OCR Text |
Show Fredagm den Tala Lit oss rent! formiddagen i Jakob gifvit dem till bista sin eleganta .utredning forlit om den menskliga dum okunnigheten och det gudom- liga (biskopliga) ofverseendet, kunde de nog bchofva litet ytter-ligar- e e for sjalen och derfdr han pi kandt manr: Go afton mina lierrar, Jag ir pastor Bengtson som S. M. II. Man skrifvit si mycket i tidnir-garn- a om kom. till Stockholm Sen Prestmannen och pastor Bsngtson. jag Nu ska ni kopa en bok Af en som kallas tok, Pastor Bengtson med sin Men ir lika klok Evangelina var harom afto-ne- Som Scbeelen och Billing ute och gjorde lysande affi-re- r Och inte nigon snorkilling. med Nordiska missionskon-ferenseBoken bra i Stockholm. Pastorn Att ha befann slg, sin vana trogen, nere Den handlar om hvetebullar i Stromparterren hvarest vid Och prestatullar hade samlats en hel liten Men ej blott om verldens snbda, prestkonferens af feta prostar Utan ger ock frin prestostens forlofvadelands-and- Yerserna minaandligfoda. raketlik-nand- mer man sitter sig i skuld. Men di man en ging bar lart den, si gir det littare for en att lefva ett lbrnbjdt och lyckligt lif. Folket har inbetalt i rinta minga millioner allare-dan- , forutom de minga liundra tusen fATmare och arbetare, som drifvits ifrin bus och hem, utaf inteckningsdjefvnlen. alltid vittne bara det bucLkap vi fitt lira Utaf ordets trogna tjenare. Sanningen fdrvisst vi ilska, Men vi t Ala cj rotvalska, Derfdr, landsman, talen renare! Om till-rackli- gt bbr-jad- for-folj- Sprikens blandning iir en rbra, Som ej nigot godt kan gbra. Tanken bbr lramstillas klarare, Si att alia kunna lara Den lorsti, och kring den bira, Samt bli sanningens lorsvarare. A. U. n Penning-lin- , n Om vi, sSsorn det sages, fi go-d- a tider, si bbr bvar och en se till, att han t iterbetalar si si liter bli att myc-ke- ban linat och lina nigot i mer. Den kortsynte tanker vanligtvis, att det ir en och linga, magra valgerning attfi linapenningar, Det ar val en tillfillig hjalp, men adjunkter frin antagligen och det kommer alltid surt efter, torftigare ingder. De hade kommit dit for att boi langden si blir det lintagaren, som hjalper lingifvaren. Lin- ra pi musiken, och om de derun-de- r smakade pi "Dewars whitagaren blir en skattdragare, och lor en rnindre sumrna kan skey fir det val raknas till lingifvaren beskatta lintagaren Den rimmande pastorn gick i tjogtals ir, utan att lintagaren derfbr liar nigon visentlig der med smi rod a bocker och fbrdel deraf. pratade till gamman for de Man bar klagat att penning-makring borden sittande for vir betryck-t- a Detta landet. ar utsuga och fel. modernaring, di han plotsligt Lit oss spara virt eget fick syn pi piestkotteriet. umbara, blott si att vi nigon hade visserligen exden blifva befriade frin Prestkragarne ging tra beskattningen, som kallas forsigtigtvis lagts i plinboken rinta. Om de rika penningmin-ne- eller ock hade prestmor stoppat fars embetsprydnad i Tidikylen fi alia sina penningar a e svag-hetssyndern- a. hun-drata- ls n n till-bak- men hvem kanner icke igen en och det icke funnes folk, som ville lina dem, si tror jag prest, afven ora han roker en och dricker ej man behotde klaga ofver deras ittaores "habana whiskey-toddyen lexa Det ar svir nog tyranni. g Pastorn sken upp som en att lira, den som gamle Dum-boi och in sin tjocka tinkte formodligen, att hade pluggat skalle, att ju mer man linar, ju om ocksi Scbeelen frin Visby pi ? sol-var- m Ileta "Evangelina, Pi sextifyra sider Den till inda skrider, Det ir bide rim och reson Okt. 1H07. Nej tack, min gode man, lit oss nu vara i fred. Det ir inte min sed, Och pastorn skall inte bli vred. Har han list "Evangelina Kan han liilla predikningar fma Och fi biskopsfdrslag, Det si ger jag, Som nu gir hir i sena timmen. 