OCR Text |
Show Freda gen den 28 Mars 1902. j Herrn fir der nere i g&strummet nedom. Hon hade i gir efter ett sam-ta- l denna pligsamma ovissnec, om nan nen finnu var mera fin en manshojd med fadem begif vit sig upp pi sitt hade ofver sig Guds fria himmel och aflagsnad frin oppningen i platfor-men- , och vill genast tala med er. som en katt kliittra vidare upp-fd- r M&laron lfiste namnot och skakade rum, och hennes utoblifvande frin omgafsaf den hostliga hogskogens hfifensamliet. han nakna muren. Det var ett Si en' af den drog dystra tmfvudet: Premierlojtnant miltiderna forklarades harrora de den med Kammar-jungfru- n och andre hvilken endast den ytter-Bt- a till gingo sig, von Joachim tigt tilltag, kanner du obetydligare opasslighet. RQstow! DstgiiMtornt Af Relnhold Ortmann. miste val hafva trott det- utan att ett ord vexlades dem emellan Freuden-grunsamma, ty di hon i gir afton pfi sin ut ur byn och upfor mihanda den har mannen, Bernhard? Naturligtvis kanner jag honom det fir ju min kottslige kusin, baronen, i det han trfidde ut !rln sitt rum. Hor pi, Hans, sade till lan drangen, sag till den herre, som lemnat dig detta kort, att herr Selbitz ber honom stiga hit upp, och visa honom si in till herr Selbitz. fu andtligen skola vi fi den forklaringen, ty det lider r intet tvifvel, att kusin Joachim som budskap frin min far. ' Jag betviflar, att han kommer att visa dig ett mycket vfinligt ansigte; men (Forte, tr. fSrac. ar). annu pi duken otverietva m&nget irtionde och mingen menniskogene-ration- . Men odosdigert kommer det icke mera att blifva for nigon, ty n ingingen till detsamma har for blifvit igenmurad. lfinge-seda- fortviflan kunde drif va en Ett enda felgrepp, ett SLUT. af de murkna stenarne, pi hvilka hans fot sokte ett stod, miste ofelbart slunga honom ned i d jupet ; ja, blott ett under kunde bevara honom frin detta ode. Men undret skedde Hans sargade hander grepo om randen af oppningen ; han drog ofverkroppen efter; i nfista sekund hade han fitt tag i jernstallningen till flaggstingen, hvars tillvaro fifven & Trust Company, for Hildegard varit medlet till Han svingade sig upp, och 1. 1 oth 8 Halt Stmt, hans anskri til kfinnagaf for vfinnen, Salt Lain Utak. som idodlig ingest nedifrin iakttagit 18T8J tr (Bpprtttad han att funnit hans vidliga ffird, Embetsttian: hvad han sokt. JOS. F. SMITH, President. En ling, fingslig minut derpi ANTHON H. LUND, Vice President. visade sig iter hans hufvud ofver GEORGE M. CANNON, Kassor. oppningen, och han ropade med LEWIS M. CANNON, Assist. KassSi Hon fir hfir flfimtande andedrfigt: Direktorer: men hon kfinner ej hon lefver JOS. F. SMITH, ANTHON H. LUND, meraigen mig! Du miste skynda ned till byn for att hemta folk. Ni T. G. WEBBER, miste bringa hit stegar och en bir ANGUS M. CANNON, JAMES JACK, med kuddar. Men fort, for Guds FRANCIS M. LYMAN, GEORGE REYNOLDS, skull, fort! Bernhard von Holmfeld forslosade JOHN T. CAINE, L. JOHN NUTTALL, ingen tid med en indamilslds friga. ANGUS J. CANNON, ooh snir stortade ABRAHAM OWEN WOODRUFF, Genom buskager M. CANNON. han derifrin. Rudolf Selbitz lyfte GEORGE HYRUM M. SMITH. emellertid det bleka hufvudet af den rKnta betalas medvetslosa, hvars darrande kropp han betackt med sin rock, upp i sitt halftiruvls d skote och strok oaflitligt hennee inmttningar smala, hvita hander, undor dot hans ar den aldsta bank Denna