OCR Text |
Show den LozxGSpoxicIeiiteiit Vasilie och (Otversattning.) o var skoflickare, ingenting en fattig skoflickare; hela lAnga dagen satt ban i silt gathorn med sitt lilla bord pfi den trebenta stolen och sina fbr arbetet nodiga verktyg. Ilans klader voro trasiga, hans ansigte fAradt af djupa rmkor, och de spriiekta glasen i hans glasbgon tillato honom knappt att urskil-jnAgot af fbremAlen omkring. Lutad bfver sina verkti'g, han med sitt arbete frAn Vasilie annat an genom lifvet. I Bjbrketorp (och rnbjligen afven svartsjuka), han sbkt men icke- funnit hade me.l De gingo bAda bred vid hvaran- - 'skrikande sA hbgt hon sin sitt drbnnla ideal, men Aar hade dra; hvar och en upptagen af diskant IbrmAdde: Jag na egtia tankar. Den gamle be- - sager dig, Karin, du tar ej g:ut; han funnit del,, och sA lVAgade riiknadehur mycket han skulle loch ra med Kalle Better-- ; han om ej liter Karin ville blilva kunna laggTi undan af mdn.-y.nson och inte heller far du gdta bars brud och "liten Karin Ibi stoslag- ned bgoncnoch svara-d- e och refbrtjenst, Tage gladde dig med honom, ty ban dan i tankarne at den (ifverrask-nin- re r sA mycket vi ha! derpA ett blygt "ja. Den utige i lannen haTe som han skulle komma att Detta hade till fbljd a t Kalle lagt bereda sin fader. Han ville stiga Ietterson iemnade sin sloina sin arm kring Karins sm.irta tidigt upp, smyga de bAda smA midt pA la: dsv.igen oeh sbkte midja under det hon satt med paketen tobak i faderns fickor rfiddi.ing i en narbelfigen gArd. hufvudet lutadt mot sin iilska-de- s axel. Ilanryckt lvssnade hon oeh derpA Atcr sakta lfigga sig De bada systrame'Atervfinde till till hans under beriittelser om sina r ned i bfidden vid faderns sida. sin lilla vrA bland bergen, i Oeh nar han sedan tfinkte pA den vfigen (lit gil vande hvaraiidra de tjerran land, till hans om sin varma, bfverraskning, som lfhigre fram bmmaste smeknanm. karlek och han tillade, att skulle Att komma pA morgonen om Karin hade nAgot deremot i Vasilies anlete, var ej afspcgla sig skulle i en deras elter brbllop liras niista af Det var skynmingen det nfira att han tid hon hade ingenting Vasilie fortfor iinnu att vacker aug siidag, nAgon jul. Nej, frbjd . handelse bil'all ofvanstAende "sitt deremot, gaf hon med rfikna, dA han med ens fornam efter det i en den en af kyss. ett fasansfullt Angestskri alldeles passerat. Karin satt Inom kort anlande Teekla, in viil sig och sAg huru jilbtsligen lilla tnidgA ideas bersAer. Der presentation cgde rum, en mf'uigd folk trfingde sig fram brukade hon tillbringastbrre af dagen. ty der var hon dervid Kurin icke kunde under-lat- a emot en vagu. Sitt barn hade nanrna att hon nu voreje-remia- s han i samma bgonblick forlorn t os t bird. Der d- midc ho:- om och luftslott drbmde s nanm-lbaf Jonassons trolofvade; framtiden, ur sin Asyn, och gripen och i der hade denne in tankte pA "giftas tog till bekniftelse hiirpA Angest rusadc han om lifvet och gaf henne en Karin hon suttit sommareftersommar, fram till vagnen . . blefvo ej stnallande kyss, men dA rodnade Hvad liar skett? frAgude men hennes drbmmar han med knappt hbrbarstamma. lbrverkligade, ingen friare kom. Teekla, slog fbrlagen ned bgonen Dock, han behbfde ej afvakta Men han skulle komma, ty Ka- och vande sig bort. , BA Tecklas anhAllan att s nAgot svar en blick pA vaguer rin trodde pA ett oundvikligt kan i skulle in oJi. lo som undgA, om snart honom bile, ingen salen, stiga bfvertygade denne i stallet att man horhvad somfbrsiggAtt. Knappast tankte hon, det gesta tade