OCR Text |
Show 5VERSK1 och med redan utsett en friare henne, ehuru han tills vidare hull taken hemlig for sin dotter. Sigrid iter hade annu ieke fastat rennritniugr sig vid nigon, Hennes tankar och af kantlor syssclsatte sig endast och med Ove, alltsedan hon la-kanna honom- - Om hon albkade honom, visste hon icke sjelf, ej heller (Forts, fr. foreg. n:r.) bryddo hon sig om att reda den saken. lyn-D- e Hon visste blott att hon ville gora allt, ett besynnerligt bade Ova Men mor si hogr, for att hjelpa honom ur den olyckliga och ban iilskado sin nastan gransa-d- e belagcnhet, hvari han nu befann sig. tt tarlckcn till henna Och tar hon dog Men si kom den dagen, di vi fdrst till afguderi. ho-oanfortrodde dodsbadd sin sigo dem tillsammaas, nar bon i sena och pi silift historia, qvallen smugit sig till hans mote. hela sitt olyckliga intogs hans Elter den stuuden kande hon huru nans mnga och licga qval, att hamnas. Hon svor ra han stod hennes hjerta, och hon 6jal af begar Jaffa menniskor och beslot derfore att till bat evigt pi fadren anvunda ett dem med nigot umgange hela sitt inflytande, for att formi den-nplagade ej att lifnara sig, att bereda Ove en lyekligare framoftare, an da han, for och tid. nodgades randra kring bygden Nu hade hon talat vid sin far, och bjuda t de smi husgeridsartikar hade lyssnat till hennes mycket han tied handig ganska Som ban, Utan att pi minsta satt hetforfardigade. henne om hvad han amnafo allraant upplysa ett han blef Slutligen och man trodde att han var gora med Ove, hade majoren blott Besvnnerlig sig han ocksi skickad bud pi denne. en fine. . Senare pi dagen installde sig Ove, ut i sina gri kljder och sin' red och talade till honom r f han unge-limajoren sjelf hvilken rfardigat mSisa, si bar: f en rod ylleichal, eom tijlhort bans hort mycket talas om dig, "Jftg mor. Han bar den som en relik och trodde att den skulle be9kyd la honom min gossa. Ar du ea fine, eller en frln allt ondt- - AUt som tillhjrt mo foratiadig menniska?'1 Den Btackars ynglingen blef forla-gedren, betraktade han som heligt, och hans egen fick men hemtade sig likval och ingen annan hand an aflidaas efterlemnad den yidront it Proken och soldaten, Thamasson, e fram-stallnin- g, sam-talsam- hi n, sya-rad- "Den frigan herr major, torde bemen vildt, syara sig sjelf. nigonting lig pi Derefterblickade han upp, sig massmma glsg poetisk i den besynner Likaledes joren ratt in i ogonen och tillale: lige ynglingens risen. "Ser jag diut som en fine? han sig i oranliga ordalag, om mycket ai skarpsin yittnade Majoren betraktade hans vaokra gom n bleka ansigte med de sjalfolla ogonen, ae, att den som hordo honom oril ofrerraskades. som lyste si kloke, att de tydligen Mennurilja ri afven yttra nigra gifvo tillkanna, att ingen vanlig ande Den bistre majoord om den unga dam, i hvars sallskap bodde derinnanfor. och fort-fo- r ofverraskad blef afven ren honom. traffade Fro forsta yi gingen derfore: ken Sigrid var dotter till en hogro "Dittsvar ingermig de basta tanofficer, som egde ett storre jernbruk om ditt forstind. Du ser klok kar som Den flickan, af trakten. unga och frimodig ut. Sli du derfore bort n&turen egde ett svarmiskt lynne, hade upptandts af nyfikenhet yid de allt gruhbel, som ingalunda anstir en och aldram'nst markyardiga berattelser, som kring-lup- o uppvaiande yngling och ett som ar man-nefattigdomens den, om den besynnerlige ungo barn. Jag har hort din och en dag gjorde hon honom af Sigrid och vet att du Bmelleitic belt dristigt ett besok. fsQQ bon honom helt annorlunda, ar dotterson till en rik bonde, fastan Hans sorgsna, han inte Till erkanna dig. an bon formodat. "Ja, det ar si," svarade Ove och oyanligt yackra och sjalfulla ansigte Btolthet. Haas giorda pi henne ett djupt intryck, och hojde sitt hufvud med hon fane stort noje i ban samtaL ogon gnistrade och bans hander kno-to- s krampaktigt. Foret hade banyisat skygghet, men Se si, se si, min gosse, glom du denna forsvann ai sminingom vie alia tankar pi hamnd, det ar det hennes vanliga ooh deltagande du kan gora. Din sak kan i alia gor. fall inte bli annorlunda, an den ar. Denintresse ban vackte hos "Kanske herr majoren gillar min avarmande