lfippar hviskade ljufva smeknamn i Utah, med storre och tirarne ohejdadt strommade ned sparbank an i alia de ofriga for hans kinder. tillsammans. men-niskloss-nand- d, icke erholl e upprepade knackning Holmfeld, som kfinde hela hans nigot svar, antog hon, att baronessan redan lagt sig till ro och vigade kfirlekshistoria, visste ; mycket vfil, VI. icke vidare stora henne. Foret i dag att det var till den gamlatornruinen, Lange hade de bada vfinnerna efter morse kom hon forffirad till onkel hans stackare vfin strfifvade. Och Rudolfs "Yiterkomst fr&n Neuhaus, med den underrfittelse, att nidig han hindrade honom icke, oaktadt vandrat upp och ned i vfirdshusets froken stod ingenstfides att Anna, att han infor dessa stumma vittnon till lilla kokstradg&rd for att r&dslfi om hennes bfidd var orord och att for hans lycka befarade ett nytt utbrott d det som nu vidare m&stegoras. temli-gevon Holmfeld hade med ofrigt alia andra tecken gifvo vid af fortviflan. Slutligen hade han all e handen, att hon icke tillbragt natten moda att folja honom; med stor bestfiindhet forutsett detta f otilighet trangde Selbitz ram pi slottet. forlopp af saken, men han blef dock en smula dfverraskad af de detaljer, Di lat onkel kalla mig och gjorde mot sitt mil. Han holl sig icke en som Selbitz meddelade honom. mig de meddelanden, som fort mig ging till den slingrande bergsstigen, Att jag i detta ogonblick mere han ar en fomuftig karl, som liter hit. Detta allt visar sig emellertid utan klfittrade uppfor den branta sknlle skada an gagna dig genom en tala med sig. Dock tillrider jag dig nu vara betydelselost, och vi miste sluttningen, obekymrad ombuskaget, personlig intervention hoa min far, lirin borjan en smula lugn, pi det soka efter en annan forklaring till som grep fatt i hans klfider och rispa-d- e hans hinder blodiga. inser du vfil sjelf nu, sade han allvar-lig- att ni inte genast mi rika i lufven Hildegards forsvinnande. Mina utsigter att forsoni pi hvarandra. Jag stannar si lange Selbitz skrek full af fortviflan och Andtligen blef det gri murverket honom hafva kanske aldrig varit der inne hos mig, ty det ar icke Hvad synligt mellan stenmurame, och Seli hans ansigte: vrede att Rustow blir mig varee. vill ni upp mindre an just nu, och om hfir ofver di soka? Den fir ju rent af bitz stannade med darrande lfippar hufvud ar n&gonting att utratta, I lampligt ogonblick kommer jag att pitaglig denna forklaring. Dod och med blicken oafvfindt rigtad mot m&ste det ske pa andra vfigar. Mihfinda sjelf anmfila mig. dod Men vid den allsmak-tig- e det gamla vakttomet. fir hon Han miste skyndsamligen draga Ja, men fbrgfifves pinar jag min Guden, jag skall hfimnas pi erinrade han sig den glada afskeds hjerna for att finna dessa andra va- sig tillbaka, ty man klappade hirdt dem, som hafva mordat henne. hfilsning och den of vermodiga och tradde och och kort sfi tanner for du dorren, derpi han for f jorton minader sedan dem, gar, pi droj Som han gick och stod, utan ofver-roc- k all del into att utpeka for mig n&gon den onmfilde in i rummet. Han var och hufvudbetfickning, stortade tillropat byggnaden. af dem. P& den erforderliga civilklfidd, men hans hillning var Sannerligen hade det icke behofts, mot dorren. Men Bernhard von han att slA in pi en sadan vag stel och rak, och han miste boja sig Holmfeld tradde i tornet stod i dag starkt och upp-rfity vagen for bonom. skall jag icke lida brist. som fordom och skulle med sina dorrbppningen for att icke stdta Hvart vill du han, Rudolf? Och forvittrade murar helt sfikert finnu Derom ar jag ocksa fullkomligt hufvudet emot det ofre ddrrtradet. 