OCR Text |
Show V- - Korrespondentenj Onsdagen cien 4 hAller Korrespondenten, fast vid dygden och ett cis M. Lyman, John Henry Smith, pAjorden. Talaren var med Egare och utgifvare: Ciias. V. Andkrson och Otto Rydman, utkonimer med fttta sidor hvarje onsdag, $ 2.00 och kostar per &r Va&r Viir den sandes med Postoffice Money eller Union Pacific Express " Money Order." Ar icke nftgot af dessa siltt anvhndbart, kan betalnmgen sslndas ii registreradt bref. Lhgg icke liist silfver bref, emedan detldttkan'atasigigenom'. Betalning, dfl. bor ske medelst Bank-check- pro-fete- r, Om onda ryUten. Ju langre jag lcfver, sade cn gammal vordig man for mAnga herrans Ar sedan, desto mera kanner jag nodvandigheten af bora Salt Lake City, Utah. Anderson. Otto It yd man. V. April JH01, 0m detta skrifver den store amerikanske filosofen Benjamin Frtinklin fdljande: Ett begar efter lycksalighet menni-skan- s ligger djupt rotfastad i i verldcn ar hela natur; efter den; alia for att leta , mAl f5r hafva detta enda i begrep-pemen de skilja sig ro-rel- ogo-nen- n soka den pA ifrAn jag ungdomen har olikavagar. A Ingen valjer sig det onda, p grund af det ar ondt; det mAste stadse hafva skenet af ett inbil-ladt godt. Fornuftet visar oss tingen i deras sanna natur och deras hansigt, men begarligheten deni endast med hansyn till det narvarande, och nar den-n- a beherrskar oss tanka vi icke pA framtiden. ar FullkomliginretillfredRStAllelse Ar omojlig om vAra egenskaper sA g, l. lik-so- m mot-sagninga- r, natur ar i stand att skanka. Gifva vi akt pA en lidenskap eller bbjelse, som icke stAr i med dygden, skola vi snart finna, huru litet den hanger tillsamman med sann och varaktig lycksalighet. Afunden, t. ex., Ar till sin natur alltid orolig; stoltheten kanner sig alia tillfallen forolampad och krankt; girigheten Atfoljes alltid af angslan och bekymmer; bringar ofta sorg men den lycka som vederqvic-ke- r aldrig och mattar, ty ju mera den miittas.desto merahungrar den, och allt hvad vi g5ra for att stilla den forokar den blott. be-rori- Begaret faster sig for myc-ke- t vid det jordiska, derfor kan det aldrig gifva sjalen en passande jemvigt och ro. En. dast likgiltighet for det jordiska och undergitvenhet for Forsynens vilja och ett valgrundadt hopp om fralsning efter doden, kan skanka oss sann och fullkomlig tillfredsstallelse. Dygden ar det basta varn mot de lastcr som omgifva oss. den gor oket oss smak pA lifvets valsigndscr. ' Fen sanna lycksaligheten kom-me- r on edclbart frAn vArt eget inre. Dm stAr icke i minsta med det som ar utom lif och helsa Aro med mindre oss, dcraf. afhr.ngiga Om vAra onskningar gA ut pA denna vcrldens goda kunna vi aldrig tillircdsstallas, men Ar vAi t hufvucbnSl lif rot efter detta, dA ereder os j blotta forvamt-ninge- n oandugt storre lycka An njutanJc. af alia jordens lAtta-reochgit- for-bind.l- se 1 rike-doma- presi-derand- e e. et Till medlemmar af kyrkans Wilford undervisningsutskott: Woodruff, Lorenzo Snow, George d Q. Cannon, Karl G. Maser, Young, George W.Thatcher, Amos Howe, Anton H. Lund och James Sharp. Fdljande rapport frAn Qvinliga VJil-lar- 1834 dA camp seph han profeterade att en pest skulle hemsokalAgretpA grund af brSdernas olydnads skull. SA n skedde ock. Pesten utbrSt omedelbart och harjade Han var med Joseph svArligen. i lifvet och sAg honom i doden, samt bar vittnesbord om att Josephs efter f51j arc i president-skape- t voro af samma anda som han. Aldste John Morgan sade att detta var Herrens verk och hans hand var stAdse ofver det. Hundratals broder verka-d- e i dag som missionarer bland jordens nationer, och detta skall fortgA tills alia nationer hort a sanningens