OCR Text |
Show Jtxxxl 1891. Onsdofien don 17 Korrespondenten, trbtt, nalkas och han slot henne till en varm kyss pA den sofvandes lappar, hon vaknade, strilekte ut Den saka kan nog blifva sitt trofasta brbst. mot sin uniformerade armarne hjelpt: jag har en doter hemma, oeh en lAng, lAng kyss flottist tror tjugeAtta Ar, sum jagsiikert n Strand morgo-nevaknade tillkannagaf att de iilskande Tidigt ingenting ska ha emot ta plats hade Aterfunnit hvarandra. men derpA, tidigare hos en kronans kar, antir.gen De stannade qvar pa oeh Strand varit uppe sum hushAllerska eller hustru. gumman med ofver natten oeh a "kalfe pA dopp bjods pA Strand blef mycket glad i af de det antriidde fanns Annu arm morgon qvar men med tanken pA hvad siingen. till Strand arm sA drucko Nu oeh stationen. vagen han senast erfarit kunde han ej konjaken de ickemeraskiljas. Inom skulle hvar kaffet och ofvanj)A gamlefar spriitta upp afhAlla sig frAn att tveksamt icke hunnit glommas. de tyska turisternas kort anlande snalltAget, de iilsin stiirkande "giik. Monsieur Erneste ser fdrvAnad frAga. Strand den att och skande foljde med oeh ankommo ryska ut, derpA ler han mot henne och upphbrdeemellertid grA filthatter Oeh sA kom Stina Greta in "I'lickan har val icke nAgon och . . . Ban hade att kommit "furstinnans briljanter grAta. och lycklige oeh viilbehallne till den ion hade sofvit pA loftet sager beslutsamt: jag menar nAgon erinra sig ett ordsprAk, som han liten nu boljar den brokiga mennisko-flode-- - Du har strilekte oeh der Clemence . . . sig station, der de riitteligen borde Strand lAg riitt, hdrt nere i Karlskrona: mister ligger i vaggan frAn vantsalarne vt pA betraktade och saxen! stiga utaf. Och sA nAgra minu-ter- s ingen tag hit Na, va de lik sek. yttrade Men perrongen, och pA nAgra sekun-de- r Och en minut senare vandrar du en, stA dig tusende Ater, och brud. sin biifvande vandring oeh Strand hade gumman, ho sum ii sA blyg for hv4-4ess- a det var aro vagnarne ofverfulla. fdrunderligt oeh hunnit sitt torp och sin stuga, sA lemnade iifven han.starkt plAnboken frAn mannens rock ord verkade valgorande pA manfolk! I Monte Carlo biir plats der Stina Gteta frAn oeh med i till fruns korsett. och Strand anlande uthvilad, "baddeusqvafvaiden. Gumman i Strands in Han kief till Ater lynne! utlofvade konduktoren, Clemence frAgar icke efter (let Stina Greta skulle i dag ej taga dag skulle blifva herrskarinna, slutligen i den sena qvallstunden sA ett ungt litet par, som han till fAtal guldstyckcn han bar i sin sin stuga, tog ned den lilla mycket med sig; endast ett och Strand sjbng iin en gAng: och bdrjade i denna bekika till det ensliga torpet och Strand '. slut tranger in i en redan full burs. MAhan spela bort dem . . . par knyten, inneliAllande diverse Annu har jag en vinputiill Men hvarken den lilla vac-kr- a det hander ju icke oftare. Och sin bird och han tyckte sig icke fick se den tjuguAttaAriga Stina smAsaker och de oundgangliga-st- e Ooh ar sA lycklig oeh sA siill, se sA ofifven ut, synnerligast nar Greta oeh blef alldeles fbrtjust. spetsborgarfrun eller den ak-t- a hvem vet, mAhiinda vinner han kladerna, kistan skulle san Kom nu Stina Greta Inte sAg hon ilia ut: hon var val han hade uniformen pA och mannen tackar for trosteor-den- , med dem! das sedermeramed tAget. Och drick med mig! sA bnskar jag: mdssan, kring hvars fram-r- vaxt, nAgot liingre an Strand, och sedan ty deras mAlar just MonEfter Din skAl pA denna hbgtidsdag, DerpA gAr Erneste och Clemenintageufrukost hade roda kinder och lingult hAr del prunkade i forgylda te Carlo. Hvarfor skulle "malackevi-net- , ce gAr till hvila. Men hon tinaf Aterstoden sista Ty detta mA du veta, och Norrkopingsnasa. Kongl. Flottan. som fardas frAn Pa- ner ingen somn. En retelse, n och konjaken Att fastan jag en bAtsman iir, var han ju ej sA ynjerli-ge- n