3 Den narsynte och hans dambe-kant- AGENTER a. onskas TOOnhlor. I FA danska tidningen "politiken ; ti 100 ilhintratloner eller tAt ftkrifvpn af verlritma kftiula qviuoa. norka. Ufc'Uka, v)mka LAtUAlii till eu hvar. Liberala rilkor. skrifver en insiindare foljande: Agent-iitstyrsfritt. Frakteo Lwtala vi, 8krif med eamma. "Herr redaktor! Jag vet inte om ni har det likadant, men for John C. Winston &Co., Chicago, 111De etrtrbta utKifvareaf skaodinavitika barker mig iir det absolut ombjligt att Ainerika. kinna igen darner pi gatan, oeh nar si ir, helsar jag naturligt-vi- s icke, ty jag ir for mycket el - Fast jag tagit "dimmen, Ni, ska det vara, Si sig ifrin bara. Zions Savings och viluppfostrad fir En af de linga o, magra tog balsa att pi en dam som jag icke sig en slurk af groggen, himlade kinner. med ogonen och sade: Olyckan ar, att jag ar mycket Att gi si dermitte nil t vanirsynt. Gir en dam pi andra and TRUST COMPANY. ra tungt. sidan gatan kan jag knappast se Ah nej, det ir bittre an att vara No. 1 och 3, Main Street, hennes anletsdrag, men ir jag SALT LAKE CITY, - - UTAH adjunkt, svarade pastor Bengtson och mycket bekant med henne, har Kontant kapital $200,000. jag efter hand lagt mirke till Kontant bfverskott ... $200,000. sig finurlig ut. Oruniserad 1873. Och si fortsatte han sina rim hennes figur, ging och hillning, med mid Direktorer: att kan si igenkiin-njag merier, till dess missionskcnfe Wilford Woodrulf, president. henne. rensens toddyutskott tillhnud-la- t Cannon, vice pres. Q. George sig en liten upplaga af Jag har mycket diligt minne Joseph i'. Smith, eller kanske (let for fysionomier. Jag glornmer Evangelina Angus M. Cannon, var nigon annan af den gode dem slrax. Och si ser en dam Janies Jack, forbaskadt olika uti qvillsbe-lysninIleberJ. Grant, pastorns logiska och teologiska si George Reynolds, ocb och supeedrigt afhandlingar. H. B. Clawson, och flor. Vackra Iubliken, som satt omkring, Thos. G. Webber, hade roligt med besked, och pa- och tilldragande ansigten ha Lorenzo Snow, Francis M. Lyman, storns geschift gick efter det minga af vira unga damer.men Anthonll. Lund, allhands-ole- t det de karaktiristiska ha som en olja. ej L. John Nuttall. tid. M. CANNON, Kassbr. GEORGE Xa DETTA. HTTHULEDKS Jag gir pi gatan och der fir VI gift ott liuiidni dollar twlOnlug (Or livarjA all af kaUtrr, eom ej kau boU med UaLL'a Cbetalaa jag se ett ansigte, som jag kinatarrh Cue. l talsvis F. J. Orkney A Co., egare, Toledo, O. ner, men innan fir afgjordt jag VI underteckuade Dafva kAndl F. J. Cbeuejr de ttningar. Uta 15 Areo odi tro, att UanArfullkomllgt beder-- i med mig sjelf om del ir en dam, finauctelt a( alia atfAretraoeaktloner, ocb Denna bank ar den Hldsta tAnd att uppfylla bvarje (OrplikteUe, leende som jag ir presenterad for och i Utah, med storre bvllkeo finnan ig. set A Tbuax, Wholuale DruggluU, Toledo, O. bor liilsa pi eller en dam, som sparbnnk in i alia de ofriga A Mae vim, Waiting, Kennan Wholesale DruggUU, Toledo, O. icke ir presenterad for och sparbankerna tillsammans. jag Hall's Catarrh Cure tags luvkrtM och ver. De utom Salt Lake City boen-d- e kar dlrekt pk blodet ocb yetemeU letublnnor. icke skall liilsa pi, eller kanske Fris 75 cent pr. fiaeka. 