r5st. Bad Gud Israel och att hans rike snarligen mAtte upprattas. President Geo. Q. Cannon afslot konferensen med ett sk6nt och af Guds ande storligen tal; fullt af sAdana lardomar som aro till gagn for e oss i dag. Yi skola i ett nr Atergifva hela talet. SAng af choret. Tacksagelse af aldste Joseph E. Taylor. Konferensen adjournerades till nastkommande Oktober. na-sta- vAl-sign- kom-mand- Ghicago-bre- f. hjelpforeningen upplAstes: Utgifter till behofvande och an(Frn v&r sjecie11e korrespondent.) dra AndamAl $13,672.86 x o KassabehAllning, 16s och fast 4 April 1891. den Chicago, 111., Om jay rare rlk, skulle jag egendom inraknad, $41 ,217.09 Dessutorn A lager 45,485 bushels Hela luften ar full med politik, yifra mycket. hvete. om tisdag "smaller det. och SA tala menniskorna ofta utan att kanna sina egna hjertan. SA President Wilford Woodruff Att kunna bestAmma, hvem sade ocksA en fattig arbetare, holl derefter ett tal, i hvilket han som blir Chicagos nAste med ens en utsigt till hvilken gaf af sin fattigdom, visade huru kyrkan allt ifrAn att gissa rAtt, Ar med men gaf naturligtvis bekymmer. Han hennes grundlaggande varit ledd dA sA mAnsAg rika omkring sig gifva blott genom uppenbarelse frAn Gud, hardt nAr omojligt, i Aro kandidater faltet. Vi obetydligt mer, An han sjelf gaf, och att Gud aldrig skall 6fver-gifv- a ga lemna borgmAsta-revalederfor t skola och sade med en suck: "Om jag kyrkan. i i och stallet sitt vArde, blott vore rik, skulle jag gifva i Apostel John Henry Smith berAtta en liten treflig episod ur storskala. Men han kAnde icke sitt eget hjerta. En natt hade uppmanade de hcliga att stadse den lokala politiken. HArom dagen insteg pA ett af han en drom. Framfdr honom vara pA sin vakt mot synden, a tidnings-kontoresina samt foraldrarne lara att var en skon pyramid af barn smart en hAl-lgrundsatser. yankee, som evangelii och den var helt och fA som den med Framholl stora tala att bad nAgon af nytta, hans egendom. En engel och andra En redaktionen. ung man stod bredvid honom och erinra-d- e sdndagsskclorna frAn Ar det honom sjelf, frAn utrattat. och honom om hans onskan att hans egna ord till mig, som jag blifva rik, pA det han mAtte kunAldste Seymour B. Young har historien stod genast till Allt detta Ar talade en kort na gifva mera. stuud, barande hans Gif tjenst och sporde, hvad det nu rikligt af dina ditt. vittnesbord om evangelii Banvar frAgan om. Hr yankeen horArbetaren bQrjade ning. de sig for, om det vore mojligt kanna sig litet smAtt sorgsen Choret e en anthem. sj6ng att fA en ofversAttning till sven-skaderofver, att hantalat sA hArdt Aldste C. W. Penrose. af gjord frAn ett engelskt att de rika gAfvo sA litet. Ja man vore villig att a han kAnde sig till och med ilia till en rund summa. YAr mods framfbr sin skonaguldhog. Mdnday efter middag. som nu ej hade nAHan gick rundt omkring den SAng af choret och forsamlin-gen- . vidare stora inkomster, samma. Han betraktade den Bon af aldste B. II. Ro- gra hAnderna af fornSjelse frAn alia sidor. Det gjorde ho- berts. gnuggade SAng af choret. forklarade och sig villig. Man nom riktigt ondt att taga bort Aldste Gates om Jacob ofverens kom ett pris, och n nAgot frAn densamma; ty skulle dA blifva forstord. bar vittnesbord om att Joseph skildes At som de bAsta vanner. "Huru kan jag gifva nAgot af Smith var en sann Herrens pro- Hvad inneholl nu manuskriptet? detta? sade han. Han vaknade fet, ja, en afde storsta som varit Jo, det var ingenting annat An och fann sig vara samme fattige arbetare, som han var dA han gick till hvila, men han hade lart sig en lexa. Ett frikostigt gifvande beror icke pA rikedo-mam- e utan pA viljan, och 