sig nog troende sina bgon lutade han sig sA, att en vacker dag eller iinnu de stanna ute i den vackra och njuta af det vackra ned bfver sitt barns sargyile hellre en aftonstund lik denna infinna dervid han sig kropp, i det han med snyftande skulle en ungersveu understbddcs af Karin, och fbr att hiimta sin brud, men den stfhnma hviskade: Tage, Tage! Sag blott ett ungersvennen komme nog inte det blef dervid. Det basta huset fbrmAddedu-kade- s enda ord, Tage! att beta Kalle Bett.rson. la s k e. ebacka icke funnes inom Bjiirke-toip- s socken och, fbr sA vidt han hade sig bekant, icke i nAgon af de angransandesocknarne heller; nAgon Jeremias Jonasson kande han ar . be-sb- och Irieri m. m. sA omstiin-dig- t som mojligt afvensom att han vore hemkommen frAn Amerika, der han varit . n nj-lige- "matros i Anierikanska - menni-skohope- n . i an menniska, oeltsA han, sin lilla passion: han riikte passio-nera.och arbetadc gerna nAgra timmar mera pA dagen blott for att kunna fbrtjena de penningar som ban bchbtdc till tobak. Han Ifakom huset . . hadeAter rull.it sig en cigarett sueka-defb- r ik och sbk . af sin va align tob i det han blickade DerpA foil han rosslandc sig sjelf lt n, klokare under tiden kommit tillstiides tbrklarade tviirsakert att nAgon spjufver varit framme och "iriat pA narr", hvadan han tillrAdde damerna att vanda tillbaka till - sitt land igen. Hvad var att gbra? Allt stod nu klart fbr dem, de hade blifvit grundligt lurade. Stackars Karin! Att sA med ens se alia de ljufva fbrhoppningarne tillintetgjorda. lion, som alskat sA varmt, som langtat sA innerligt efter denna afton! Det var, som att stortas direkt frAn pa radiset till afgrunden. Jere-mia- an-i- handels-flotta- men klockaren blef icke fbr det. En bonde, som de-k- u sanningen. 1'iirsk riickt och biii vande for faderns hfiftiga vrede omtalade iiu Tage bur saken fbrhbll sig. Angcrfull hit Vasilie den redan hbjda armen sjunka, hans bgon f) Ides med tArar, oeh i om.itlig frbjd tryckte han sitt barn till sit upprbrda brbst. Vasilie hade sAsom hvarje ej. 1'riiknarne Basman bbrjade kanna sig hemska till mods, nu den unge mannens k tro-fast- a blickaroch knutna n.itvar bort till den lille saint befalde honom med omild stamina ;itt omtala 1 i fiir-de- g, n den gamle, som var den mest bekanta personligln tc n utefter hela gatan, och den id cillropade honom ett viinligt: "God morgon! vaknade han ett bgon-blicupp ur sina grubblerier och nickade tankspridd til'baka. Och nar kopmannen triidde ut pA sin bodtroskel och kastade en fl'tig blick bort till den gamle skoflickaren, som placerat sitt lilla bord i en undangbmd vrA vid kopmannens hus, dA bugade sig den gamle i bdmjuk undergif-venhet- ; tydetvarju kopmannens ii del mod han hade att tacka for den fria plats, pA hviikcn ban Men med denna hade ban ocksa fyllt sina pligter for dagen mot den yttre verldcn och lat derpA sitt trotta hufvud sjunka ned mot brdstet for att strax derefter gripa till be-liig- c, g e DA nAgon af qvarterets invA-nar- e pA morgonen passerade fbr-b- i rod-nad- sl hop-spara- a ur-yer- es m er plbtsligen Vasilie om och ertap-pad- e den lille i det bgonblick dA denne utstracl te han.len elter sjbnk strumpan. I'brkrosad fadern ned pa sin stol: det var alltsA icke nog att ban var fat-tinej, inlet ville an grymmare gacka honom! Tage, hans endaj var eu tjuf! trbst i morgon till qviill, under det de V rede it bekymren, i hans hire uppbrusade, lAnga, seniga, iinda till armbA-gesig sjelf nakna armarne skbtos upp och icke langre maktigilammande