OCR Text |
Show Fredagen den 19 Juni 1896. HON VISSTE EJ hoh talade derute med sina kamra-ter- . Hela gatan stod full af qvin-no- r och flickor, och barnens hufvuden trfingdes i den Oppna dOrren, det ena ansigtet vackrare fin det andra. Nu kom fifven Nubia in. HVAD ban horde sig si fOrtroligt tillt&lad af den skOna, fOrlorade ban alldelei SKONHET VAR. fattningen; han kunde endast svara med en nick och en blick. Hon tycktes icke hafva vfintat nigot annat svar, stfilde sin conoa rfitt pi hufvudet, lade armame i tors Ofver brOstet och gick fOrut. Vfigen var nog tiUrfickligt bred fOr ida, men han hOll sig bakom hen- en ung varginna en af vira traktat den vackra flickan. Han ter tog Di skyndade hon midt i tvang sig dock till att tala, var det getter. efter det vilda djuret, skOt ock blott for att bora Nubia svara; natten a svart-lookig- C. Sltomaliare, fOrde hem geten. I 15J West 1st South street. varginnan ty han hade kunnat lyssna timtal till Bardella fick hon sedan scudi itta IBS iM hennes lugna, djupa stainma. Sileberxttelse i rAn halier. fOr skinnet. Det rickte it oss att Allt aibete batihorande till des fortfor han att friga sina vfifva och spinna fOr hela vintern. skoraakar-yrke- t verkstalles val om olika saker, hvarvid ban fl fr. Henrik sig med glfinsande r och reg. nr.) (Forts, vfinde sig till modern, men mest billigt. Besoken mig dfl pi den vackra vargjagarinnan, skodonen behofva lagas. svar af doUern. Pa hans friga Klipporna iterstriladeaftonrodna. 8. Nubia sade lugnt: men C. J GYLLENSVAN, efter manuen i Saracenesco, svarade dens glOd, hvilken som ett flamman-d- e Det var icke nigot markvfir-dig- t. 14:de wardets skolhus. till Hon framtrfidde spiselhfirden. lekande. de ne. omflilt Nubia: skimmer ooh tfind en man nfir sticks brinnande en Att de skjuta Sfven tjur, andra alia brOto tog Nu blef upp, oafgjord. Flickornas strid Vi, qvinnor, firo ensamma na vfinde hon har bOssa, kan hvilket barn som Men plOtsligt deltog i den glada mer eller mindre lifligt berOrda af messingslampan. Derpi Stan hela iret om, ty redan i mars heist gOra. till en gfisten. sett att den mfirkvfirdiga tilldragelsen, sig draga inai.nen hiirifrfin. FOrst ar-kampen en, Bom hittills blott din Di miltiden var slut, dukade visa skall Men Saraoenesco. besOkte dig Jag beta de i vin- - och olivgirdarne. Det pi. Hon stod bredvid sitt fylda inglese ? qvinnoma af bordct Nubia slfickte karl vid brunnen, viind ifrin Hen- det foil ingen in att klandra eller hina fir en lycklig tid tOr dem och oss i ett in litet honom elden, tog sedan in slfindoma och Hon fore beredvil-ighgick rik, som en liing stund observerat den stolta, strings Nubias lfitt arbete, stfilde ett de hafva di alia, ty med omilade, s sig med sin vid vfiggen. att fOra frfimlingen till tringl rum bredvid, den hOgvaxta, stolta gestalten. Di fins finnu ingen feber. Af- Henrik hade heist och det fOnster genast gripit till mor. De undrade blott, hvad mOrka vfiggar och ett litet hon nu med en hastig rOrelse vfinde shfira grfis i de ven di bOrja maj, fOr och med en att qvarhilla fOrskrack-te- s de bida qvinnoma skulle kunna utan ruta, enlast fOrsedt penna papper jig om och tog sitt krus, de romerska slatterns, gir det