162 aro en skon pyramid, hvilken menniskorna icke vilja komma for systems oron plAgade henne mera an ifrAn. (Sandeb.) den vanArande dod hon gick till motes. Med den taga nAgot storsta kloxhet, och med ofvernaturligsinnesstyr-ka- , KOXFEKEXSEX. forstod hon att dolja hvarje spAr, som kundc Fortsiittning fr. sid. 3. leda till upptackten af tidigare forhAllauden och O sAledes storta Emilie i forderfvet. TREDJE DAGEN. Ingen af hennes domare yttrade nAgot derom, men likvAlj anstrAngde hvar och en af dem sig hemligt for att frAlsa henne; alia indicier, hennes ndays form iddag. egen bekAnnelse talade emot henne, och likvAl SAng af choret och forsamlin-gen- . formAdde nAstan ingen tro pA hennes brott. Att Bon af Aldste J. D. T. McFlora icke kunde vara det mordade barncts mor, Allister. SAng af choret. var afgjordt, men morderska hade hon sjelf President Geo. Q. Cannon sig vara, och likval kunde man icke enas s domen. lista om pA foljande upplaste n auktoriteter, hvilka alia Sex ohyggliga, lAnga veckor voro gAngna; iorsam-lingeaf enstfimmigt antogos borjade redan lysa varmare, och vAren sAnde sina vingade bud till den uppvaknande jorden, dA Wilford Woodruff som profet, Flora en morgon reste sig frAn sin bAdd efter en siare och uppenbarare samt pree vederqvickande somn. En fin, hvit klAdning sident af Jesu Kristi kyrka af a a mor-khennes ned om hennes smidiga gestalt, verl-dei hela skul-drohelige hennes ofver r dagarnes hAr foil i naturliga lockar och den blAndande hvita paunan. En svag George (J. Cannon som forste rodnad betAckte hennes ansigte, hAndema voro rAdgifvare i.ofversta president-skapefromt korsade ofver br6stet, och hon sAg med oskuldcns klara blick upp mot himlen. PA detta Joseph F, Smith som andre sAtt satt hon lange tyst i bon; hon bad den rAdgifvare i ofversta president-skapeicke om styrka, ty denna hade Annu icke nAgot ogonblick svikit henne, men om underrAt-telse- r Lorenzo Snow som president rdrande Emilie. i de tolf apostfarnes rAd. "Jag dor gerna, hviskade hon, "jag har Som medlemmar af de tol; mitt ode, jag har frAckt gripit in i dina visa apostlarnesrAd: Lorenzo Snow, beslut, i det jag foreslog den odesdigra forbindel-se- n Franklin D. Richards, Brigham med Charles. Ack, jag ville ju vArna mig sjelf Young, Moses Thatcher, Fran-- 1 borg-mAstar- e, , storas i deras jemvigt och och forderfvar sinnets stamning och grund-vaAll sann lycksalighet, all sann skonhet, kan endast TramgA af ordning. 'SAlAhge fornuftet och begaret strida i vArt inre kanna vi oss olyckliga, och om begaret fAr och fornuftet ar sA ofvervunnet att detblott mycket sallan plAgar oss med sina dA kunna vi kanna en tillfredsstallelse som kommer frAn vAr lagre och kottsliga natur och icke frAn vAr fornuftiga natur. Foljaktligen ar det en och lAg ofullkomlig lycksaligheti jemforelse med den vAr adlare ord-nin- Preston som biskop med Robert T. Burton som forsta och John R. Winder som andra rAdgifvare. Franklin D. Richards som kyrkans historieskrifvare, med John Jaques som assistant. Joseph Don Carlos Young som kyrkans arkitekt. John Nicholson som konferens-sekreterar- mycket som mojligt undvika att lyssna till andra menniskors forta.1; 2. Att ej tro ondt om nAgon, hvem det An vara mA, forran jag har sakra bevis pA att det, som sfiges, verkligen Ar satining; 3. Att vara forsigtig i med en menniska, som har en los tunga; 4. SA mycket jag kan formil-dr- a eller urskilja det onda, som sages om minnAsta; 5. Att alltid ihAgkomma, att om motparten i en stridlghet finge tillfalle att blifva hdrd, sA skulle man erhAlla ganska olika fdrklaringar och uppfattningar ofver en och samma sak. Att nm-gang- Satin lyksallghet. och