5f vertygad, kfire van Men du m&ste Ofver hans vackra, ungdomliga an- hvad vill du taga dig till? hfverlefva mingen menniskogenera-tion- . Har du fiskblod i dina idror, likvisst gif va dig till tils finnu en sigte lig ett hogtidligt allvar, och Men den lycka, som Rudolf stund. Ty det komraer harvidlag an den genomtrangande flondtliga blick, eftersom du kan friga efter nigot Selbitz vid sin iterkomst hade velat Men det fir ju sant, du Sr hemta, var krossad och grusad, for pi icke blott hvad vi anse vara del som han rigtade pi milaren, lem- sidant! hennes bror. blott tvifvel han att Vi nade intet miste derom, ju hora den att aldrig mera resa sig upp riktiga. nodvandigt fifven min systers mening, innan vi commit i allt annat an vfinlig afsigt. Slaget drabhar mig derfor icke korta sfillhetsdrommen var blott ett Herr Rudolf Selbitz? fatta nigot beslut. Det ar hon, som mindre hirdt fin dig. Men jag tror, litet kapitel till i den stora boken om Den tilltalade bugade sig tigande. att vi aldrig behoft vir lugna besin-nin- menuiskolidande, af hvilket helt allt framfor har att uttala det bar sparbankerna Ni kanner anledningen till min mera fin just i detta ogonblick. sfikert fifven inom omridet for den afgorande ordet. Personer boende utom Salt kom findtligen Men huru skola vi fi veta hen narvaro har. hjel Lake City kunna insanda belopp Andtligen Sisom jag kanner Hildegard, formir gamla trotsiga tornbyggnaden min-ge- t Di folket frin byn kommit till med posten, och dessa insattnin-ga- r nes mening, di vi icke hafva nigon Nej, men jag ar i hog grad jag finnu icke tro pi det forfarliga, tragiskt stycke redan forut hade pen. och medals stegar och andra stfides satta'oss min herre, att erfara den. i forbindelse skola tillses lika omsorgs-iull- t som du tycks anse vara det nfirmast afspelats. mojlighct att den anordningar skapat en vara firan att tillffilliga baron som de hvilka inlemnas af med henne? Jag vigar icke skrifva Jag har liggande. Den lilla jernbeslagna porton stod forbindelse mellan sfiker nigorlunda insattare till henne, ty jag ar sfiker pi, att din von Holmfelds pi Neuhaus nfirmaste personligen. Men si sfig mig di, hvarthfin sisom pi den dagen, di den platformen och marken, befalde dem Skandinavittka sprlken talas. far ar beredd pi nigonting aidant apenkunnige anforvandt, och jag hon eljes skulle hafva gfitt, utan att oppen vandrarens mifi kringstrofvande milaren i en ton, som qvfifde hvarje och att han skulle uppfinga hvarje fir hfir i min onkels stfille for att med ett enda jrd underratta dig eller pi fot forsta gingen forirrat sig hit. ur vagen. Som motsagelse, att krfifva upprattelse af er. bref, som stfildes till henne. migl Ah, om jag blott i gir med Lingsamt, med osakra, drojande ett barn hade hangi Notis till Allmanheten! den filska-dupplyft Men ni vill vill Det Sannolikt sliss med vild befriat henne frin hennes det behofves saga, Selbitz in i tornet. Likasom gick steg iche heller. Di min far lofvat att mig. pi ain armar och bar henne ned. hennes mordares hander Som en dof suck smog sig ur hans brost, rorde sig det tysta, sorgliga meddela