den Han sattder pi att si stod som hfirliga gestalten. aftonmiltid. till flickans trfilucka, Ofver Oppen, )juda frfimlingen Union Pacific-jerntfge- ns yngbnten nfistan an. Men si snart hveteskOrfinnu ooh stirrade pi spinnerskan, och en af de den glodande aftonhimlen tycktes enka var tyst modern ut kastade Hon skinhet Ty hilrliga den bOrjar och de varma dagarne som TID1ABELL lugnt tvinnade sin trid. De fattigaste i byn; Nubias bror var lfinga som ett purpurfOrhfinge valtnet inellan amazonema, och svira tiden jida den di comma, bOrjar hade qvinnoma knappt bflrjat for Salt Lake City si me ett slag striden, som endast en liten gosse; som vaktade fOr oss och de arma stackarne, sin t3de a fin fOrr fr&n och med den 5 April 1896 : Mastorre grannqvin-nornbror min Hfir bor sysselsfittning hotade att blifva betankligt het. hjorden. Alltsi hade de bida qvinSfven vi hfiruppe stor utsti di och hvar ty infunno med en han nfir sig, noma ingen, hvilken om sommaren som nu vaktar hjordarne; TAg ankomma och afgA frAn Terpil fylde hon pi nytt sitt kfiri sorg och oro. Vi skulle visst gerna, sin slfinda. De helsade vfinligt pi Salt Lake rummet de i sabiniska kunde ned dalarne tomt, jag stir ty att utan Ir borta, City dagligen sAsom bry och beredde sig att gi, gi som qvinnoma i andra byar, fOlja frfimlingen, stfilde upp sig vid skall fOr mor. romerska hos slatten den inne loljer: att eller ge Jag igger pi lig om de andra. ANKOMMA: med mfinnen och hjelpa till med bOrjade prata och kfinde sig FrAn alia Pstra Nu framtradde Henrik till flickor-n- genom hirdt arbete fOrtjena litet nast komma med vatten, si att du pnnkter, Park fir sed hos snart helt det men iveteskOrden, 3 lOe.m. fOrtroliga med den artige can tvfitta af dig dammet; det har City och Ogden hvilka knappast blef to mindre penningar. FrAn Butte, Portland, San vi skola stanna hfiruppe. att oss, som hade si som Under flickorna det mycket varm ifrigast glisten, varit en dag. Francisco och Ogden 9 05 f.m filrskrackta vid asynen af framlin Det fir endast sallan vi komma ned att beratta om Rom, Sankt FrAn San Francisco, Cache Valafhandlade frigan, huruvida Nubias Hon satte lampan pi en kista, Nausikas fordom fin jungfrur, gen dalen. Vara man hatva det mycley, Ogden och mellanliggande Sankt Agostino, stationer 7 25e.m di de varseblefvo den gudomlige mor skulle med nigon grannhustrus som utom det simpla sangstallet var ket svirt. De bo i talt, som de sli Peter, madonnan, karnevalsfesten pi Piazza Navona FrAn alia iistra pnnkter, och kunna baka en frittata eller det enda husgerid der fanns, och hjelp . hjelten. 3 30 f.m. Ogden upp der de hafva sitt arbete, och och oktoberfestema framfOr Porta Alla trangde sig tillsammans vid om frfimlingen skulle fi lof att nOja gick ut. Henrik sig Big omkring i innan de veta ordet tFrAn Frisco, Milford, Jaub firo de af, en Det var del Henrik det torftiga rummet. och mellanliggande stationer 9 4.5 l.m fOrviningl Popolo. oistemen och baredde sig att pi nytt lig med en oljesoppa, gick af feber. Med febem i krop-pe- Han talade afven om engelska och FrAn Mercur, Tintic, Provo, i den drOm som hfir en bakom stanna du Kunde skulle stitliga dagar, och Nephi, Sanpete-dalenpptaga striden; denna gang maste de sedan skfira hvete frin 6 30 e.m sade han fOr Ilan visste nu, att han tyska konstnfirer, ora ateliererna i mellanliggande stationer veckor, minader! de framtrada gemensamt i sluten flickan. till solnedgingen. Via Sistina och vid Barberinska tor FrAn Tooele och Terminus... 