Gumman tog Stina Greta med blifvit punschen afskedets ris till Italien,endast besoka Niz-ztim-mhon aldrig fbrr kiint, pinar En femtiArig kronans kiir, tbmd, slog bara femtio sig ut i koket medan Strand och icke Monacos paradis! lastgammal hennes nerver, och slutligen hop-pa- r i torkade ogon-vrA- n SA Far sig skalljag alltid blifva kiir Ar sA nog kunde han, om han med ungtnons far och for den unga frun hade Men hon ur badden. Hade hon med afviga handen och mor Uti min Stina Greta. de tusende som honom framstallde sitt arende ville, bland e satt sig deremot. En vans blott gAtt med honom! Strand pA det Och hiir slutar historien om med att han drog upp uppmanade Atminstone traffaen Aterstode, samtidigt verk-ligeoch n Men han satt val till slut skamtsamma anmarkning han skulle vara myc- bAtsman Strands frieri. att och en undfiignade ket snail mot hennes StinaGreta, konjaksbutelj hennes mans rockfoder hade der nere och laste tidnin-gar- . enda ungmd, honom vardig oeh med ett par glas. Dessa som med vore honokadela gubben villig Och hon, hon hyste de hvilket denne pA det hogtidliga-st- e vackt hennes farhAga. Vannen gjorde verkan. IfrAn att till en ljuft och ledt. SAMUEL C. BACKMAN, i lofvade. varnade for spelbanken, och i till sA kom tviflet. ha Men Hvar motvilligt lyssnat borjan Afven Stina Greta kande honom komma hem med Ernestos resrock hade' hon sjelf lllecli- - orh kojipfi rulaytt re. skulle man finna sin brad? Han Strands forslag, tycktes nu gub- for tillfallet som hel en den lilla Hon rbrd. pAse guld. packe rentes, insytt mycket 154 S. Sixth West Street. fiter har en timma forflutit. visste dA ingen i narheten, som ben villigt gA in derpA. bildade hennes formdgenhet. kysste sin mor upprepade gAn-geUtfiir allt slags block- - och Mor och Stina Greta koramo Men Erneste fann des9a Men hvar kan han vara? SA kunde vara passande och derfdr liksom farsgubben. sAsom i betraktandeaf att han lange laser man icke tidningar. mAste han ut oeh soka, sAsjong nu frAn koket och Strand tog Adjb, adjo! rcjicra tioncr fram bAde punsch och Men afven dA . . . om han har han: var en solid borgare, hbgst Strand bjod sin fastmb armen, r Han klingade hvarpA det bar i och sA Angade man i vag spelat . . . Nej, sA ar det icke. "Skalljag val dig, mitt hjertas viig den lilla med Stina forst t Greta, som till Monte Carlo. mo, Hon vet nu hvad som fdregAtt. allmiinna bort mot igstigen PA vida jorden finna? den for blickar sina slog . . . . . och . nu nu men Han befanns det vunnit har att Kontor: 78 E. Second South St., Och nu holl tAget, och Ater e landsviigen; 6 uniformerade lycksalighetens Skalljag midt emot Turngren Drag Comp. nu de bAda forlorar var han den brokiga floden lAngs fcirsmal, sakerligen pA gAngstigen PA lifvets verldshaf hinna? A Io kunde dock det hvilken nog-samed de iilskande kunde derfor ej gA arm hvilka ttagnings t id : A 9 11, 2 5. med banspAren. Och derpA bar nytt de shatter, Traffas min droru frAn fbrsta skall Nar markas antmgen kontoret eller i arm utan s. k. gAsmarsch A det in i detta Eden. Man stiger uinnat vara lyckliga. SA ljuf, sA om Tumgrens apotek. ogonkasten, sA gammal han iin Stina Greta fire oeh Strand efter Beslutsamt pAtager hon sin uppfor den breda himmelstrap-pan- , Eli i henne smaken. fallit verklighet? rar, Efter ett partimmars vandrin som understundom afven rcskappa. Kapuschongen dra-ge- r Snart puttrade kaffekitteln hon ofver det upplostahAret, Nej, jag vet ej uppnAdde de bAda alskande den Durell, namnes helvetestrappan, manbe-undra- r min andra brulj. skall Hvar dA kaffet var fardigt lilla jag och i Direrse-handlar- e. oeh blick en spisen staden narbeliigna som derpA spcgeln, togo Seen.sk Speeeri- flygtig blomsterprakten, finna. sviir biifvande sin Strand in i BAts och pA niista inbjod gastgifvaregArden. ogonblick hoppar manger sin kostliga