med han stbrtade och ned liksom ett u)jdraget sys-slad- Komne mii.t tor kyikan, fbrsamlingens klockare, sittande A ett gungbiiide med pipsnuggan i munnen, och denne blef nu tillfrAgad hvar Dunsebacka, hviikcn egdes af landtbruka-re- n Jeremias Jonasson, vore Klockaren gjordc stora akom re sig betanksamt bgon, brat oeh forklarade slutligen att nagon gard med namnet Duns- aflidne faders egendom, men ett tagit sig en piomenad,kom 1 felades honom iiimu: til lcdsager-sk- a i rod synenafilska tryckte sin stora lbrundran den skedda tillbkningen, som han pA intet satt kunde fbrklara, dA var det fbr Tage en synnerlig frbjd att betrakta den gamles fbrvAnade och cftrrtiinksamma min. En dag, da Tag: a ter ville i strumpan insmyga nagra groschen. viinile sig bf-v- Tap. tTmii X80!L 7O ber-sa- n lif-li-gt Atcrfarden antriiddes med tun-g- a upp uteibersAn. Jeremias Karin blef emehertid stbrd i sina ljufva funderingar genom tog sig under tulen eu promenad steg. Efttr en stunds i tillba-ka- . cttrasktuttaladt afton tradgarden. kande de sig allijeles gou Sedan bordetl var serveradt Basman! och fram lor den och bcslbto derfore i en in ide bla rbkinolnen: Jeremias Kai smaka smiir-talt pA Vasilie kastade sig vi forvAnade, djupt rodnande bondgArd anhAlla om rum bfver Ack, den som and A hade ett lilla supen sakna-de- s lackerheterna, med en rin lik. det stod bfver man, barns sitt ung tobak, statlig natten, hvilket ocksA erhblls; sylen och fortsatta sitt mekani-sk- paket iktigt god men af den varan ville Je- men den natten hade Karin ej, kanske . han eller riittare utlandskt blir Han en vansinnig njutning! arbete. Dervid genomilades skulle v.ara visserli-gehonom dor! ropade nAgra ur hopen. ej sA angenama drbmmidt einot sjomanslikt utseende. Denne remias ingentingsmaka; satt Tage understundoin bans kropp af en i afton, mar som t. ex. liksom kunde han, sAsom Jeremias natten efter Jerepresenterade sig och horde de halfhbgt uttalade rysning, de blA ringarne kring frAn ett boende regeln undantag gbra mias Jonassons besbk. Jor.asson, landtbrukaie, hans bgon bletvo mbrkare, och orden. ErAn detta bgonblick en och icke vantodi foitara emellertid A blef Vasilie mycket svag At sin fader Andra dagen gjorde frbknarne egendomen Dunsibacka en stilla, gripa nde sorg bredde stack hau icke langre men var for ofrigt ingen van Basman sitt heller dog lrn af sor-gesocken dy, samt ej nyligen sinnig, han erhbll, de intAg i det hem, de drickspenningar sig bfver det fArade anletet. kun-dVid Men at e detta fbrlust. tal bfver sitt barns aterkommen frAn Amerika.hvar-jemt- e spirituosa. dem i stbrsta dagen fbrut med sA glada kan-slo- r Ja, han var fattig och cKii.dig, utan samlade Teekla ej underlAta att till sin den nu skildrade ifrAn om anhbll allt han hade lemuat. Karin hade t beniigeu EAngsamt, mycket men det fauns tider dA afven han den hviska: bibeholl fbr dig syster sitt att "Jag gamle denna kotia tid frAn en den under sager tills tillvagagAende, viixte skatten, varit lyeklrg, tiots sitt armod det var annat vissa sA dA skoflickaren Karin, och besynnerlida han vidare der utan nAgonting om, alskogst; Ai.amle ungmb ancltligen representerade den for och sitt elande. Kalle iin Ietterson! ar Jeremias vanor. frbken Basman till en riktig turie och vore okand stora den lille sA betydliga suminan af a en utmarkt understni Nar han man, "j sin hygglig laga hon svor att giimt hamnas pA ofbrmodligen angenama en francs. En francs? En nu blott att du fAr behalla ho- upphofvet tii. den mtala handel-seett uppeliAll i