4 OOe.m soluppgingen si unken Or i sett fOrr f finnu lif sitt Han var sj nigot sig sjelf. kolonn mot frfimlmgen, ifall han AFGA do pi ffilten, minga fOras a Minga get, om sabinska, albenesiska och Till Ogden, Park City och alia skOnt, och kunde icke taga sina dessa tankar, di flickan kom visade sig vara en fiende. till hospitalen i Rom, men om de volska modeller pi spanska trap-pa7 00 f.m ostra punkter med en kanna och en hand-duInkraktaren etannade dock pi be blickar frin den hOg3 gestalten, Till Ogden, San Francisco. komma tillbaka, si firo de alia ocksi vandrade si som hvilken trots sin bOrda Cache Valley och mellaa- hOrigt afstind frin de skOna, 8 00 f.m Men de begrepo ingenting deraf. sjuke. Sjuk kom hvarje ir min stationer liggande Stundom framfOr honom. frin fir friskt Vattnet brunnen; sig och lugnt ansprikslOst han vfinligt helsade Till Ogden och mellanliggande kom och min farfar tillbaka, hOrt om en sjuk talas De hade aldrig han en skymt af hennes fina ansigts nfir du tvfittat dig, fir maten ffirdig. 4 OOe.m stationer tilltalade. bida dogo hemma af febem. konstnfir, finnu mindre sett nigon. Till alia fistra punkter. Ogden, far; Vi-r- a af hfirhvilken sfikert fir Du ovalj lyste formligt ganska hungrig. Jag sig i Vicovaro er by Butte, Portland, Boise City Vi firo vana dervid och kunna inHenrik sade: Under florsduken framglfinste ville komma med mfirkvfir-digoch San Francisco 7 OOe.m hvilken grannar om raycket uppe, madonnan hjel-p- e derfOr; Till Se gOra genting en Eureka, Provo, Mercur, hade hvilket mig! mor hennes att for att saker pi hjelpa yppiga hir, berfittades mig, och jag fick 7 40 f.m. och Sanpete-daleoss! Alla tittade pi honom, de fiesta t TNephi ill Provo, Nephi, yereda en rikligare miltid it dig, Milford, lust att stiga hit upp samt beskida si varm guldfarg, att det tycktes i fir det I morgon om sOndag, Frisco och mellani. stationer 6 00 e.m litet skygt. Nubia sfinkte sliindan den med egna Ogon. Nu fir jag den fOrfilskade nazarenen, som ty vi firo fattigt folk. Men jag bad Till Garfield Beach, Tooele och fOr mfinnen der och betraktade honom med alia vi Bolens den del glOd bedja af en nedgiende Men jag fir trOtt, hungrig hfir. min mor att endast bjuda dig pi vir nigot Terminus 7 45 f.m nere pi romerska slfitten. Men hvad likt fOrskrfickelse i blioken. hufvudet. Han och tOrstig. GAr alia dagar utom SSndagar. Jag ber er, sfig mig faetnat vid det skOna egen mat Sakerligen tycker fifven Han miste le. t TAg soder om imb gA alia dagar sig icke, att hon var fattigt klfidd du bfist om det, och hungra skall hjelper det? ett stfille, der man skulle vilja utom fir landet i nfir Sondagar. FOrst november, rninsta I morgon skall jag visa er, smycke. du ej behOfva gOra hos oss. Jag fir och ej bar det mig Ofver natten. till salu till alia Angb&tsbiljetter de iterkomraa vira. besidt Innan de uppnidde Saracenesco, hvad en konstnfir fir. Och det, utan