som 1. Redaktion: S fasthAlla nAgra regler att folja, med hansyn till nolds. baktal och onda rykten, namli-gen- : William B. Korrespondenten, 138 E. First South Street, Den att troget s5kt addresseras till: Chas. presi-dentskap- x "Postal notes" bora icke sandas, i registreradt bref, emedan de Sro betalbara till hvem soin heist. Den soin sander "postal note" i lost bref mA gora sA pA egen risk. Skrif namn och address tydligt, pA det feltagelser mA undgAs. Alla bref och pcnningfcirsAndelser Abraham II. Cannon. RAdgifvare till de tolfapostlar-ne- : John W. Young. RAdgifvarne i ofversta de tolf apostlarne, samt deras rAdgifvare som siare och uppenbarare. Kyrkans patriark: John Smith. De sju Cfversta presidentema af de sjuttio: Henry Ilerriman, Jacob Gates, Seymour B. Young, C. D. Fjeldsted, John Morgan, B. H. Roberts och George Rey- ett Jo- Ar i Zions George Teasdale, IleberJ. Grant, ohn W. Taylor, Mariner W. Merrill, Anton H. Lund och godt samvete. BAra vAra icke prageln af rattskaf-fen- s Afverlaggning och stilla Aro de icke handlingar af fornuftiga vasen, och fora der-fo- r 60 icke till en lycksalighet, som posten, egnar sig sAdana. Order", r hand-linga- April 1891 Si r. Sann .ksalighct kan endast vinnas genom vL vandel, som svensk-amerikansk- holl deskarpaste et r. Tack-sAgels- n t; be-tal- pyra-mide- Framtidens spr&k. inne- som r, anklagelser och n-'o- r utfall mot 23:dje wardets d. Alderman-neLinn, h.vrkusk till f. John n pro-fession- och republikan med Hvad hAnsyn till politiken. Ofver-satt- e gjorde nu vAr littera tor? han eirkulAret? Han pAstAr sjelf, att han icke gjorde det, utan att han begaf sig upp till hr Aldermanna-kan-didateoch visade honom hela manuskriptet. Hr hyrkusken, sAger han, bjod honom 25 hela dollars, om han ville ofverant-varddetta i hans hAnder men naturligtvis kunde han icke pA ett dylikt lAttvindigt sAtt sAlja sin heder. Visst icke. Men vore hr Aldermanna-kandidatevillig att betala lika mycket, som han skulle ha for AfversAttnin-gen- , lofvade han att Mta bli eirkulAret samt sA mycket som mojligt draga ut pA n med manuskriptets Ateriem-nandDetta tyckte hr in sjje vara resonabelt nog, och han lattade pA plAnbo-ken a n ta ti-de- e. Alder-manne- n n. Och hur gick det sedan? vAr yankee, som borjade Jo, ana ugglor i mossen, tog manuskriptet tillbaka och lAt annan person ofvers&tta det. Och just i dag har det i tusentals exemplar spridts inom 23:dje wardet och kommer nog att gora sitt till, for att fbrhindra Linns val. Om sA hAnde, vore vAl, ty en svensk, som offentligen forklarat, att he did not care a g d d m for the Swedes, Ar sannerligen icke vArd att bli vald. Jag har ej kunnat underlAta att meddela ofvanstAende, emedan det forst och frAmst ger en liten inblick bakom de politiska kulis9erna och for det andra emedan det visar, att unge svenskamerikanska tidningsmAn som icke ens tagit ut sina forsbka gora aflarer i politik. Ja, hvarfor er en n guld-myn- t, rike-doma- kampanj-cirkula- en ann vara sAmre An ann? Korrespom'rnLfii.) Han lekte, den lilla pysen, FA gatan, som luin gjort forr, Och farfarsAg pA frAn trappan, Som ledde till himct H5rr. Han kommit frAn Sterige, farfar, Att stanna allt till fin dOd Hos sonen i fjerran Vfftern, Som lefdt i 6fverfl3d. Det lAg i den gamles blickar En glAdje sA dm och vek, Nar heist han sAg ned At gatan FA ionionens ystra lek. ropte han denne till fig BAst pysen sprang gladt omkring, Men gossen ej ens sig vAnde. Han hflrde visst ingenting! SA "Kom, liten min, till din farfar!" Men sonsonen lekte som forr, NAr far hans steg ut pA trappan Der utanffir husets dorr. Min far, du forgAfves ropar Ty gossen forstAr ej