doft med ut i natten. Och sA begaf sig att bAtsman fader att tillsammans med ho man Strand hade pengar 120 W. South Temple Street. hafvets friska flagtar, man van-dra- r hon utlor trappan Strid en vacker dag befann sig nom dricka en gok. Det blef och han begarde in bAde Rekommenderar sig till under palmer ochlagertrad, vid den ej lAngt frAn hans torp bAde en och tvA gbkar af oeh i Salt Lake oeh "kaffe med dopp", smallkorka-vimellan guldoranger och myrten, full Svenskt ikladd hennes mor som Greta knackebrbd, norsk Stina och punsch. De hade tagil Afven monsieur Erneste irrar belagna stationen, och stAr andtligen med blandade fetsill, FA konserveradefrukter, och uniform i mjbl, frAga deltsgo kaffedrickan'det, hvar nyrakad. ett eget rum och kunde der ogon framfor Kasinots marmor-prak- omkring derate. Han ar ett grand och allt tillhbrande en gryn a skulle han svarade Strand att till afven kom Atskilliga glas for vara mera ogenerade. Stranc Och i hanryckning ofver politikus och har verkligen last diversehandel. Arligt i bygden att hora sig for med ut de satt i Stina Gretas kna med arMen mellan punsch. denna harliga verld, gor man tidningar. nyaste men kring hennes lif och upprul-lad- e Nu afhandlades den underrattelserna om Boulanger efter en hushAllerska, mej dc fislutligen nAgot, som en solid esta visste nog att Strand var ute in den saken den ena leende framtidsbil-deoch blef det pA standigt aff&rsman annas aldrig tranger frAgan fullstandigt pA giljarefard. nara e den andra och tryckte han efter att dA han ar ute pA lustresa honom, beslutadt att Stina Greta eger nog sA Och kom in rusande Clemence och hundra francs tiiget att man ater pA dyraste stallet dag skulle medfolja Strand glodande kyssar pA den skonas mett pA icke om skulle stationen, ett den femtioArigestollen! tjugo-ta- l drojde marka par till hans hem. man gAr in pA Grand Restalappar fattades i summan. Och sA inuter och sA bar det Ater i vag Gladjen stod hogt i taket Strand hade inte precis reda urant. till narmaste stad, men nuvar Strand Yar ofverlycklig oeh pA tAgens ankomst och afgAng, Harligt, fortrollande ar afven gick han upp i spelsalen. med. Strand han reste sA siillan, ty han hade har det enda oangeniima ar Nu irrar han igenom parkens Stina Greta med. I staden inkopte Strand divermed tom de niirgAngna blickar, med hvil-k- a blomstergAngar anstiillning i en niirbelagen Han har bortspelat icke se rara saker, sAsom vin,phsch, n. b. dA han ej var beor-dra- d de eleganta galgfogelansigte-n- a .Railway m. m. de utan lilkonjak, allt till tjenstgiiring; men han blott monstra den blomstrande tjugo francsen, Derate sken mAnen sA vackert. borde passa pA tiden och derfor la blonda frun. Men dinern ar hvad han hade pA sig. Och pA Strand drojde ej lange i staden. Strand kande sig nAgot tung i fAtt hade Han den hora att sA Clemence! sA satt Atervanda till och vinet, vinet hufvudet och ville derfor gA ut liqviderade han sin rakning och superb narbelagna socknen befann sig att hemta frisk luftmedanqvalls-varde- fylde Anyo sin medhafvandenatt-siic- k Ett enda guldstycke till dana dropbar skulle man alltid BIlEDSPAllIG. ett enda guldmymt och en ungmd pA tjugu vArar, hvil-med diverse vin- - ochspiritu-osabuteljeha rAd att unna sig! Och nu vi anrattades. Han gjorde n ingalunda vore obenagen ett tecken At Stina Greta, tog dare vidare en af hans hog derpA hade mAhanda lyckan hvarpA det foralska-d- e den med band att lemnade Hvarfor han hymens vandt knyta en malackevins-buteljen sig. het furstens gardister visar med sig TIDTABELL paret begAfvo sig ned till fdrste friare som anmalde ifrAn ocksA sig. IA ii sig! men nu gick der r spelsalen. plAnboken och sA begAfvo de bAda alskande hofligt vagen for Som en saga slAr det an pA sin fem minuter kan man vinna en Det var nAgot for Strand att sig ut. Oeh derate i det