pi nytt, Dervid fOrskOnades hennes ansigen frfimling och kommer fjerran i Europa. hamnar Di gi hustrurna dem till mOtes den sfill te af ett sidant att gOra er den ringaste Bkada, tro leende, att Henrik ifrin, frin ett land, der folket talar inbrOt natten, hvilket lat 201 Main 8t. lilljettkontor: en plats, der de kunna Ofver-s- e till finnu frarasti samma Men hfir. fin han FOrst omgifningen mig. di ett helt annat sprfik Telcfon nr 250. glOmde att svaia. vfigen. Der fir ett kors upprest, sallsammare och kom den skOna ge- unnes Ogon frigande riktadepi sig, De trodde honom; han sig si D. E. BURLEY, Generalagent (Hr jag tycker mycket bfittre om det sedan och samt alia skida der sti en som se ut fOrsiikra: han stalten att att dem med sina bli, af Ofverjordisk hos er. Ej heller liar jag nigonsin skyndade pi E. DICKINSON, allm&n fbrestAndare. voro de framJa visst tycker jag bast om utit vfigen fOr att se, hvilka komma lefnadslust och glfidje strilande E. L. LOMAX, Generalagent for passa- fOrr, icke ens i Rom, sett si fagra skuggbild. Slutligen tillbaka. Men att det! oroar det gerare- - och biljett- afdelningen. allesam-mansmig, jag att de trodde honom jungfrur. Ni raiste nfimligen veta, me. S. H. H. CLARK, fifstodo min far Si skall mor din och nu lefde, icke heller besvfir, vfintade n lfinge Nubia Endast Nubia fOrblef gOra dig pi OLIVER W. MINK, att jag Sr konstnfir. Hade ni e Receivers. E. ELLERY ANDERSON, kanske och med bekymmer, ven min mor och jag hvarje ir till litet blott utan er Henrik Litet senare bad skulle mila honom, gick ling si jag kyrka, JOHN W. DOANE, fir min nu far under det glad-dkorset; Di framtradde Henrik Dock miste jag tillsti, att sammare. dansa en saltarello. De visa-d- e FREDERICK R. COUDERT, madonnans' bild. fin jag kan saga, di du dOd, nu komma vi ej att sti der henne. till mer, tal mig detta hade Henrik sig genast villiga dertill; en utaf framsagt fin min bror blifvit stor. Di din till akt fOrr, att miste ban Men dem fi'dja dig uppmanade noga mig och gifva pi egde en tamburin, som hemta-demycket mycket lingsamt ande finner med klip-pa- n fifven mors och nakna han den bort att var lius, mig Nu ville alia, att Nubia skuljag drager ty han fruktade, att vfigen, ty gatan vfil hos fifven eder. mark. han fotsbredd fir di en le utan sakerligen dra, mycket jemn flickorna ej skulle fOrsti honom. dansa, men hon kunde ej fOrmis erhAllcs tillsvidare ett exemplar at tilltafOr derhan en Det fOrsta kunna var Vi klfittra An han miste dertill. Dook tog hon tamburinen den lilla svenska boken For Min , ingenting gOra upp gingen Men som han pi samma ging lfit Den dr oumbarlig for unga och me- icke lade mor? dervid vid. han Icke fin nedit sant, henne; ooh bOrjade sli en liflig takt. Snart pi sig stiga fOrsigtigt brant, sina blickar tala, och som han deldlders man , hvilka, genom en Nej, nej! med sitt ljusa ansigte, sitt Hyddorn3 pi bida sidor om gatan henne,- utan talade fOraget. Den grepos alia flickorna af daDslust, si hernlig ovana, ndnerat hetsa ock och fOr det mesta skOna flickan svarade allvarligt: Henrik drog djupt efter andan. att iskidaren miste draga sig ut pi. krafter. Den afhandlar dessa sjuk lockiga hir och s.na bli Ogon tyck-te- s liknade hilor, De fOnster. hvilken till tvistade andra dOrren Det var fOrffirligt; derom hade han gatan. Nubia stod midt ibland da domar pi ett drligt och tydligt satt, fifven om, fortroende tjenade skapal att in.i'va bostfider de som drOmma. 