dig, Han kan icke modersmAlet; Med engclskan reder han sig. Att nu honom lAra srenska Det blefve fdr mycket brAk Och engelskan ju for dfrigt Min far, Ar framtidens sprAk." Men gubben sjonk ned pA trappan. Jag Atar mig detta brAk, Han tAnkte och sAg pA pysen, Som kunde framtidens sprAk. Ernst Lindblom. Eds bakldnges foljande: NI TALAR BRA LATIN, NILS ASLIW llem for fader- - och a moder-Ids- bam. Nastan dagligen ingdr den a sorgliga underrattelsen om foraldrars fr&nfalle, och barnen blifva lemnade At sitt ode der icke sliigt och vaancr Annas. Detta manar till och deltagande f6r de varnlosa. Hvad som ar behofligt f5r dessa ar ett Hem, der de kunna f& all nSdig vArd och kristlig till att blifva goda och t, nyttiga medlemmar inom samt dugliga man och qvinnor for detta och det lifvet. Alla, som kanna sAdana barn, hvilka A ro i behof af Yird och god uppfoatran, torde 9narast mojligt insanda barnens adress, Alder och andra till saken n6di-g- a upplysningar, pA det att fat-tig- med-lidsamh- upp-fostr- Humoristens talangfulle f. d. red akt 3r, hr Ville Akerberg, om tisdag eller onsdag till Sverige, och var med anledning hAraf en liten afskedssexa for honom i afton. mAtte snarast vidtagas kommer just derifrAn och kan intyga att det var en for anskaflfande af ett hem for "glad" tillstallning. Tal holla i vArnldsa. Afven der endera af fSraldrarjj lAnga banor, bAde pA pro9a och och festfdremAlet svarade ne Ar bortgAngen och den e vera, af-res- er an-ordn- ad At-g&r- qvar-lemnad- och tackade samtlige sina vAn-ne- r i ett poem. Hr Akerberg Ar en lycklig sjAl. Han skall resa hem, for att arfva. I Stockholm kommer han att bosatta sig som fri litterator, den der afven kommer att lemna bidrag till svensk-amerikans- tidnings-presse- Ernst Lindblom. n. ser sig oformogen att gifva sina barn den nodiga vArd och skolundervisning som onsk lig ar, torde godhetsfullt medde-land- e goras hos undertecknad. Detta hem kommer endast att blifva for Utahs barn. John P. Bloomfield. P. O. Box 496, Salt Lake City. it-- - i , s arawr 167 kanna ett doende hjertas renhet. Jag lAngtar efter religionens trost, men af Er vill jag icke mot-tag- a den, ty jag skulle icke lyssna till er med an-da- so-le- n: bol-jad- si-st- n. t. alls-mAkti- t. for-tje- nt kt men med afsmak och dermed forsynda mig annu mera an om jag, litande pA min skaparca lemnar lifvet utan syndaforlAtelse. Med helig forfAran korsade presten sig och Vik bort och var timligt och evigt nAd, Jd kyr-kan- an sam-halle- rike-domar- till-stA- tt et Han ilade ut med gnistramle ogon. Flora e: for-d6m- d! an-dad- es djupt, sAg bedj&nde pA den forfarade och sade: Jack, forbarma dig ofver mig! Jag behofver fAng-vaktar- en trfistare, jag ar radd for att jag icke i tid kan blifva delaktig i himmelens nAdegAfvor, skaffa en mild prest, tank pA att en doende ber dig hArom och meddela mina domare min bon. Den gamle drog pA axlarne och gick ut, men kom efter nAgra minuters forlopp tillbaka med ett En ung man med vilda, men sorgset ansigte. Adla, regelmassiga drag fSljde efter honom. Med ett besynnerligt ansigtsuttryck stAUde han sig framfor Flora, sAg skarpt pA henne, och vande sig derpA om till Jack, som med obeslutsam min stod vid sidan af honom och stirrade An pA den allvarlige mannen, som betraktade honom med en mork blick och icke tycktes enig med sig sjelf om huru han skulle begynna. "NA gamle, tog han slutligen till ordet, "har dugldmt ditt lofte, att jag skulle fA vara ensatn med henne? "Lofvat det, har jag visst, brummade Jack, och mitt I5fte vill jag hAUa, - men lAngt fAr samtalet icke blifva, ty jag ar egentligen icke be rAttigak att lAta dig komma in till henne." -- |