vackra Strand fore och Greta efter, ty passageraretAgen frAn och med net ljusglansen och fargprak lormogeuhet och nu hade han nappa pA det! Han begaf sig mAnskenet slogo de sig ned A en den fiirre kiinde battre till vagen. (i April 1801. skyndsamt i vag till den skonas mossbelupen sten, Strands fbrsta mAhanda varit en rik man. Mycket riktigt! der stod ett ten, det vildt upprorda litet ett Men pA fem minuter kan man hem, torpstalle Mngt kyss brann pA Stina Gretas de feberheta, giriga 6 tAg. En signal hordes och Strand en formogenhet. bort bland bergen. forlora afven och blixtrande hans kyrss besvarades skyndade med stormsteg att tagonen, guldets nAdde Strand mdlet, i likval bast som det ar Slutligen Det a skra-parullande. Croupieren hojer varmt och innerligt och forbun ga plats i en af dess kupe'er hur men blefvo alia icke ej och hem ville mera grymt Han gA och guldet flyter hit och dit biljett behofde ejkdpas,han hade det var besegladt. hans i . . . sin ljufva som gable fyra da fdrlioppningar lot spelsalen Och nu framdrog Strand ur returbiljett, guld, guld och Aterigen guld satta blif-vhade Ilan och fastmon han hade han totalt nu skamligt Och uppfor stiger strommar af guld, vid hvars rockfickan sitt malackevinoch gar, A det A omedelbart bedragen. hans hjerta ar smutsiga glomt derpA en anblick alia de drommar vakna, boijade sjunga: han tanker golfvct kriilade en omkring signal och tAget rusade i vag, som till och med en solid borgare terigen sA Hitt men o, ve! Stina Greta var pys och i vaggan befann sig Min kara Stina Greta, pA den stilla lyckan derup-pe- , understundom drdmmer. Han denna qviill med skrikhals en liten glommer aldrig pA Jag nAgra likviilaren som fe verkliglycka derna darra, hjertat klappar l'drutom dessa befuntio Sagvill som jag dutaga Konduktoren kom in, bad fA beraktigt, allt mera underbart Och om hon skulle pAminna sig En klunk af denna vinputeall? i en revet han se vresig sig gammal forblck-nadstugan pA biljetten oeli det befans att e fickpenningarne ju blanda sig lange sedan i qvall jag tomraa vill Strand kommit med Din skAl den och r endast kryd-daforvir-randtjuguAriga litet gumma e dan att gnabb kurirtAget, onskningar med den Strands ideal, som f'Afangt Du nu for alltid hor mig till, hvilket ej stannade vid den aromen i denna verld, full kyssarne . . . sdkte tysta den i vaggan liggan-d- e Jag lycklig ar och sail. Strands hem narbelagna statioaf vild njutningslusta, med det nuisikantcn. klunk sin sA Och utan first vid narmaste de hvar nen, togo rullande, glansande guldet. var Strand fr&ga ur sA och d. v. s. Goteborg. Strand dristig nog en stdrtade stad, Som vansinnig kysstes vinputellen stockas, bgor.en till dessa moder som var hvem hasA hon frAn mAste for mor betala prisskilnaden. Med ur men Clemence de, spelsalen ropte briinna, svetten dryper frAn pan-nasom var det barn; t idealet, En forlora jo allt. och DA klanger tArfylda ogon sAg han den sta stuqvisten: krampaktigt de spelat fiistman hennes otntalade att henne hbll di med fast "Stina Greta, tag en liten hand ora armen, en e man foljde henne, tion, der han borde lemna tAget, och till rest henne hensA och kum Strand in, ty maten oeh snart befann han sig vid rost hviskar nAgot, som och hviskade till henne, att med hon slutade ett men, lAter likt: iir fardig. Kom Erneste!, man nes fbrlust skulle ersfittas. Och Bcrgslagernas station iGoteborg, De alskande begAfvo sig in i men med hvilka kanslor! hor annu bankorens: Ricn ne under det tArarne strommade ur leende: "mister jag en, stA mig va plus" och dcrpA bar det hennes ogon, lilt hon sig viljelost tusende AterL Strand ville ej stugan, der qvallsvarden viinta-de- . Strand loste biljett med fbrsta hora mer, han tog ett kort Denna bestod af smor oeh sydgAende snalltAg, snart befann bort bort ut i blomsterdof-te- n omfamnas . . . och lemnade