt roligt IIYRUM M. SMITH. att se dig sysslolos. Det skall gladja rXnta betalas en s&dan lauaron som Jag... Kom dA! Der nere bland lbnnarne h&nga de halfArsvls A nya amerikanska h&ngmattorna. . . de am nigot till vAllustlga, de. aOT Denna bank ar den aldsta - Men hvar &r Hedvlg? sparbank i Utah, med storre in(Forts.) sattningar an i alia de Ofriga rekora-mender- l&ngrs. Och 1 sin bfvertalande entuslasm m&rkte Kurt icke, att han duads BAf-v- e. Men dsnne s&g leks upp, Stilla, bedjande hviskade han: Tack, tack fbr all vAlmening och allt lntresse... Ty ni menar sA vil med mig, det fbrstAr Jag nog... men det kr nog b&at som det &r... ni vet Inte nl allt, som binder mig vid er fan bus... Allt... Hvad menar nl? Jo... Nej, Jag kan inte - s&ga det, Goda herr Kurt, lemna mlj 9 Dolstor &r ug.Lupdberg Svensk ar Tandl&kara, 3 f 1 .... Har flyttat tillbaka till MURRAY, Utah. 25 Arig erfarenbet i yrket. Allt arbete garanteras. sol-ga- ss de for-men- s for-m&- n, In-ge- n, an-dr- as g, an-wt- ... svi-dan- auk-tlon- n. dju-par- Cofnpriefcial & Savipgs Bapk, I CANVASSER WANTED PRINTERS a journal for to sell INK advertisers published at weekly dollars five a year. It teaches the and practice of advertising, and is highly esteemed by the most sue ceasful advertisers in this country and Great Britain. science alLiberal commission PRINTlowed. Address ERS INK, 10 Spruce St., New York. NERVSVAGA MATH AFSKRIFT AF ETT &KTA tVENSKTECEFT t&NDES FRITT TILL ALU I SEHOF AF HIELF, . INGEN G. 0. D.- - ELLER FR0FME0ICIR-HUM-BUGWLAS OENHA NOTI TILL SLUTI Ffirvexla ml leka med qvackialtvars, hvllka nv fcjuda frla reeept aom lock bete for de enaror t hvllka de (knee etackare .JnkUngar, for att kunna frAunarra dem derae penaar. Ja har ett AKTX SVKNSKT REOEPT, foreekrlfvet at en aklckjl evenak lAkare. Je erhOU det under ett beeokl Sverige och det botade ml fallatandlt frAn ffirlueter, varicocele, dAllat mlnne, tfirlo-ra- d mandom, nedalaenhet o. a. V., hvaraf la ltdll I flera Ar, efter det Ja bar 1 landet forgafree ffib. elornt hundratala dollar, pi apedal later, medlcln-bolalnat! tut, balten och andra botemedel UU Ingen nytta. Ja trodde font ett kanaka detta lake-medIcke akulle vlaa alg Ilka vardefullt t alia faU aom mitt, men aedan jag 14 tit ofver SO andra ffiraokal det och deeaa tfven blefvo botade, bealot ja eM bjelpe andra, och tuaentala landamtn Ofver allt 1 detta land aro letvande vtttnen pA detta likemedale vtrdetulla ffir ett Icke aaga underbara eenakaper. Ja vender atakrlft at detta markllga reeept junta vldare nppljanlngar elldelea till elle 1 behof af bot, aom akrlfve till ml. Nl ken fA det tyldt A ett bra apotek Ull rtna koatnad. For mitt beavftr begtr ag 10 centa, dA nl Ar fullt botad. Under lna onutAndlgbeter beAr jag mer An denna 1111a aumma ocb nl be talar den ej forr An nl Ar fullt itamtild och. kan vkrdeta den tjenat ja gjort er. Kom lhAg, re-- j ceptet ocb upplyanlngar agndae fritt, och nl her att betala forr An nl Ar botaa och dA uwlaat So centa. U1U Ar det ENDA &XTA BVENSKA KKOEPT, aom utbjudee 1 tldnlngarne. Akta er for qvnekaaU-var- e. En dal, ofta under antagna evenaka otbjuda trie reoept eller frle profmedirdoer1,. aom lockbete for vtrdelOaa, men dyrbare behud-- 1 linger eller ffir att kunna atnda medlcln O. O. D.,l aom nl aldrig beetglt. Deaaa vampyrer frAnaarra ajukllngen hana a lata dollar, akratta At hana ltdande oidi atl ja bana namn och adreaa till andra