| OCR Text |
Show 0 rxH u T AS - UH1VERSIT Premunerationsafgift: $1 per &r. H:o u LBsnummer: REDAKTOR och EGARE: OTTO RYDMAN Uttalanden al Brigham Young. genom sin tjenare Joseph, och jag beder eder endast att vaudra pAdensamma. Jagon- Intressanta utdrag ur bans tal. skar att detta folk (deyttersta Historiska uttalanden och dagarnes heliga) skall gbra allt det som Joseph sade dem och hvarjehanda rdd lor medlemmar. uppbygga Guds rike. Och detta kyr-kan- . a gora de. o endast en profet. AffulUrujarnea raseri och Joseph Brigham Young var, sSsorn vi t. Joseph Smiths redan del vis hafva sett, mycket fortfor emellertid noga med att Joseph Smith all den ara och anseende, i till dess att penning-fdrlagenhe- till-delad- Afl&lls-anda- n tilltaga styrka, af aflallingarneformligen som ratteligen tillkom honom, men han inlat sig aldrig pA rasade och sokte att berofva fantastiska forklaringar r kyrkans ledare deras lif. SAval profetens personlighet, utan som nA-gr- a of-ve- Brigham Young Joseph Smith och Sidney Rigdon mAste fly for sitt lif. Om sin afresa frAn Kirtland sager Brigham Young: PA inorgonen den 22 December (1837) lemnade jag Kirtland pA grund af pobelns raseri och den anda som rAdde bland hvilka hotade att mig for det jag offentligen och enskildt forklarade, att jag genom den Helige Andes kraft visste, att Joseph Smith var en den hogste Guds profet och hade icke forbrutit sig eller fallit, aflallingar forklarade aflal-lingarn- e, for-gor- a sA-so- m I Dublin i staten Indiana sam-mantraffa- ban med Joseph Smith och Sidney Rigdon, hvilka voro utblottade pA penningar. Joseph Smith hade utan fram-gAnsokt arbete med att sAga och hugga ved, och ban sade der-fotill Young: Broder Brigham, jag ar utblottad pA medel till att fortsatta min resa, och erne-da- n g r Ni ar en af de tolf apostlar-ne- , hvilka hAlla nycklarne till i hela yerlden, tror jag att skall vanda mig till Er och jag om rAd i denna sak. Er bedja Till enborjan kunde jag knap-pas- t r tro att Joseph menade sager Young , men pA hans forsakran att han gjorde det. sade jag: Vill Ni ta mitt rAd, sA ar det att Ni hvilar Er. och Ni kan vara lugn for, broder Joseph, att Ni skall fA tillrack-lig- t med pengar till att fortsatta resan. NAgra dagar efter detta sAlde en broder Tomlinson ett hus, och af sumtnan som han fick f5r gaf han Joseph Smith tre bundra dollars, hvilket gjorde att han kunde begifva sig till sin resas mAl, som yar Far West i staten Missouri ri-k- all-va- det-sam- Hikets nycklar. Under den profningsfulla tiden i Far West var Brigham Young fortfarande lika hangifven i sin vanskap och trohet mot Joseph Smith och forsvarade och uppe-h51- i honom alltid i hans plats. Afven efter Josephs dod, dA han eftertradde denne som kyrkans president, mAste han ofta kom-m- a till bans forsvar och forkla-r- a hans framgAngssatt och hans yerkliga stallning i kyrkan, hans kallelse och hans egenskaper. AngAende rikets nycklar yttra-dYoung vid ett tillfalle: I kunnen saga att Joseph var en djefvul, om I viljen; men han ar hemma och hAller fortfarande rikets nycklar, hvilka gAfvos honom genom himmelska budba-rare- , och skall alltid hAlla dem. FrAgen I hvem broder Brigham ar? Han ar ett ringa redskap i Gads hander till att bevara hans folk pA den vag han bar utpekat e