skyndsamt stu- brbd, sill och och hafvets andedragt. I)A kommer Erneste och ser sin potatis,och Strand han sig inom en af Vestkustba och med Han gick gick At for gan. fi i armar. Ett Det ar en praktfull afton; en findings tvA, ty han var mycket nans kupe'er och inom kort stanLOIvAL-TAG- : a hustru fullt af hufvudct underliga hungrig. Matsup fanns ingen, nade han Ater i den lilla staden, lysa pA himlen, och ett ill. vildt skri en revolver blixtrar SALT LAKE oeh OODEN. utan mAl, utan att veta men Strand hade konjak och den der han sA oflrmodadt mAst Afgftr frAn Salt Lake kl. 2 f.m., 0:25 skandc par skulle icke finna honom till motes. Men nu f. m., 4:45 e. m. Aterkoinmet till Salt det bar, och riitt som smakade hvarthiin mycket battre iin lilla qvarleinna sin hulda brud. Skul Lake merapoetibk ort. Men mon- nar upp, frAnrycker 9:40 f.m., G:10 oeh 9:55 e.m. G. soe- hunnit han hade var det sieur Erneste och hans lilla le hon vara qvar annu? forlbraren vapnet och slitter det supen. L'INGIIAM. kens skogsbygd. Sedan mAltiden var slut, kamle vandra genom detta para- mot sitt eget brbst . . . Som en stormvind rusade han AfAr frAn Salt Lake 8:20 f.m., A 5:30 e.m. Det hade redan bbijat skymma nAgot hvar sig benagna att gA Ater till gastgifvaregArden till ! spelsalen rullar fortfarande dis, som om de varit gifta redan AMERICAN' 'dA han upphann en aldre frynt-li- g till hvila, isynnerhet i i tio Ar. Ingen kyss, ingen om FORK, PROVO, innehaft. slA och der han Tyst Strand, som det ruin nliktergalarne guldet han THISTLE, MOUNT nied hvilken oeh icke denna dorren en ens ett gaf gumma, handtryckning, dag gjort lAng resa och smog han sig genom parkens myrtenbuskar. PLEASANT och MAXTI. det i seIluru inner ord. Forst i narheten af iifven icke sA var, femtio bans sc? samsprAk. festat Det iir nummer sig litet. Snart hvad fick han Jo, AfcAr frAn Salt Lake 9:50 f.m.; till Salt Lake 4:35 e.m. hotellet kommer ett samtal dan nyAr siiger en hans af sA kom Strand att namna det befann han sig i den mjuka biid-de- ligt alskade Stina Greta, liggan-d- e han var ute for att soka sig en i stilla slummer A den D. C. Dodge. ogonen slbto sig, men i gAng och dcrpA stiga de uppfor hbghets gardister till en af J. II. Bennett. .. hushAllerska eller mbjligen en hu- - drommen Trafik-chetill rum. han sitt . . . Strand Stina Greta P sAg tryckte assagerare-agent- . siingen. kypare trappan Du iir Clemence, gA Batsman Strand. SpelbegSr. och lagg dig! sade monsieur Erneste. Jag vjll gA ner pA enstund Hans friarefard pA gamla da'r. for att liisa tidningarne. Hin ondes paradis. Den lilla frun nickar och honorn eftertiinksamt. Iidtsman Strand satt pA trap-paTAget till Genua! Old EngMen plAnboken . . . dcnlAter utanfbr sitt hus och griit, land i grof reskostym och smin-kad- e du stanna hiir. han var blifvenenkemanjhans ty lAnga boulevardansigten, IlAnboken? Jag kan val icke hostande gestalter och blixtran-d- e gA utan ofverrock! gamla trofasta Lena hade afsom-nahunnit begrafvas, men annu Vi skola ogon f'ulla af uppsluppen fodret. be-trakt- stru, hvarpA gnmman gladt gen-malt- ar n giistgif-varegArde- n nii-st- hiir-ofve- r, t, n han-ryc- le-di- kt g, spe-gcl- n ku-pe- sar-skil- dt e e, bok-stiifve- r: Dess-uto- m sA-da- a e. pra-tad- e lin-dri- gt inner-ligast- an-dano- m r, betank-lighete- r, takriin-nor,takUickningo- malacke-vins-buteljern- a. a, Q:r blyg-sam- bbl-jad- friaren-flottiste- jjornon. n John till-rackli- gt skan-dinaver- sA-v- al om-nej- n t. na d. viil-forse- re-s- li-te- n fore-tage- r, n pAfbl-jand- Rio Grande fic-k- fa-bri- a. en-da- st k, .Western n k r, menni-skovimle- t, n gac-kad- e! it tvA-Ar- en-da- st ig mA-nad- ung-md- n, And-hamtning- n. dar-rand- Ame-rik- far-v- a, al stjer-norn- tan-ka- r, 11A-go- vak-Clemen- n hu-str- u SPRING-VILL- E, kar-lekc- Ater-komm- er n, ts upp-badda- f. |