6A1 je bo alia apotekare. kunna insinda belopp med eAnda frltt. Uekommendatloner en dam, som jag ir presenterad Hall's Family Fill Ar de bAata. och sidana posten, for, men som jag icke bor liilsa skola tillses lika insittningar omsorgsfullt En vardefull medicinsk bok fritt. pi, bar damen langesedan som di de iro inlemnade af Bank a g stidad ton ; ni kopa? ska Ni, Lit mig ej lingre ldpa; I'emti ore stycke A inte for mycke. Vill ni kopa, a de bra, Och Annarsa'jag lika 15 pre-sterli- I gla. Prostagubbarne sigo makta generade ut, men pastorn lat sig intet bekomma, utan fortsatte som en uppdragen fonograf: Fru pastorskan.som a snill och rar, en bok af pastor Bengtson Nog tar; 1 S per-sonern- For persont-- Och om bon ddttrar har, Si tar lion en dem hvar. it Jag har ocksi varit prest Och kan predika som en hist. Koper ni inte, kanhanda Ni fetnti ore kan simre anvinda. hvilka lidaalnervfissvag-he- t eller n&ron privat sjukdoin oeh hvilka hafva ldrsdkt och hlifvit triitta p& vardeldsa drover, qvacksaltverier och bedragericr, iir demia bok at oskattoarl varde. Den iir skrilveu pit svenska och sandes fritt i tiirsegladt kavert. Adres-serKlsenhurg, Box 5 20, Detroit, a r a . Miyh: t sjelfva. detgynsamma S7rt ndtnaviakn spriken talas. likasi. Nu kan det,' ocksi handa, att f HU vir Off HMTMisFAI l'hUKHftKJUft ocb ltr jag, bur underligt det an liter, oAa tt 6AII iliidi dtm pi vir bokiNtovd, oedi iek Mlro fullt upp 1 foiU von vt platl dm ir upptagen af skiftande tankar " vtri. Iuu iuiiui firm vrldn kan biiltft ton vi. Eottn till dt akljt under det jag gir pi gatan. Di ur di lunotiMn Ir vwkirt iuv guldpittariD huotiog, r4,tjock Yarar ser jag absolut ingeuting. Men uapdragmug oeh at IIMM. Varkat kr at at dt bkata oeh garaalanwi uret ur utaum mina bgon, mina vackra och EOLlIlT UlLli IE. tt bgon-blicke- 111 l 1 vl i 14 k All tillvar-kad- a far-lig- a 32 - - - 25 Singoalla eftertankte en stund och sade: Ja, vi skola motas hvarje dag; men bast vi motas liar, di solen gitt ned. Det att ar, ar bland oss en sed, att de unga tlickorna van-dr- a ensamma en stand om qvillarne, ty derige-noli de spidomsaude. Jag sager till min far i morgon afton; lira jag vill gi ut i skogen och framtidssyner. Di svafar han: gi ... och jag smygcr hit. Ser du, skymningen ar god afven derfbr, att om Assim eller qvinnorna aro i grannskapet, se de oss icke. Assim vill gerna lolja mina spir. Ar Assim stor och stark, frigade Erland. Ja, han ar storre in du och har skigg, hvilket du icke har, och ar den vigaste af vira unge man. Han ar oftast god till lynnet, men l.ittietlig, och vredgas han, sky honom alia. Blod har mer an en ging drupit frin hans knil. Ora Assim kommer hit, skalljag lara sky dina spir. Se mina armar, Singoalla, sade Erland och uppvecklade rockirmarue; jag ar endast sjutton ir, men tror du ej, att mitt famntag skulle krama Assim? Mi ban komma! Jag iskall sli honom till jorden och trycka min ha hans brost. Det skall du icke. Hvarfor talar dui den-n- a hirda ton om Assim? Uvad ondt har han gjort? Om du hotar pi det sittet, vill jag komma hit. Jag til honom icke. Dock, jag hoppas, han att ej skall komma hit, medan vi motas. Stallet ar afligset, och skogen stor. Hvarfor skulle han just gi hit? Jag lofvar dig, Singo- ho-no- m I al-dri- g stora vaxsigillet, som fans derpi raed romerska rikets vapen, forstod han, att detta var hvarora patern talat. Riddaren ogna-dlejde-brefve- t, e vordnadsfullt pergamentet, iterlemnade det till hofdirgcn och sade till denne, i det han patern, som ville fortsitla sitt tal: Hogst mirkligt ir det, som jag nu hort om eder, och mig synes, att jag iorofvade en synd, icke olik den, lor hvilken 1 sjelfve biren luj-dad- tillite er att om e straffet, nigra dagar jag ej stanna i mina egor. Mat och drvck skolen I under denna tid icke sakna, ocb bvad vidkom-me- r er, hofdingen, och edra nirmaste frinder, tillbjuder jag eder att gista under mitt tak. Hofdingen tackade med odmjuka ord, men e forklarade, att