holl sig noga till och tillrattavisade ras inbillningar. verklighcten andra for Han sager och praster forfoljde all frikyrk- lig verksamhet, adelsman och furstar bonderna, sina misshandlade drangar, mastare och gesaller slogo sina largossar; och den, hvilken ej tillhorde ett skrA, fick ej utofva sitt yrke. FrAn ett dylikt klasstyranni hafva Europas folk till stor del gjort sig fria; och om denna borde pA nAgot stalle Atnju-tas- , sA vore det val i den stora republik, hvars medborgare vi aro hon som berommer sig att vara en tillflykt for de betryckta frAn alia land. bonderna fortryckte fri-h- ratta klagar vArt folk darofver, att hos oss uppstA Med sammangaddningar af rika de- grufagare, j 39 S. IVest Temple Sty Illars (896 5 rcbagcn ben . klingande tost den katida n: 0, helga natt etc. Natten till den 25 December Det kom sA ovantadt. Det var 1870, dA Dans belagring med sA konstlost. Denna sAng fick af allt hvad den forde med sig af a af natten, af sorger och dess varre af- landskapet, sA en nAgot storslaget, ven af hat varat i tre mAnader, befann jag mig i lopgrafvarne sAdan skonhet, att vi alia hollo med mitt kompani ett kompa-n- i andan och lyssnade med andakt. Och pA tyskarnes sida mAtte nAparisiska mobilgardister, hvilka allesammans voro praktiga got liknande hafva forekommit. Intet tvifvel rAder om att mer an pojkar och redo till hvarje en af dem tankte pA sitt fjerran men for hvilka disciplineu som i denna ej var den starkaste sidan. Det hem, pA slaktingar, voro stund samlade kring harvar en bitande kali natt. PA den som den, pA barn, jublade kring vinterklara himlen strAladestjer-norn-a den tanda julgranen. Ty man och nymAnen, och de sitt ljus 5fver en lAng, horde ej ett ljud der borta ifrAn, icke ett steg, icke en rorclse af snotackt slatt. Tyskarnes f var sA nara vAr, att vi kun-d- vapnen. DA han med sin manliga, hora deras wer da? och rost sjungit .sAngen till af deras gevarskolfvar., dA han Ater militarisk dessa stottes mot den frusna slut, gjorde honnor med sitt gevar, vande marken, pA samma satt som de och gick med lugna och jemna mAste kunnat hora vAra s tillbaka till lopgrafven. steg qui vive? NAval, sade han, Angrar ni, Det var inemot midnatt, och kapten, att ni gaf mig lof? jag gick framoch tillbaka for att Jag hade annu icke fAtt tid att s5ka hAlla mig varm, dA en af svara, dA vi frAn preussiska lopmjjt folk, en stark bygd gynuare grafven sAg en vlldig husarskep-named fina och intelliforh&l-landen- vAg-styck- e, ka-sta- c r, jarnvagsbolag, o. s. v. Nar Martin Harris var med hvilka afse att boja priserna pA Joseph Smith, sokte han jemt lifsfornodcnheter samt prassa och standigt delgifva folket den ned arbetslonerna, hvarigenom den fattiges lott gores allt tyn-gr- e tron, att han (Joseph) var her-de- n 4: och Israels seen (1 Mos. och de rikas ofvervalde befa-ste22 24). Jag har hort Joseph Detta ar ett brott mot forebrA honom skarpt derfor, ratt och. billighet, samt bor och han sade till mig, att om ett sA vidt det kan nAs af sAdant pAstAende skulle fA fort-far- borgerlig lag, . .. u. skulle det forstora Guds Men hvad skall man dA saga rike. Hvem annars harnAgon-siom tyranniska ledare af s. a, full-toni- lju-de- skylt-vakter- d ansigtsdrag stiga upp. Med hjelmen gent uteende kom fram ur de pA