sitt k..btic. Om nu en af hans For ej sAlange sedan hade han tankegAng. Teekla visadesig mera lugn annu qvar sin son, den Idle Tage, triult fram till honom, man honom alltid ur sina hen. Jonasson eller kanske vi sko-l- a nom! tvA smA Supe'n var undangjord. Jere- - och yttradc endast: "Jag siiger fram som han alskade mer an nAgot skulle han ha blickat honom kalla den frammande Jeremias paket, sori draga da- han cn stund oaflAtligt betraH-tade- , annat i verlden. ursaktades gerna. Karin gjor-d- mias anfbrtrodde dg bAda axeln och frAgat honom: dig Karin, gloin Jeremias och han merna att hvarefter han grAtandc tidigt pAfbljande gift dig nu med Kalle Petterson! Alla de kiinslor, livaraf bans ett tecken, att den unge man-neIlvcm fir du? Hvad vill du? Det bfriga ar snart omtaladt. skulle slA sig ned pA den le- morgon mAste afresa till BorAs hjerta var maktigt, hade tagit liar du sAsoin jag en hel francs? kysste dem. SA ofta han sAg en diverne fbr enar af saker, emot nafven han inkbp i hast knot ocksA ville han hvilket karleken till hans Han Jeremias Jonasson var ingen siguttryck diga biinken, nuskynda sig att i sitt han amnade niista oeh liirdag barn. Ilau arbetadc och fbrsa 'nAHon sin plan, ty han fruktade att mumladeobegripliga efterkoni. hade liist annan an granngArdens piga, kade,'icke fbr sin egen riikning, han kunde lbrlora pengarne eller ord for sig sjelf. Barn kit han got i friimlingens blickar, en hem anordna en liten bal, hvar- - som till hiimd tor en liten ofot-rii- tt utan for sitt barns skull. Och ha- ock fiestas att gifva ut dem pa aldrig komma i sin narliet, och ljuf kiinsla genomilade henne och fbr han nu begagnade sig af spelat frbknarne Basman e de arbetet for dagen inbragt sA leksaker. Han hade just uu ett sa ofta han varseblef ett sAdant hon fruktade att hjertats hArda inbjuda sin tasLmb och detta spratt, och hon lyckades sviigerska att med sin bfver all forvantan; men denna mycket att det riickte for dein iirendeattutriitta, hvarefter han erhbllo bans anletsdrag alltid slag skulle forrAda hvad hon niirvaro fbrskfma denna tills alibAda, sA At Tage ensam, under tog aterviigen genom siadens ett smartsamt uttryck, vit aian-cl- tankte piga fick sedan och far val, sA om den djupa sorg han annu Men den frammande, i hast sA ning, dervid de horde infir.na sig lange hon lefver, bill a namnet det fadern satt och betraktade hufvudgata. Vied lAngsamma nonoin och hamtade ny kraft ur steg gick han fbrbi butikerna, allt jemt niirdc bfver fbrlusten af kiir blifne glisten hade gatt en pA Dunsebacka niista lordag )A "matrosen. Denna inbjud-nin- g den gladjc, som strAlade ur den under det han noga sytiade dem, sin kiire Tage. ldng viig och var kanske bAde eftermiddagen. tacksam-lie- t med blef stbrsta lilies bgon. En kulen, hungrig och tbrstig. Karin skyn-dad- e dimmig man mfirkte tvdligen att det v;ir Hem for fader- - oeh tnoder-lo.s- a antagen. derfor ned till boningshuset Ocksa ett (fieri. morgon hade han skAdat dagens nAgot som hau sbkte. barn. Afskedets stund nalkadcs. Vid ffmstret till en lcksakshan-de- l att fbr system beriitta hvad ljus, och det var niistan sAsom inne. Karin Nastan var dagligen ingAr den ett forebud till huru dystert och som m ss passerat samt for blef han stAende som underrattelsen om a frAn vara skild en tid nt'en cask s kort sorgliga skulle Ett pipn. upping af fbrfriskningar. Sista gladjetomt hans lif skulle bli. ty hvad han nusAg var for tbraldrars och frAnfalle, och liknande alskade den nAgot o Ilans modcr lmde dbtt, barnen blifva