ett lofte, irldt af fiderna, a honom, likasom hans folk, att aldrig nattro i ett hus, vare sig muradt eller innan deras strafftid vore tillindalupen. Vidare omtalade ban, sisom orsak till sin bon om nigra dagars gistfrihet, att han hir stimt mote med en flock af sitt folk, som lor en tid skilt sig frin honom, for att besoka andra ing-der- , nod-gad- ten, och det skulle tim-rad- t, iter skulle forena sig med honom. Sedan itskilliga andra ord skiftats inellan riddar Bengt och det vandrandefolkets holding, aftigade den frimmande skaran till det fait i skogen, bvarpi bon en ging forut tiltat, och hit lat riddar Bengt fora mat och dryck i si att de for en hel vecka kunde vara vil forsorjde. Men bland de svartlockiga fliokorna, som och nu t, vara en lisa, om damerna vilie g bfver-tag- a ilskvirdaste o dl Commercial & Savipgs Bapk, 22&24 East first South Str. Salt Lake City, Utah. De skandtnaviska talus i denna bank. ansvaret for hilsningarna pi gatau. Och jag personligen, som ir den , kill batal Utah ansigoind-li- D M.viooh axpraaaafKifUu. anuaraltar Dl baUtulBg llfbljar ordarn ,'q aknd dat. balala vl airpraaaim och gifva an vackar urkedja frill. HE r if obi harra allar Heatkll t dag, ty VT dauia ur Ouakaa stiga i priaoch virt UgaMkckai Uollgeu KOVAL Bto. (0.. s4 Dearborn Ut.. Chicago, 111. igen-kinn- so-k- Sineoalla. tlat Bitd aiprm, t' O hvar, oeh om tillfiedvitllUnda t, karaktiristiska Vi 44) iludi bgon vandra pi egen hand och kanske vid en eller annan lysande qvinnouppenbarelse och fblja henne betaget och viljelbst tills bon ir fbrbi. Kanhanda hon kanner sig smickrad dera tiler kanhinda hon ir en bekant, som undrar: Hvarfor hilsar han icke, nar han glor si? Derfbr vill jag foresli att antaga det engelska sit-teatt damen hilsar forst. Vi a karlar iro ju littare att i och vira pi skigg da-mer- i vm-nighe- AKTA sprd-ke- n Francis Armstrong , Pres. 1. IF. Madsen, Wee Pres. J. K. Jennings, Kassor. och hbfligaste 5 proc. ranta menniska, vbrdnadsfull mot mina gamla tanter och hinsynsfull och rin-ta- n mot alia ildringar och aldre da- betalas insittningar, till kapitalct hvarje ligges rner och cbevalerisk mot deunga, qvartal. skulle undgi att betecknas som lian kn n t'isn i nga ir utfardas en olibflig otickiu. alia storre stider Fbrenade i i Staterna och Europa. Gcnom virt blifva jiennin-garn- e sinda direkt till motta-garen- s host ad eller nirmaste postkontor i gamla landet, utan kostnad, hvarigenom han OBSERVERAI 5 4- Med verklig underritta vira liisare, Drops. att bn-ska- n som olyckligtvis lida af rheumatism, neuralgia, astma, frin utgift eller besvir eller njursjukdom, anse vi utfi att belopiiet anvisningen. det vara vir pligt att tillkinna-gifva- , Di mottagaren bor pi en ort, det vi, efter en grundlig der det icke finnes nigon ir det mycket bittre undersbkning om sanmngen af de intyg som utgifvit af The att reqvirera sidan betalning i stallet for att kopa en vanlig Swanson Rheumatic Cure Combankanvisning, emedan a'giften pany, 1G7 Dearborn St. Chicago, som betalas hir ir mycket min-dr- t med hinsyntill den likande kraf-tean kostnaden for inkassering af deras medel, kalladt "G i gamla landet. DROPS, kunna med godt sam-vet- e de ka-ta- be-spar- rr i han-delslmn- - 28 - 29 fram hade han icke ridit. Tanken pi Singoalla hade lockat honom dit, men han kinde nu rid-sl- a lor att se henne. Detta gjorde, att han eiter mycken tvekan md ofbrrittadt arende vande sin gingare mot hemmet. Men Kick, som ej villridighet, hade sprungit in i lit binda sig af lockad af ihigan att gora kanske ligret, med de hans likar, som foljde det frammande folket, kanske an mer lockad af stekoset frin eldarne. Och