hufvudet narmade han hvilka taga brodet andra mobilgardisternas grupp sig, tog fern steg fram emot oss, sagt, att Joseph Smith var nAgot annat an en olard son till ur munnen pA fattiga familjer, och gjorde mig en egendomlig sA som den andre hade gjort, en farmare i civilisationens dA de hindra husfadern att fA ar- frAga: och i denVill kapten, sade han tillA-t- stannade, saluterade, selif. som hela sitt anda bete, afven dA s&dant finnes i na iskalla natts tystnad, midt dan han var stor nog att fora en sA vida han icke vill mig att stiga upp ur lopgraf-ve- emellan alia dessa vapnade man, ett ogonblick? yxa, hade hjelpt sin far att skaf-fsig traldom under deras som under mAnader ej hyst anden lilla familjens uppehalle bud, nar de behaga befalla en Aldrig i tiden! Var sA god nan tanke an den atttaga hvaroch med att hugga ved ? SAdan fann strejk, vare sig att han kan gilla gQr helt om! Trpr ni inte, andras lif, han sAlunda bdrjade Herren honom och kallade ho- en sAdan befallning eller icke? att jag fryser lika mycket som frAn af sitt djupet hjerta sjunga nom att vara en profet och gjor- AnstAr det fria arbetare att boja ni? Vanta ett ogonblick! Nar en vacker, med julpsalm tysk de honom till ett framgAngsfullt nacken under ett sAdant ok? Yi borja slAss igen.blir det varmt tack och trosvarm hangifvenhet redskap i sitt rikes grundlaggan-d- e Skall en arbetsgifvare sAlunda nog., till Gudsbarnet, som for aderton Han stannade qvar i den for sista gAngen. Detta folk afsaga sig ratten att skota sin hundra Ar sedan hade stigit ned med har aldrig pAstAtt att Joseph afiar sA, som han tror vara stallningen pA jorden for att stifta frid melSmith var nAgot annat an en bast for sig sjalf och sina arbeta- skyldradt gevar. lan menniskorna, denna frid, Jag beder kaptenen bevilja som annu syntes liggalAngt borprofet som Herren gifrit dem re? Huruofverensstammer detta min begaran. Det ar blott nAgra ta. och At hvilken han gifvit nyck- med uttalandei i vArt lands larne till denna sista hushAllning, att alia ogonblicks verk. Jag forsakrar Jag hade strax gifvit order att ni icke skall Angra er efterAt. en order, som mitt folk ocksA hvilka nycklar aldrig skulle manniskor aro af Skaparen hvem ar ni dA och hvad forstAtt af sig sjelf att icke stoNA, honom i tid eller evighet. med oafytterliga rattig-heteni ar det vill gora? ra honom och icke lossa nAgot till lif, frihet och sokande (Forts.) Hvem jag ar? Han namnde skott. Han sjong sin psalm till efter lycka? ett namn, som var mycketkandt slut och dA han kom till omqva-det- : Foreningsvasendet mellan SkrhSIdets lyranni. inom literaturen. Hvad jag Jul! Jul! steg ur lopgrafsA ar en fortrafflig sak, vill TillAt behAlla den ven mig pA andra sidan ett gora? vidt det afser att bibringa for hemligheten Jul! upp mot himmig sjelf! en hogre grad af For nAgon tid sedan laste vi i LAt sade eko vara len. Som ett mig fred, upprepade vArt att befordra ett uti Rockfordposten nedanstA-ende- : val det Och om ar fdr ett ogonblick nAgon Jul! Jul! frAga bildadt och foradlandesallskaps-lif- , jag, dumhet. Det gdr mig mycket mottes fienderna i samma kansla vid att hvarandra hjalpa Kunde ej erhdlla arbete. ocb tanke. ett bevis pA hvilken sjukdom och hvarandras familjer ondt, verkligen ondt. . Men ger SA gick husaren