Iemnade At sitt konjaksllaskan, en half punsch, en tar mycket Afven for ett bamusinne: i ena bgon-vrAdallra syntes i I ode der icke sliigt oeh vanner till Bin han annu lAg i sin Iinda, och dockor, hollar, snurror, ja, varmt vatten m. m. bars vq p sbdra dclen af Elfsborgs men fastiin skilda skulle finnas. Detta manar till hvil-ka- s sA vaxte lAg och ligger vid iinnu in liten den hemlighetsfulla bersan, der Tage upp utan vard, oeh med dessa tennsoldater, dock i tankarne vara hos och deltagande fbr de deju i allskons lugn utan uppfostran. Gatan var gArd med gula manhusbygnader Jeremi is satt egande sa mAnga g Anger och inom kort skulle viirnlbsa. hvarandra hans vagga och skulle afven bli och rbxlmalad ladugArd, hviikcn tnggande pA en otiind cigarr. en af hans kiiraste hon Ater omslutas afhansstar-k- a Hvad som iir behbfligt fbr deshans dbdsbiidd. TvA ting hade sa der de kunna fA egts af gamle klockaren Basman. En "stilla toddy kunde nog armar. lion var bfverlycklig, all ar ett Hew, menade Ar tfirar-noch han slutit djupt innei sitt hjerta: vard ha sedrm Denne sina var nbdig goda verkningar, nAgra tillba, kristlig uppOemotstAndligt biirjadc oaktadt denna den Ibrsta fostran till att blifva goda och sin fader och sina bbeker. Han att rinna uttbr lians kinder . ka atliden och tvrinne hans dbt-tra- r Kaiia. Hon rAdgjorde iifven med smiirta. nyttiga tiled lem mar inom var bfverlycklig sA ofta nAgon af Dock erinrade han sig plbtsligen hade tagit egendomen i svstern, som tbr tillfi'dlet hade Teekla hade samt dugliga m iin och n och sagt god itt Den lilla garden lAg sA hushallsbestyren om hand, hans kamratcr, sombesbkte sko-la- sitt fbrehafvandc och skyndade ibr detta och det in. qvinnor e lAuade honom en bok, hvar-vi- hastigt vidare. Ett stvckc riitterna till supe'en, der- gAtt lifvet. innerligt tiickt der borta bland sin Karin medfbljdc fastman han under stbrsta fbrtjusning ned pA gatan gick han in i en bjbrkarna, nedanom fbrsamlin-gen- s vid denna yttradc bl. a.: "Jag Alla, som kiinna sAdana barn, ett styckc bortAt viigen. Aunn hvilka iiro i behof af vArd och lAnga stunder kunde sitta och hbrnbod och kbpte tvA smA pa-kgamla vbirdnadsbjuilande siiger dig Karin, det g'Arejan, de mest gU)dande fbrs ikringar god uppfostran, torde snarast stirra pA de tryckta bladeu. 1 Euatt i slagta den basta agghb-nan- , tobak, som han sorgfalligt tempcl. om cn mbjligt insiinda barnens adress, iinnu ("misesidig ldirlek, vi kunna ju Af dbttrarna tuppeu mAste do!" Och der- sista kvss och den unge mannen Alder och andra till saken nbdi-g- a genia hade han icke velat veta gbntde under sin trbja. DerpA vid blef det. hvad dessa blad tbrtiiljde! . . Hbnsgummoina lopj) han, oakladt han icke hade kalla dem Teekla oeh Karin upplysningar, pA det att bland triidens skuggor. Likval var det blott pA lediga lAngt qvar till sitt hem, gatan hade den form hunnit ett godt tbrloradc denna afton sin tbrsvann matte snarast vidtagas Karin var sakta ensam, smog fbr anskaffande af ett hem for a stunder som han kunde hiingifva utfbr utan att knappast hamta stvckc in pA fy: atiotalct, den in pa sitt rum, sjbnk hon varnlbsa. sig inhade vA riiknade redan trettiofem sig At detta sitt iilsklingsubje, andan. Han fruktade att nAgon Fudkomlig skymning A den ned Afen der endera af foriildrar-n- e biiddcii ty i trots at de nio Ar hanriikna-d- e miijligcn kunde ana hviikcn skatt rar; ingendcra ai dem kunde (al- trude, men en svag rodnad vid och drbmde om sinmjuka iir bortgAngen och den Jeremias hela ser sig oformogen