nar Erland pi hoppade ur sadeln, kom Kick ur skogen och sprang upp pi sin herre, som om han halt en helsning till denne frin det okinda folket. Si var det mihinda ifven, ty kring hans lurf-vighals hingde en krans af vildblommor. Tankfullt lyste Erlands bgon, di han fann den kransen; kanske den var frin Singoalla,ochtinkte lade han. Han loste den frin Kicks hals den under orngittet i sin sang. Di horde han dromma om den, som flitat blommorna. Om detta hopp upptyldes eller ej, ir ovisst; men foljande morgon pidrog Erland iter sin en priktig hbgtidsdrigt,' spinde kring lilrocken och gick till for med slida jagtknifven, gordel och cnshgt skogs, till kullen vid bicken. Skont Granarna fot. kullens vid stranden var der pi e och violer bicken sorlade, sippor hviskade, satte Erland fram ur det grona. sig pi sitt vanliga stille vid bickens rand; Kick lade sitt hufvud i hans knan. Di syntes pi andra stranden liksom bade de stimt mote medi inden fladdrade hvarandra Singoalla. vecken af hennes korta kladning. Hennes steg borg-girde- n a tit-tad- - litta, och hon stannade ej, di lion varsna-dstitligt klidde junkem. Nej, hon log vilbekant, nickade gladt, lyfte forst den ena si den andra, for att aftaga sina skor, och vadade si ofver bicken takt Irani till Erland. voro e den fo-te- n, Bicken var grund, och endast nigra silfverlika perlor stinkte upp till de roda perlorna kring flickans vrister. Icke heller Erland kinde sig forligen, utan glad. Det var en frisk kinsla, men just icke hogtidlig, ty han icke ens virdade sig att stiga upp och belsa Singoalla, sisom han lirt att helsa andra flickor. Men ban log ur bjertat, di Singoalla, hunnen till andra strau-den- , lade sina hinder pi hans axlar och sade: Ser du, jag spidde icke sant. Vi traffas iterigen. Du har en god fader, som visar min fader gistfrihet. Derfor skola ifven vi vara vinner. Det skola vi. Vet du, Singoalla, jag har lingtat efter dig, allt sedan vi forsta gingen sigos hir. Jag har afven minga ginger drbnit om dig, och om drommarne siga sant, ir ditt sinne icke vredgadt mot mig. Nej, sade Singoalla och satte sig pi stran- den bredvid Erland; di jag skildes frin dig, var jag icke lingre ond; jag tyckte tvartom, att du var den vaekraste gosse jag nigonsin sett, till och med din vrede gjorde dig icke ful. I hela si vacker virt band finnes ingen enda, som som du. Assim, som siger, att han vill ha mig icke att jemfora med dig. till hustru, Assim? Hvem ir ir ir k, n intyga, att sivil frin de SALT LAKE & OGDEN Railway. originala href mr. Swanson visat som vir Tldtab.ll frin personlig undersbkning som frin och med den 20 Sept. 1897. han fbretagit, vi aro ofvertyga-dom, att "5 DROPS ir af inTig mellan Salt Lake City tet medel bfvertriffadt, utan ir i och Lagoon gi dagligen sisom allt hvad de utgifvits for. En foljcr: visit pi deras kontor idagalade Frin Salt Lake: Ank. Lagoon: 7:40 f.m. 7:00 f. m. att "5 DROPS nu anvandcs uti Chicago-representan- t, e hvarje land ofver hela jorden, och att "5 DROPS pi rnindre in tre (3) ir vunnit en olrolig framging och en folkynnest som annan niediein. Den af alia, som betraktad dag ingen ir i an-vin- dt den, som ett sikert ocb pilitligt medel for alia de sjuk domar, forhvilkaden rekommen-derats- . Vi kunna derfbre med tillredsstillelserekom-mender- a och glidje denna belsogifvande medicin. 9:40 9.00 3:40 e.m. 3:00 e.m. 6:40 0:00 FrAn Lagoon: Ank. Salt Lake: 8:40 f.m. 8:00 f.m. 10;40 10;00 4:40 e.m. 4:00 e.m. 7:40 7:00 A dessutom sbndagar afgi tig frin Salt Lake City kl. 11 och 1, samt frin Lagoon kl. 12 och 2. Dill ogonen pi Lagoon. Besbk menageriet. S. Bamberger, II. IF. Earley, pass.-agen- t. allra. forest. |