6kulle ville Och huru dessa kunnat af och annan vildmar-kens en dansande och lfit de smi bruna hfin samt ger fullstdndiga vpplysningar h s dig; emottaga ty ej snlana till och me derna outtrOttligt allt fortare ooh om, hum dessa sjukdomar sakrast en derom! klart som hon Blott bevisa allesmmans talade en kun-deld, e dig brann ej gerna pi golfvet skygs. a barn som dessa, si kunna forebyggas och botas, si att fortare glida Ofver lfidret Men det var bfit're fOr fOr att yttra nigot, sade han: man antaga, att han skulle fi tak belyste det tiinga, liga rummet och vfinlighek de aldrig aterkomma. Arslinga Det blir vfil bfittre nigon ging. Ofver hufvudet i Saracenesco. dem, att jag bad dig blifva vir Mycket fOr snart, i Henriks tyc-k- sjdls- - och kroppsqval kunna bespa- de fi torftiga husgeridssakeraa. Det fir ju ej si ilia; vi firo vaNfistan alia invinarne befunno sig gfist. AHa de andra hafva itemli-gegjorde dook mOdrarna slut pi ras genom Idsandet af denna bok, Flickorna stodo och betraktade samt tillsade dOttrarna att gi Ett exemplar sdndcs i forsegladt ku- saken modern voro som de in fader menade eller brodcr eller kusiner, na dervid apa. honom, nastan lika fOrvinadt som utanfOr husen, och hem. Ingen fOrsummade att rficka vert, om tydligt ttamn och adress han dem. Derpi lutade de hufvu-den- a ne kommo ut, ty ryktet om en frfim-lin- som nu firo nere i romerska landet tiskt. insdndcs tid Henrik gaf samtalet en annan frfimlingen handen och tillropa hoankomst hade redan spridt sig, och hjelpa till men hveteskOrden. B!u!!s, Sows. POYALTA! .rr CO tillsammans och ridgj order rivedersi. slOto a Desse nom att om flere ett ni kanske icke hade och Har flere Allt sig en fir Det tyckt vandning. personer signore! deras qvinnor under deras franvaro Di Henrik iter befann sig ensam Qvinnoma i Saracenesco gi sihOrt? Han sade, att han fir langt till Henrik och hans fOljeslagerska Vi stioda det aoderbArafranskfr lkkemedlet CALTHOS fritt, jemte de bida qvinnoma, frigade med dem nedfOr du frfimmande ibland en kommit ledes vattenbarerskorna man; alia berget? foljde herbergerat ifrin. ett lagligt utir&ntl att CALTHOft Ja, och att han h&mmar aflopp och uttr6mnin han Nubia, hvarfOr hon icke velat Modern bejakade detta. hade siledes kunnat, mot din vilja, Han tycker om fifven. fOr att se vir by. ar. kurerar addeafOriust, eamt atergifver fdrlorad Vi gi nigra ginger om iret till dansa. Det skulle gjort honom en Han Henrik visste icke, hvart han fOrorsaka dem ledsamheter. Min det och bedet hos oss. Han fir trOtt. (lilskraft tel om nl 8r nOjd. Aureeeera Hvem sko-l- fOrst skulle vfinda sina blickar, hvae bror fir finnu en gosse, och ingen af Bardella och Vicovaro fOr att kOpa si stor glfidje! Hon svarade allvarfir hungrig, stackarn. VON MOHL CO.. Sole American Bkrlf pleneelete. S'. (Incinnatl, O AK'te, Ja till han fOrst skulle fOrvinas Ofver. Det de frinvarande har nigot att saga mjOl, salt och olja samt hvad vi ligt: vi fOra honom