tillbaka till vid dodsfall samt att forsvara jag er lof att gA in till Paris i foreningsrorelsen i Rockford, kunna vi sA komma allesamman och de tyska linierna och forsvann oskyldigt forfoljda arbetare mot natt, e der. NAgra timmar senare foljande episod. En svensk de maktigas fortryck. Men nar begara detsamma. bagaregesall anlande i mAndags vi Ater kulor. utvexla att i icke Det Han ar log. i alldeles utblottadt tillstAnd till foreningen blifver en tyrannisk mot Paris jag tanker mig; staden. Han vande sig till de maskin, som afser att krossa alHan pekade Dodsprocenten ar oroande olika bagerierna; men som han ia fristAende arbetare samt tvin-g- det ar dit ofver. icke tillhorde bagarnes union, Och jag dem till strejk, hvilka onska pA de tyska linierna. Stor. kunde han ej erh&lla arbete, tvA minuter. endast dA blifver begar arbete fans att tillgA. fortfarande arbeta, ord af Dr. F. W. Reilly g Ndgra Hans ord och hela hans det blifva sv&rt nog det hvarje sann frihetsvans pligt torde Snart rorande halsotillstdndet. hade vackt min nyfikenhet, for hvilken som halst handtver-kar- e att med ord och handling prote-ster- a och med e slutade miss-bruinnehollo att i gifva mol ett sA skamligt att erhAlia arbete Rockjag halsotill-stAndi ford med mindre an att han r den honom onskade om en artikel tillAtelsen, nyligen af ofvermakten, samt gora en union. hoi icke det underlat staden af stadslakaren att gora hvad han kan for att krossa detjag Vi bedja vAra lasare att noga ta sA val som allt annat nom Den skildrar det F. W. . att pA Reilly. uppmarksam tyran-nikunde betrakta ofvanst&ende rader, komma honom ett fortraffligt att kosta pA Sandeb ( .) lifvet. samt sedan for sig sjelfva besva-r- a satt och passar ocksA in pA anutan-fo- r dra orter har i landet. Komman-dden frAgan, huruvida dylika M&nya menniskor ha lAtit Med ett sprAng var han frAn en sA sakkunnig kalla, och foreteelser kunna betraktas e derpA gick lopgrafven narra sigaf annonserandeqxack-salfvarfienden. Under emot onskvarda inom ett fritt lem steg lockande annonser och fortjanar uppsatsen en mera an den land. djupa tystnad,,som gripit flyktig uppmarksamhet. Denlar-d- e betalt stora summor for en oss Under Medeltidens rAa klass-valddoktorn gifver en varningssig-nal- , alia, horde man snon knarra som ofta varit samre dA de maktig'. fortryckte an vi och som borde pAaktas af alia foljde ingen. Dr. N. Rosenberg Co. under hans fotter, a konturer-nde svaga, och den enskildcs val i Chicago, hvars annons st&r att med ogonen de morka och enhvar, nar han sager, att oss fard raknades for en obetydlig-he- t, lSsa i en annan for hvilka hans fornamsta orsaken till det oroaf i ofver kropp, spalt, har voro bandtverkarne indela-d- e trettio Ar Atnjutit det mest e syntes sammanfalla med den ande stora antalet dodsfall aro i skr&n, hvilkas tyranniska e fortioende, och anses for en djupa skugga, den kastade i de under denna Arstid sA Vesterns lakareanstal-te- r mAnskenet. Efter af basta kom-mi hindrade hafva af att uppkomsten sjukdomarne lungorna lagar for alia kroniska, privata och sA lAngt, stannadehan, gjor- och andedraktsorganen och t fria arbetare. Det var dA med Man kan hemliga sjukdomar. klas-se- r i sAsom och med och andra de honnor militarisk derfor med tryggbet och tillit yrkena njurarne. bjartat inom Isamhallet. Biskopar hflnvAnda sig till den. derpA med djup och val- - Den offentliga pressen gdr blott n arbeta-refbreninga- sin pligt, nar den h&nleder pA nodvandighe-te- n lep-gra- fabriks-herra- 7 2lrg. Salt Lake City, Utah. lopgrafyen. 