henne innehillet af ert sam-ta- l Porutsatt att ni ar i stind att en elandig jemmerligt feg stackare di han Derpi sig pi golfvet den sonder-brutni dalen tillbaka till Reims ned Men och di du med full tillforsigt kan lemna mig satisfaktion tiget och full af jal fbrakt har jag handlat, stegen och bitar af det ofriga bach. Det ansigs nemligen vara for lita pi uppfyllelse af ett frin honom det fir en sak som mina sekundanter for mig har hon gitt bort utan ett trfivirket, som den i fallet med ryckt och den gamla till Neuhaus, bostamd-hokan du inil nfirmare fi uppgora med er. Om farval utan ett farvfil. utginget ldfte, Tigande stirrade han lfinge lingt sig. t i byn hade redan skollfirarinnan vfinta den forsta lifsyttringen jag kommit personligen till er, har Han kastade sig hogt snyftande pfi uppit, utan att rora sig ur stfillet. sitt statrum till att mottaga den har frin henna. detta icke skett i syfte att person- en stol. Holmfeld gick emellertid Di stortade han sig plotsligt med ett oppnats i nr 132 S. STATE Och om han nu hindrar henne ligen utmana er, utan derfore att jag bort till sin kusin och hviskade til oartikuleradt ajuka. STREET under ny ledning, ocb utrop in idetinreaf att skrifva? Om han anvander ett fi min onkels vagnar har att af er honom r tornet och lutade sig ned efter nigot, med de basta och billigaste Under det att tt ridande bud med eller annat tving for att fi henne att begfira vissa fdrklaringar. ser att du kommit hit til som hans si smaningom vid i blif Jag och Kom staden. som skulle kalla lakare Det ena Batter mig icke mindre hfist. Rid alltsi tillbaka till Neuhaus, foga sig efter hans onskningar? Skall vanda oga uppdagat bland depeecher, Vi gifva trading stamps. hufvudstaden, frin jagade till nfirfin blifva det i medan herr hon overksam, andra, forvfining jag som om hennes lif hfingde pi hvarje spillrorna. Likblek, med vanstfildt, stod den maste Fred. C. Lyngberg . gamle tolegrafstation, frfimst fir det va minut, och meddela min far skon-sa- forvridet kanske forsmfiktar under trycket af . Forst och ansigte holl han i nfista baron von Holmfeld med sin son oc ett brutalt vild tch langtar efter jag, som har att fordra en forklaring hvad hfir fir att befara. Man ogonblick upp for vfinnen en prydlig, vid Bfver ert beteende. Hvarfor i all miste soka henne of verallt bistindt hor du ny damhandske och en jus, pi flora Reimsbachs grihirige lakare Lfikarens min sjuklfiger. Hildegards Holmfeld skakade pi hufvudet. erlden skall jag gifva er eller baron Ofverallt forst och frfimst i stfillen sondersliten, med blod flfickad Det fir ett onodigt bekymmer. Huru on Holmfeld upprfittelse? gaf foga eller ingen forhoppning. Jag kan icke bedraga sidenstrumpa. Skadan i foten fir ju icke farlig, Det &r knappast n&ot tillstAnd af d&lig faelaa, For den skymf, ni vigat tillfoga dig; jag fir icke ofvorgifva min hfiftig och uppbrusande min far fin Hon har varit hfir! stammade icke fArbAttras af ett ocb annat intaande men krafterna firo till det yttereta tom Tabole. Till tala hoeapote-karmi vara, ligger dock Hildegard ho- hans hus. Eller vill ni kanske afen K lf'A N'8 olycklige vfin. Men man miste strax ban, knappast i stind att f rambringa En Fem- - 'ent aak Ar no for ett vanlit nom allt for mycket om hjertat for att baronessan Hildegard von sfinda underrfittelse hit, om De uttomda, och ingen kan