att tyngde pligten redan bans han boll fiirborgad under sin jae-k- a ias vacker, snararc tviirtom. bstra himlaranden antydde att den AterstAende natten. i gifva siud liarn de' nbdiga vArd skuldror. Han maste namligen saint stbrta sig iifver honom Bada hade halt oturen stanna alia iilskandcs viin, den hick a och skoiunder-- , isiiing som onsk-li- g till kunderna hembiira de lagadc Air att lrantaga honom den pa "bfverblifna kartan, men tinmen var i antAgande. iir, torde godhetsfullt medde-land- e Efter mycket bestyr mod samma . . Han ilade fiirst till bAda ville sA innerligt gerna gifta Medan Teekla ombcsbrjde skodon, och om dA nAgra gbras hos undertecknad. hattar m.m.,ingick iindt-ligeskanktes honom, var sitt hem, tog der en liten bleckla-da- , sig. I trakten fauns emellertid af supe'n stannade Detta hem kommer endar -- tt den beti tcDcfulla, sA myc- blilva fbr Etahs barn. han den lyckligaste bland mcimi-skor- . som han sjelf fAttafsin fader, ingen eller hbgst la herrekarlar, Karin och Jen niias ute i bersAn. i oden sA sina om ket efterkingtadc lbrdagen. Han beriittadc Icke emedan han trodde gbmdc de bAda smA paketeu deri och bondpojkarnc, ja de voro John B. Bloomfield. damcr P, (). Box 'Ara iilskogskranka Salt Bake City. sig kunna bli i tillfalle att dcrlbr oeh ncdgrfifde derpA den lilla la- fbrdomslulla, tv triiknarne Bas Amerika, hurusom han der till till fots den af utstA en den leksaker eller voro lAnga under hade att sig bakom begAfvo huset. buro mAnga temligen bakelser; man sig hattar, kbpa jorden bbrjan Yisser-ligeA mm nej, derpA tankte han icke. I uAgra dagar till hans bedagailc och egdc ingenting lbr-- vcderviirdigheter, men sedan han viigen till Dunsebacka. C. M. A XI) J' It SO X, stallet brukade han i all hemlig-het- , namiisdag! . . mumladehan utom den bfvcriutccknade gar-- j lyckats erhAlla anstiillning A en patriilTades en viigfarare, SYENSK SKOMAKARE. . dA hans fader icke lade miir-k- e tbr sig sjelf och begaf sig den bondpojknrne aktade sig AngbAt som irafikerade Missi-no- med hviikcn de fin go Aka ett IA4 Aprieot Street. till honom, draga fram den derpA skyndsamt till sin fader sippitloden och i synnerhet sedan godt styckc, men de hade i alia (Perkcs hus.) En gAng luuh' dock Karin lycfall lAngt att gA. De gingo och strumpa, som tjenadeden fattige der borta i gatlibrnet. A skodon I tfiir re)erationer i lief och de han sina en s.ulan skoflickaren sAsom bbrs, ochderi Det var redan temligen mbrkt kats fAnga niit. haft det utmiirkt bra och gingo, dagen var till dagetis billigaste prisei dA Vasilie stiilde undan det lilla men hiirbfvcr blef Teekla alldeles lAta sina slaiitar nedglida. ej sA obetvdligt med de sig till ytterlighet uttrottade; mig ett beseik. Allt aibete dA de bfida dollar. Och nu var han hem-- men iindtligen syntes kyrkan garantcras Nar dA Vasilie om aftonen riik- - borilct i hornet och jemte Tage rosenrasainlc, och vara edf(jordt och made sin kassa och dervid ut- - begaf sig pa hemviigen. PA ga- - iilskande en vacker altonstund kommeu och hade bfvertagit sin och de voro sAledes niira mAlet. basta at. hiils-nin- g . . . . . van-drin- g . fro-ke- n 1 a 1 a . . n Bjor-ketor- n liem-lighe- t. ui-sa- lAng-sam- kt ts , 1 er n. . bf-v- er e n ut-fb- ra den-samn- till-lall- et blif-vaud- e fast-vfix- t: de iat-tig- me-da- n n; med-lidsamh- et bnsk-ninga- r. c skils-messa- . sam-lialle- t, au-gaen- liin-gr- d et . er ati-dr- "pa-bh- a. oaf-kliid- d qvar-lemna- , kliid-ninga- kop-parslant- . r, n n 1 . fbr-nbj- d g. kan-tbrijen- 1 de |