5 cents. fast-tryc- kt r, ut-kant- a . n pA-tag- a a regle-mentsenli- frAn-taga- s af att iakttaga den stersta forsigtighet. Alla lakare ato eniga om, att storsta delen af dem, som blifva ett rof for dessa sjukdomar, af personer, hvilkas halsa ar svag, ofta till foljd af tidigare angrepp af La Grippe. De hafva aldrig blifvit ordentligt botade, utan hafva blott erhAllit tillf allig lindring. Sjukdomsfrona finuas fortfarande iorganismen och aro fArdiga att slA ut i sjukdom vid minsta anledning. Men, invan-de- r ni, vi veta allt detta genom bitter erfarenhet; hvad skola vi gora for att undgA det? Svaret harpA ar ej pA l&ngtnar sA svArt som det torde synas. Det sallan att en stark, kraf-timan plotsligt blifver angri-pe- n be-st- fore-komm- er g af en af de namda sjukdomarne. Om blodet loper varmt och kraftigt genom Adrorna, sAsom naturen har amnat, arkrop-penastan oangriplig for sjukdomar i svnnerhet. Haraffoljer, att det forsta steg, som bor Ar att styrka orgauismen n ta-ga- s, med tillhjalp af ett p&litligtblod-renand- e medel, en medicin, som skall tillintetgora sjukdomsfro- na, dana nytt, rodt, rikt blod och derigenom gifva hela krop-pe- n ny spanstighet. Vi kanna icke till nAgot medel, som skall battre utfora allt detta, an Dr. Peters Kuriko. I standigt bruk under mer an ett Arhundrade, har den haft fullt tillfalle att lagga sina fortjentfulla egenskaper i dagen. Olik andra fardig-gjord- a preparat, kan den icke erhAIlas pA apoteken, utan endast diiekt frAn fabrikanten eller genom speciella lokalagenter. Om ingen agent finnes i eder narhet, sA skrif till Dr. Peter Fahrney, 112114 So. Hoyne Ave., Chicago, 111. r, hundra-stammig- med-lemmar- t: SA-so- an-tag- it an-for- a bor-jad- rikt-nin- g a an-sko- hAll-nin- Chicago-tidningarn- k till-ho- et e sA-so- m e, ode-lad- herr-skand- it dar-nas- e upp-stamd- VAr prls-chara- Uttydningen af d. denijorra num-re- t meddelade charaden ar: Uttydningen har Mor-mone- r. mottagits rAn foljande personer i den de namnas: Personer i Salt Lake City: ord-nin- g A. M. Rosell, J. C. Peterson, Emma Skoglund, Wm. Forsberg, C. J. Ostlin, L. 0. Laurell, Christine Anderson, Lilly Rydman, Carrie Christenson, Annette Nilsen, Elvira Lindsay, Anna W. Back-maOscar Etnan, N. Nelson, J. A. Carlson och Mathilda Lund-gre- n, n. Personer utom Salt Lake City: J. V. Bluth, Ogden; N. P. Peterson, Pleasant Grove; M. Ekberg, Sandy; C. J. Johnson, Ogden; P. Ingemanson, Murray; Robert J. Broberg, Park City; Anders Anderson, Logan; Hanna Olson, Richmond; Lars rersson, Logan; Chas. Kallstrom, Logan; Fred. Peterson, Murray; F. Soderberg, Ogden; Sven J. Peterson, Ogden; Johan Bolinder, Grantsville; Kristina Nordberg, West Jordan; Erik I. Mogren, Santaquin; J. S. Persson, Logan; Andrew Johnson, Ileber; Andrew Anderson, Bancroft, Id.; mrs 0. S. Murray; C. Brodd, Rich-- , mond; E. Apelgren, Mousley; och A. S. Hedberg, Chicago, 111. Vi utlofvade pris till endast 2 personer (deforste), men vi Huel-pber- s, an-tag- att a, ingen satter i frAga vAr |