ungmon, gjorde att afbrot ynglingen sedan allt oftare sammantraffade med morfaders beteende? honom. Hon amif sig bafva en mis-aio-n haftigt. "Kanske gillar att han, som att uppfylla, i det hon sokte att var hennes far, stotte henne bort frin n sin dorr liksom man sparkar bort en omskapa den ovanligt begifvade hund? Han forlat henne aldrig hentill en nyttig samballsmedlem. han ville ej Under allt detta fastade han sig yid nes ungdomsforvillelse, lenne tillbaka med en allt djupare ens se henne, han visste att hon fros och hennes deltagande och svalt, och likval gick han ej til! tillgifvenhet, for honom hade, utan att hon sjelf henne, icke ens di, nar han horde ylsate det, sminingom borjat ofvergi att hon kampade med doden. . till en varmare kansla, som han snart Oves rest darrade och tirar skoljde lirde sig att besyara, och som skulle hans kinder. komma att utofva ett vigtigt inflytan-d- e Majorens hand foil tungt pi bans skuldra. bidas framtid. pi Det der villjagiDte doma uti, sade han, "men hade det varit mm min egen dotter, som si belonat kladefi Det te kor-lige- n, klo-kas- yng-linge- Himlen hade nyss borjat klarna efter ett uppfriskaude regn och solen lyste fram ur en djup molnmassa, som efterhand skingrade Big i rymden. Traden glanste af regndroppar, som ligo strodda likt perlor pi de mork-gronbladen. nyarje stri och blom-m- a glittrade likt diamanter mot H Ove vande iter blicken mot Sigrid och svarade sedan: Jag vet hvar torpet ligger oqh jag tackar herr majorn "Siledes har du last att bli soldat? Ja , svarade Ove, ty han hade tyckt sig marka, att Sigrid ville det For hennes skull ville han underkast sig allt. Saken var siledes afgjord och Ove gick sina farde, f jr att inom tort i sitt nya yrke. Emefertid var ej Sigrid fullt nojl mod hvad som skett. Hon hado hoppats och trott, att hennes far skulle erbiuda nigon-tm- g helt aDnat, men di hnn ej gjort detta, hade hon ansett for bast att taga hvad som erbjods. Hon fortfor a't sammantnfTa med Ove, likasom forut. For hvarje ging hon itervdnde frin dessa moten, kande hon att han blifvit henne allt karare. Hon rodnade for denna upp-tachan var ju llott en gemen soldat, och andi andi fordo han sig som en adling och talade si val, att Sigrid tyckte sig aldrig hafva hort nigon kunna tala si, som han. Och hon foresatte sig att en giDg tillhora honom som hustru, hvilka hinder an Witte Stalls sig i vagen for deras 1R0 drag af djupt allvar, kanske strang-be- tj Nu stod han bredvid S:grid. Hon hans enda barn och hade forljuf-Va- t Var en lyckligt aktenskap, som doden likval alltfor tidigt upplost. Hvad var siledes naturligare, an att han bogligen alskade sin sjuttoniriga skona dotter. Denna kiirlek oaktadt, skulle han dock aldrig uppgifva nigon af de planer, han uppgjordt (or hen-ne- s framtid. Majoren var hogmodig och yfdes ofver sin vapenskold.den han med ak. ta aristokratisk fornojelse plagade hvarje ging han var i kyrkan och kastade blicken mot koret, der den satt och prunkade i granna far-ge- r. Sigrid hade bau beslutat att gifta endast med en anboren grefve oiler friherre. Kanske hade hau till ta I Hi nerat pi henne och rapporterat allt for majoren. Sigrid y inde sig bort med a'sky. Hon hado alltid hyst motvilja for denne man, som i aise-odtiff ildern kunde vara hennes far. Nej hon kunde ej underkasta sig detta! Beslutsamt vande hos sig derfore till fadren och sale tan att darra: Ni ska'l aldrig kunna tvinga mig att racka min hand it grefven. For ofrigt mi ni gora med mig hvid ni men i detta fall stir mitt ut hk be-sl- fast." Sii, men en simpe' sol lats hustru vill du bli, du, min dotter? Ove. Ja, jag al-kHonom vill jag hafva, eller ingen." Maoren skrattade. (Inkorporeradt den Forts. April 1 18S5. ) Inbttald $9,0(0, GradLpiW kt Sam. Bjorklunc : ) Har oppnat handel med Fardiggjirda George tnansklailer, Joshua F. Geatt,, Grasv, President, T. Odhll, Sekreterara och nt Rasor. .' UNDERKLADEE, m. m. En afton hado hon iter gitt att mots honom vid prinseos kails. Di hon 63 E. 2.nd South St. Salt Lake City. traffade honom, syntes han djupt Mina priser aro de llgsta i stadenl upprord. "Froken Sigrid sade han "ni mi-st- e tycka att jag ar bra djerf och