till? fOr De andra ville visa sig se pi: platsens Ofver mig eller min mor; derfOr kan kunna behOfva. Derjerate gi dig hvem? Jag vet det icke. Vet du var for mycket att skulle icke E och sin hvilket med oss bikta och fOr skfinka afven de delta hus vildhet du endast dans, vi TAO EJ MITT ORD FOR DET, men fl rum l messan, hade glfidje behag, det? Vi kanske nog obeskrifliga hvilk bagM Wemere kOimnn. eller de bja omlala att det fir du of Tarhyrup'-.ocr vir Wine fOr ock-s- i! White och di det arma vira hfirvaro. var fantastiska din DerfOr, Vi mig, kommunicera, pi m OtaoOCe passat sig gestalterna, genom honom. brokiga Ja, vi ocksi. gx dca UisMk bueumxiiciu pA Jonieiu rrt skall annan En lfinoss! gertill vfilkommen en finnu farsk vackra alltfOr de jag alia ging mcnniskoansigtena. gfist Hos oss kunde han fi ging ej skola behOfva lida na dansa saltarellon fOr dig der neMen den uiige nazarenen kfinds ge i skarselden. nos oss kunde han fi Mycket mfiikvardigt fOrefOll det riocotto. Lider Ni af svaghet? re vid cisternen under trfidet, ooh Med strfif rOst sade Nubia: att han sig nastan endast qvin sig litet besviken. Med klappande Vi kOpte hvetebrOd i polenta. Om sA ar, vill jag sSnda eder receptet nor och barn; de fi mfin Henrik Min mor Mfinnen, som do vid sitt arbe-t- e di kan du dansa med mig. hjerta framstammade han: fritt forsegladt for ett enkelt hemmedcl lOrdags i Vicovaro. hem-liOm du vill l&ra mig. hvilket botade mig for fdljdema af voro gubbar. Nu stannads Min kan Jag trodde, att du tyekte om pi faltet, komma utan kommu-niooljesoppa it honom. i min tidiga nngdom samt ovana Gerna det God natt! i skarselden; alltsi kunna fifNi hafva ju a Nubia framfOr eu af de sista mig och derfOr uppmanade mig att baha en frittata. umgange under senare Aldern. vl iterse sakert botemedel for ytter-liett God natt! ar I Detta med mor. din oss! morgon till vara vi der. att ven till fOlja dig Han kan komma bedja sig Ty figg. nervositet. uttSmningar, svaga och vfintade nfistan ingestfullt, fri Sr en svir sak, vi fOrsti oss just hvarandra. Ilfir bo jag och min mor. Var Ilan hos nnga eller oss! oss! Till till hopkrtmptaorganeretc. Nej, i dag och narslut (nmArke. kfio-k- a Skrif I dessa eamla. vfilkommen! svara skulle hvad hon icke derpi. morgon. Med ett ord, hvar och en ville pi THOMAS SLATER, Hon rackte honom lampan ooh Tillskrif Box 614, Kalamazoo, Mich. lion lyfte concan frin hufvudet From tyckes hon icke vara ord, och hade velat jubla hOgt, fOra framlingen till sin torftiga hyd-ddi hon helt lugnt, utan minsta bry tfinkte Henrik. Han frigade, hvad han gick. De hollo nastan pi att rika i och ropade init byddan: Nar han kom in i sitt rum, tr&d-dMor, det Sr en framliughfirute. deri sade: strid derom. qvinnoma i Saracenesco gjorde hela han fram till fOnstret ooh sig Jag tycker om dig ocksi. Men iret. Di ropade hon, denhOga, stitliga, som vill se vir by och icke visste hvar h n ku.le fi lo Ofver natten. nu miste jag hjelpa mor. Hfir fins nog att gOra. Under lfinge ut i den hbgtidliga natten upp som Sfven nyss fOrhillit sig lugn: honom att fOlja med till stjernoma, hvilka tindrade bakn il den goda irstiden firo vi halfva Ack, Nubia. . .. Vi mottaga frfimlingen hos Jag har