i detta ogon fall. En flaeka, 60 cents, Ar no for en f&milj man ett par sammanhangaiadeord. blick sfiga, om kroppen finnu fir ett helt Ar. att han skulle vilja tillfoga henne ett Holmfeld befinner sig hfir hos er? hafva redan firmer henne. hemtit henne nog att uthfirda det lidande. Och om det till och med Hos mig? Herre, hvad faller Han miste sammanbita tfindeina hfiftiga anloppet. Afven Holmfeld var dodligt lige i hans afsigt att tvinga henne, er val in? Sedan nfir skulle hon dfi for att vid de sista orden icke brista Baronen hade begart ett sannings-enlig- t skulle hon, si lingt jag kanner min vara hfir? ut i tirar. miste en olycka ty att har vfil vet det Ni Sedan i lilla tappra sysster, vara den giste, uttalande; nu, didetvaraf-gifvet- , gir. Joachim von Rustow trj ckte ti- hafva handt, var efter dessa yttre a dolde han sitt ansigte i som skulle underkasta sig ett aidant bfittre fin jag. hans hand och skyndadeut tecken utan allt tvifvel. gande Svensk Tandllkare, Med blixtrande ogon tradde milaoch snyftade hogt. Denna . Under det Selbitz med krampaktigt tving. Har hon dig uppriktigt kfir for att folja hans anvisning. ned hfindelse Vet ren honom ett steg nfirmarehade fullstfindigt och efter hennes bref betviflar jag Di Selbitz horde dorren gi, sprang arbetande brost lutade sig mot mu dags brutit den finnu foregiende dag si icke att si fir si skall hon icke ni vfil ocksi, att det fir ni, som han knfin darrande och gjorde min af att vilja ren, derfor att hans upp strame och Holm mannen. Hans kraftfulle huset detta ogonblick tillfogar afsti frin dig, hvilka model man fin hotade att vfigra honom sin tjenst, folja lojtnanten. m kraftlos ; hvar och feld en var matt Huru for att soka anvanda hillning mi skymf? vigar bringa for att Holmfeld holl honom med fast gick baronen in i tornet, och miste som kfint forr en, honom, henne dertill. Lit oss alltsi vanta understi er att uttala en formodan nfirmare bese skideplatsen for den hand tillbaka. vid forsta anblicken honom sidan af denna? som en dees till marka, frin underrattelse det tiligt, Di var hemska Har flyttat tillbaka till Du stannar hfir, Rudolf, sade som bure tilldragelsen. Officeren ville gifva ett hfiftigt henne kan intrafla bar. hvilken strok fram att slaget traflat honom oerhordt vinden, g svlrt. din han. men som detsamma Hvad i svar, I fingsligbidnnochfortarandesjals-panninin skett, MURRAY, - - - - Utah. oppnades genom skottgluggar 'och lufthil, ett foran-drBern-harBernhard Mildt ooh iterstoden deri lade dorren och kfirleksfullt till kan Selbitz erfarenhet i yrket. eidorummet, ingenting tillbragte sallsamt klagande ljud, snarlikt det sin och Och jag fordrar undseende for arm hans axlar af dagen utan att ens en enda ging on Holmfeld visade sig pi troskeln. kring Allt arbete garanteras. sakta qvidandet af en af smfirtor Min vfin Selbits har ritt, Joac min olycklige far. sfitta foten utom vfirdshusets dorr a dodsmatt menniska, ned till talade trostande till honom. Den pligad, gamle mannen tfinkte nu icke mera fruktan att han mojligen kunde for him, sade han allvarligt. Du miste Undseende! For honom, som honom. Han lyssnade med IAU.AXm.SOTS AKFALL skal det groll, som han finnu for nigra gmJk anfora bud. HAIVl.S I RITT. fela Hildegards fullgiltiga ovilkorligen drifvit henne i doden! Om jag nu pi han stortade ; I andedrfigt derpi Koreras varaktlut (enom timmar sedan Han sonen. till Men det blef afton och det blef natt, for din misstanke, om icke rollema hade honom i mina hander, skulle fram till Selbitz och I hyst DR. KLINES NERVE KESTORER. honom med drog lutade fastmer sitt gria hufvud mot Infra anfall efter ftista riagenn Buvfindnin. hfir skola blifva ombytta. Du talade jag utan att don efterlangtade si sant jag lefvar strypa sig in i tornet. KoNHDLTATinN, pere nligen eller per poet. hans ocb brost frltt ocb hvilka Bok frin den filskade intrfiffade. om min syster, hennes nfirmaste honom. $2 rrofllaska frlgade gritande: Hvad ar det? Det miste bt tala express fdAdet I till Lyss! patieuier I Har en Varaktipr kur, ej ?lott Uodrlnr, levereav). varit Till och med Bernhard, hvars tillfor-sig- t di si verkligen jag apenkunnige anforvandt fir med n sammaistun-dader komma uppifrin hdjdfn Han hyste kanske I uppe (dr alia nervdsa ooidnlngar, frUaodeaot,I apaamer; Atuissjukft. fdrlarpnlnir och ntdin tillitelse jag. hittills alltid trostat den der ljuder det iter! Har du hird, orSttvis far, att jag fort jenat med afseende pi dig. Ty det fir Hor I utmattnlng. Ir. K. H.Kline, Ld, bemodat detta? Och skall icke hon derfor hade blifva sig 633 Arch St Philadelphia uruudlagtidn nu orolig. plikta Lojtnanten borjade solkartatt han anser dig vara inte hort det? ju min klenod min min Hon har formodligen annu icke att dolja sin grfinslosa forvfining filskling och mod Jo, han hade hort det upphofsmannen till hela olyckan. lilla Hilda? fitt tillffille att skrifva, sade han ofver kusinens plotaligaupptrfidande, lika vfil som du honom. Derfor skall en stfimma, som skulle kunnat Den sjuka gjorde en rorelse, som Du har, Bernhard sade han utan den tidigare sakerheten i stfim-ma samman-trfifficke tillita att ni tvi doda, ropade han tvi ginger jag medve-tandicke. OBfikert. Det vantade afven Om vi emellertid jag med hvarandra, si lange denna Hildegards namn. Ett skrik, svagt tydde pi ett itervfindande be och ditt hora under Ifikaren icke Om stir Hildegard uppmanade en AFSKRIFT AF En KTA SVENSKThECEPT morgon till middagen ovisshet om Hildegards ode finnu men dock tydligt fornimbart, trangde mera att kosta de SANDES FRITT TILL ALU BEHOF AF HJELP. , bida mfinnen att draga sig skall har trfiget a skydd, jag ingenting jag, som svar der uppifrin, och milarens nigot frin henne, fortfar. Man skall pi Neuhaus INGEN tillbaka frin rummet. Bernhard hvad det vill, fara ofver till Neuhaus saga. som stir i menniskomakt ansigte ofvergots med en mork glod. allt, BUG. taPLAS DENNA NOTIS TILL SLUT1 Hvad ar det der for prat? Hon for att finna henne f5r att skaffa dig och mig klarhet i skrek han. miste nfistan med vild nodga sin far Hon fir der uppe derom kan du FOrrexla ml Icke med qTacksalfvare, hvilka nt att folja med. I sidorummet, der bjuda frla reoept eom locklxete fOrdeanarort stir icke under mitt beskydd och vara alldeles ofvertygad. Med din situationen. Hon lef ver hon lefver Stegen de finga stackare ajukilngar, for att kunna Selbitz med korelagda armar hvilka likalitet i som hon icke har varit en hfir, gir Det hade varit sdmnlosnatt, frAnnarra dem deras pengar. Ja harettiKTA med lokala forhillan-de- Hjelp mig att draga upp stegen dit Rudolf obekantskap 8VBNSKT RECEPT, fOreakrifvet at en skickll skrif-borRedan som i dag. Ingen af oes bida har Rudolph Selbitz tillbragt. cvenak