Ilka ean, vetalfiaa. Om nl akrifvlt Ull nigon af deeaa och bllfe vlt narrad, var Icke rkdd ffir att akrlfva till ml. Jem Ar Ingen bumbugamakare och har Ingen echeme'V af ukgot alag for att Ullnarra ml pengar eller pAv tvlnga er medlcln aom nl1 ej vUl ha, och inner rd ml Icke irllg och uppriktig alia afaeenden, atAr act eB fritt att afalfija mig 1 denna Udnlng. Skrtf 1 dig, M denna notla kanaka ej bllr aynllg mera eeh nl akellj Anna au alia icke Aro bedragare. Adreoeen: A. BERJIOR, Ber TfajNAkHk tritt r et Zions Savings Bank ko-ke- tt S?Si m Why not sparbankerna tillsammans. Insekters flykt. Personer boende utom Salt Lake City kunna insSnda belopp med posten, och dessa insattnin gar skola tillses lika omsorgs fullt som de hvilka inlemnas at ins&ttare personligen. Skandinaviska sprSken talas. Man har 1 allm&nhet den tanken, att foglar hafva hastigare flykt &n insek-te- r. SA ir dock ej fallet. En vanlig hnsfluga flyger ej s& fort, men bennes vlngalag uppgA till 800 i sekunden, hvsrander hon flyger ett afstAind af 24 fot. Bllr hon akr&md, kan hon flyga 160 fot i sekunden. Med denna haRlP-flfJ- S stighet kunde hon flyga en mil p& 33 fort a re in ett 8n&lltAg. Det tr knappsftt nlot tillatAnd af dalig halaa, Om sommaren kan man icke & s A- aom icke ferhsttraa af ett och aonat iotanaude llan f& se ett hi eller en geting flyga af cn K I'PAM 8 Tabule. Till .ale hoaapote-karEn Fem- - ent aak kr nog ffir ett vid sidw af ett ldpande J&rnv&gstAg, I fall. Rn flaska, 0 centa, ar no for en vanligt famUj e. ett helt kr. usi thi best laundry soip and sieurr sttraejy ivapremiums fret Comlfte calitojur Pi. show ovrr 300 premiums my that be secured by saving wrappers, (ufrtbhed Send free upon request out name on a postal the c:rd, and we will mail ybta the catalogue insattningar mk-stare- ... nu-- 3 insattningar. skill. Det var n&got i st&mmana p& n g&ng trbtta och qvalda tonfall, son rbrde Kurt Han gick fram till dm skrlfvande, lade sin hand p& hans axel och bbrjade s& mildt som en Udre bror tll en yngre. Kflre B&fve. l&t mig f& Ula ut en g&ng. Jag bar sA l&nge, s& l&nge gora det. . . Svara mig. hur kan ni sltta si b&r dag ut och dag in och skrifva anfbranden At far, hj&lpa honom att strida, mot hvad n sjelf an-sfbr r&tt. . . Nej, neka inte, nl stAr p& samma grand som Jag det har Jag m&rkt m&nga ganger, mArkt utaf miner, fdrflugna ord, med hela den som drifver en parla att str&cka ut handen mot en annan... Glbmmer nl di alldelee, att det ir den ends, stora, ofbrl&tllga dbdssynden h&r i verlden att sabla ner det som man sjelf anser s& hellgt, att man kunde gifva sitt b&8ta blod fbr det? B&fve hade fallit ihop bfver bordet som en dodsdracken man. Han tryckte ansigtet hArct mot h&nderna, och det var som kinder, bgonlock, allt br&nde och hetUde I olidlig sveda, samtidigt med. att det dock gick kalis rysningar genom alia hans lemmar. Stotvls koipmo orden fr&n hans l&ppar som i suckande snyftningar. Ack, herr Kurt. . . Jag har nu mAst bbja ryggen s& :&nge, att Jag Inte l&ngre mins, hvad det viil s&ga att g& rek... Gud, Jag mins inte, s&ger Jag, s& tungt och s& sv&rt har Jag haft det. Nbden, den djupaste nod, t&nk, b&r hos er far &r fbrsta g&ngen mitt arbete glfvit mig brod. Jag kan inte g& ut och hunjra och tigga igen, Jag vill inte, Jag kan inte. inte 1V02. dddma Prtmlwn DarI., Thi Cudahy Packing Company, South Omiha. loha ''C" Soap'fofr i att by all Qractri. Dtamend |