bjudit (ung eller gammal, gift eller ogift) oai lidez vllde du om vara bed fifven som sprun-ghcnom menstrua om ute. amartsam redan alsom: Hon var samla torra nere i macchian och klippspetsarne, underlifsIidaDilea mig; oss. kommen. fram ur den mOrka Btenen. Der- tion, frarafall at lifmodern, hvita flassen ellet Di Henrik trfidda ut i bonings grenar till brfinsle. Ty ora vintern Henrik kfinde, huru blodet steg aom arocgendomliga f8r Modern, en vacker mOrkhyad fir hfir ganska kallt, och faller det pi stego de med mild glans allt andra sjukdomar. rummet, vfintade man redan pi honom it hufvudet och huru hans alkert och bllllgt Sand eftel koreraa kan af hvilken dottern arftde med aftonmiltiden, som bestod snO, blir den vanligen qvarliggande hOgre och hOgre. Men di en stjer-nSr bekarta bok Qvlnnam vagledare till helaanJ hjerta klappade. fell, suckade ban i stallet fflr att aandea fritt fdr ett Ogonen, kom genast ut; dock af varma, i olja stekta kakor, ricot-tfrimSrke. Alla sigo pi den talande, men innigra dagar. Di komma vargame Sedan log han i Onska umbfiranden Ifiste man af betje-nad- e Nubia och oikoriasallak nigot. och genast Ofver oss spiren till frin var blott en, Abruzzerna, gen motsade henne; det Tte Heal Capsule Co. hennes ansigte och Big, huru torf-tigfisten, och denne kfinde sig, mfinnen miste vakta, si att ej de dock och hviskade: som mer fbrvinad fin hinfullt eller , lyok-ligfir si hon var klfidd. Afven hon Nubia, Nubia! Jag trots de sabinska rfittema, till mods, odjuren taga vira fir och getter ur 163 Randolph st., Chicago, III fOrargad sade: si Henrik en Gud, vid o, han som om lycklig! suttit konungs ladugirden. gfistvfinligt Ni, Nubia? Min dotter gjorde rfitt, som taffeL Afven modern gjorde sitt Pletsligt efverftlls af en djup Agenter onskas avenska aubakrip-Har du redan sett en varg? Flickan svarade ingenting. Hon bvi-l- a Han kastade sig pi sin- trOtthet. in och fOrie oss. han att till fOr bfista att visa frfimlingen, - Ja visst. Stig dig sig pi Henrik och sade med ut; du skall briuga detta hua verkligen var vfilkommen. gen man att klfida af sig ochslttokts Modern berfittada fifventyret. vanlighet: genast oob JOHN C. WINSTON & Co., Henrik ikade mer och mer i en Hon bar sin fars bOssa, och ljuset. Han Om du Sr nOjd denned, si fOr lycka. 834 Dearborn St, Chicago, Maudalsna. Maria drOmde sin om Henrik trfidde in. Di han sig drOmlik stfimning; allra heist skulle nfir vargen spOrjes i nfirheten, beva-ka- r De atfirsta skandlnaviska bokfOrlfiggare jag dig hem till min mor. (Ferte.) . Amerika. FOrlidea vin- hon ladugirden. Om han var nOjd dermed! Di sig om efter Nubia, mfirkte ban, att han velat sitta tyst och endast be bru-nar- och e, viir-dinu- blio-ka- er-hO- kam-mar- e. et hen-ne- der-fO- r. af-br- 1 vfig-gam- e, a, besyn-nerli- na n -- n ig till-ak- k. skOn-he- t. hvar-jehan- t n mor-go- her-berge- ra fin-d- a tro-hjerta- n, . tank-full- ni-go- vfin-tand- flie-kor- e A lldeles s. Fritt n. dess-uto- m lik-gilti- gt 1 e, gs . ider-rAc- a 21 el-je- st -- sjfi-la- ko-k- ar var-sebl- ef g u in-g- byd-dorna- . g a. Eii livar pna, da-ge- e ma-tron- tju-land- a, qvln-oo- r, ho-no- m a e o gt hel-sad- fOrbe-hillsa- e m inso-mnad- jy 1 |