lakare. Ja erhAU det under ett beeok I skulle du dervid endast vara i upp, till den sista afsatsen, som finnu dyster lutade sig mot lfikarens det botade mi fullatandigt frin gjorde sig den gamle baronen Sverige ocb id forsta morgongryningen var han sett henne. i synnerhet i detta tillstind, blifvit stiende. Derifrin miste man fOrluster, varicocele, dAltgt mlnne, vagen, los frin sonen och trfidje fram till nvaraf jflg lidlt Joachim von RQstow bleknade. som skulle mandom, nedslagenhet o. a. iter i kladerna och vackte sin vfin. berofya fifven andra den kunna ni oppningen. flerm Ar, efter det ja hAr t Ian det fftrgftfvea Hans milaren. stfimma medicin-- f vir dollars Den tid, du bestfimde for oss Hans rijst ljod pi en ging mfidoeam pA hundratals speolaliater, tlrfyld, det Holmfeld Ifasig genast origtiga besinningen- - Jag handlar si bAlten och andra botemedel till in s lugna men hans ord hade det oaktadt en bolag,njrtta.instltut, att lAke fftrat att vfinta, fir mig alldeles for ling, och pressad som en persons, hade kanske detta trodde Selbitz Men ora Ja i hans forvfintan. i gen lunda endast ditt eget intresse, icke skulle visa si lika vftrdefullt alia fall fast klang di han sade: Rack mig medal fiirklarade han med mycken bestamd-het- . den strupe man sammantrycker. 20 brist Ofver andra din l&tlt redan med sedan eom att hindrar pi gripit toreftkaj ja genom mltt,men jfittekrafter dig jag det och dessa Afven blrfvo botade, beslot ja att Ffirhiller det sig sfi, sfi har s& pi sjelfbeherrskning gora denna sorg-lig- m&rken liggande stegen och skulle handen till foreoning, min son? Om hjel Jag kan icke uthfirda detta andra, och tusentals landsmftu Ofver allt pa Gud Atergifver oss min dotter eller detta land Aro lefvande vlttnen pA dotu lAkemedeie, tills tind si minga timmar. Vfirden har en olycka skett, Bernhard. Hon situation finnu mera tragisk. sfikerligen ensam hafva sliipat den han for att Icke aAa undertiara egenskaper. frin virdefulla tager henne frin oss att fir gora vagnen i ordning med fir sedan i gir ffirevunnen. Ja tAnder afskrlft af detta mArkliga recept jemte andre vagrat honom icke lfitt att gent-mo- t uppfor, om den blef Det vidare upplysningar alldeles fritt till alia I behof lemna honom det begarda bistindet. denna stund fir hon din dig eller utan dig far jag till Neuhaus. af bot, som skrifva till ml. NI kan fA det fyldt Med ett skri grep Selbits som en upphets-ninlidelsefulla vfinnens ett bra apotek till ringa kostnad. FOr mitt besvAr Bernhard insig strax att mot detta vansinnig offlcerens arm. Fyrastarka karlar skulle under begAr ja 80 cents, dA nl Ar fullt botad. Under sin vilja; men det genomdrifva med begAr ja mer An denna lilla summa utrfittas kunde Vfil det var ett beslut ingenting sjuklhaft finda forhillanden lingvarigt och svirighet ni och eager di vanliga och nl betalar den ej fOrr An ni Ar fullt Aterstfld och, lyckades honom dock till sist, och , - och fomuftsskal, utden som virdera hade kan tjenst ja gjort er. Kom lhAg, att SfvertalningsHildegard sedan i gir? Ah, man har drifvit Belbitz slutligen gritande kastade sig att lyfta den tunga stegen uppfor figer, ceptet och upplysningar sAiulas fritt, och ni har Inmen dA det blef dock botad och endast nl Ar efter han fdrsdkte derfor inte heller att henne i doden An be att tala forr denting man har mordat till hans brost, gjorde han allt hvad den vacklande fasta trastallningen, hfirda, So cents. af de forsta kritiska dagarne Rirrai honom att afsti frin sin fdre-lat- henne! Mitt Ar det ENDA AKTA SVENSKA RECEPT, han formidde for att ingjuta honom som finnu stod qvar, men situationens ett som tldnlngame. Akta er for qvacksalf-arutbjude och de sjukltvi forlfinade soligt gladt alltigenom oerhorda En del, ofta under antagna svenska namn, spfinning sin bestortning ofver de ovfin-tad- o trostoch forhoppningar, pi hvilka I med ufrla recept eller Trla profmedlcineri dig, Naturligtvis foljer jag ofvermensklig styrka, Snart hade figer. Ty Rudolf stod bredvid sitt ntbjnda om lock be te for vardelOea, men dyrbara be hand- han erhillit, han sjelf knappast lfingre trodde. upplysningar, vi fli hafva f tiden en redan efter for att for att kunna sAnda roedlcin C. O. D.,t Under for staf ju tfinkte RQstow icke lade han. lingar elier de fort den losa stegen upp till jorton som nl aldrig bestalt. Dessa vampyrer frAnnarra pfi att afskaka Men inom vfirdshusets tringa mu-pskizx sedan utkastad minader mlla som tid nog att rhdgora ofver det halfva hojd och Selbitz, jukllngen hans sista dollar, skratta At hans lidande milarens hand, och dfi Bernhard, hfirdade den olycklige milaren ocb sAlja hans natnn och adress till andra lika i hela dess det vakttomet stalde sfittet att gi till vaga. vilda, afsatsen gamla stod uppe pi den sista Om nl skrtfvit till nigon af dessa och blifhvars ansigte likaledes blif vit icke lfingre ut. Om han icke fick narrad, var Icke rftdd for att skrifva till mig. Jag, Han var finnu sysselsatt med sin mot muren. Till vfinnens pittoreska skonhet, och genom dorrar vit der den makare och har ingen itscneme, Ar humbugs om nfirmare bad Ingen ville han upplysningar, begif va sig till Neuhaus, for att tillnarra mig penaar eller hvilken forgfifves och fdnster tittade de most strilande, af nigoter slag toilett, di drangen kom upp och fasa, grfinslosa ord som nl ej vill ha, och inner nl aalg. roedlcin afbrutna en han han der tvinga dock skynda dit, afgaf ihastiga, ging leende lycka In i sjukrummet. alia afseenden, stir det eij icke irllg och uppriktlg lemnade Rudolph Selbitz ett honom en ingestfull tillropade som hvad Bfver trodde denna tldning. 6krit I dag, ty Han passerat. mi att varit fritt si sig alslOja rapport lycklig. balanserat den tornet ofver Det han som hogt gamla forsigtigt denna notis kaneke ej blir synlig mera och nl skall borjade han kliittra uppfor den, Hildegards bortovaro kom forst Ifittare kunna fbrdraga qvalen af for att torde Anna -att alia icke Aro bedragere. AdreesaraiA roman tiska "Freudengrund sista den fingersnetsame. stegpindi derpi, IMIWS. 3r Sri Siteunar sedan, MU onkels kanut-1ra- st Savings Bank efter-angta- Bern-har- n kom-me- stor-mand- rfidd-nin- lit t. nod-vandi- ma-nin-g, bealut-samhete- n tt I g ny-fike- Zions ! Cit n, e ! plfi-gar- e, Det nya I a s GROCERY t ord-na- va-ro- i lojt-na- half-dunkl- et till-fred- s. nt ! 1 R-IPA-- slotts-damme- n. for-nek- e. ig hfir-ifri- n. ug.Lupdbefg han-dem- st a. d 25-&ri- g iter-hille- n under-r&ttelse- f tvif-land-e, upp-vfick- n a 1 e, HERVSVAGA MAN! I upp-bjud- C.O.D.-ELLE- PROFMEDICIN-HUM- R - ! ! n forlo-ra- vM at I hvil-ken- 1 a 1 i - ! A For-svunn- ro-- for-lopp- e. e. 1 tor-net- s ar lfimp-ligast- e -. dods-blek- t, pA- visit-kort- , var-nin- 1 1 . - -; |