oforvagen, som. i , Hon sig pi honom forrinad. "Som" fullfoljde han "vigarsaga, att jag dyrkar eder som ett hogre n, Jag liter er veta detta endast derfore, att jag ej langre vigar vara nara er. Ni forstir, att jag, som ar i en si lig stalking och inte en ging eger ett arligt namn. . Han holl upp, for att hamtaandan-Sigrisig pi honom med en' liDg rarm blick, slog armarne kring bans hals och hviskade: Nej, Ove, du fir inte lemna mig! Ty vet, att afven jag biller dig Stjrelsens Medlcmmar: Hebeu J. Grant, E. V. FOULIN', F. M. Ltman, John, Henry Smith, va-se- . ' Abram Hacth, Orson A. Woollzy. Joshua F. Grant, 1 Georoi T, Odell. Kompaniet ar nu beredt kar..." pi att gora en mycket stor och ornfafctaad Han hade ej kunnat vanta sig en n handel med vagnar, droskor, ikerbruksredskaper m. m., saaat faste ifafl lycka; derfore forstummades han nu af sallhet, si att han ej kunde uppmarksamhet pi foljande vMkanda ch oofrertraffliga Tarorsf framtvinga ett enda ord. f Otforer allt till Bokbindaryrket Att fi hilla henne sluten intill sitt t brost, att kanna hennes ljufva prompt och billigtl DE MYCKET BEROMDA flakta ofver sitt ansigte, var ju redan att hafva intradt i saligheten. 23 Main Street 28, Salt Lake City. En rindflakt, full af dansade forbi. Kalian sorlade si gladt, och det rar, som om en osynlig UNDERSTOD ande hade hviskat i ekames kronor. Di spratt Sigrid upp och sade: "VALLEY TAN PRINCIPLE "Ove nsins du hur pagan fortaljer, OCH att om tvenne alskande af skiljaktig bord kunna ofvervinna hvarje hinder Bruka kemmatillverkad medciafram-l- or och blifva forenade, loses fortrollni ooh hon dernere i backen vaknar nigon annarw till lif igenoch. : Hon hejdade sig, ty ett prasslande Bruka rena frin vaxtriket ROAD ljud nidde hennes ora- - Men di hon COMPOUND BONESET PILLS. kunde lortfor ej upptacka njgonting, si-da- de , ande-drag- blomi-tsrdoft- , Mitchell Yagnar CARTS, hon: De rena blodet, kurera kufyud-varOve, vi skola bli dessa bida alskande ooh ofvervinna hvarje hinder, dyspepsia, dilig matsmaltniag, som staffer sig emellan oss. GILPIN SULKY PLOG, den enda "Single Lever forlorad feber, aptit och En stund derefter skildes de och Sigrid vandrada snot hemmet, for att 25 c. ask. i sin emamma kammare dromma om JOHNSONSESSENCE OF LIFE-a- r sin karlekoch sin framtid. in i val hunnit Men di hon tradgir det basta botemedel for diare, rod-soSULKY PLOG, fabrikerad. den, motte hon sin far, som frigade: si. . kolera morkaa, kmmp du "Hvarifrin kommer Sigrid? Majorens utseende var obeveekligt i magen och brostet utaf enayar be-- "Frin prinsens kalla, pappa. strangt. Donna tankeglng tycktes ej duser ut si jublande glad Sai, skaffenhek Pris 50 a. . vara frammande for honom, ooh detta Som enlarka, pappa lilla. var kanske anledningen till att han "Och hvad du rodnar sen tillade YALLEF-TACOUGH COR-DLi- L WALIES A. iWOODS: SKQRDEMASKINEE, nedlat sig att i den saken tala si mychan. den med ynglingen. fattiga ket ar utan tvifyel det basta och Som en ros, eller hur?" Emellertid intoll Ove: hon di studsade Men nu hon, undantrangehastigt alia importerade Si hado majoren bandlat pi sin fars allvarliga och stranga kamke? Profven det och blef blick. Alldeles pi samma satt, TEOSKMASKINEB, i skolen Anna att det basta botcmedel Sigrid du bedrager mig, sade svaret. Derefter henne. och han med en for strupe och lungor, om nigot Farval di, herr major, sig skarpt pi och gick in i villjag inte vidare ha att vande han sig hastigt om I ar detta. Pris 23 o. huset. Dottren foljde honom, nu lika hjelper, skaffal si blek ooh farglos, som hon nyss Ove beredde sig att gi: VALLEY-TALISIMEST OOH aOBABSCa forut varit strilande rod. Tig och stanna, pojke! rot majooch fa ttade hon sade Min far," For menniskor ech djur. ren. "Jag tycker i alia fall om dig, hans arm. ty du har ruter i kroppen. Derfor vill Botar rcumatism, nan losgjorde sig frin henne. jag gora folk af dig; du skall bli soldat, svulnader, sir strupe, diphteria, "Sc si, Sigrid, jag vill icke mera ooh di fir du nog lara dig veta med alia andra sir af Calif jrnia Concord Harness, Buffalo Barbed Wire, myoket hildt vitiaCSIi sivalsom till vande brannsir, sig veta af dig, eller, han hvem du talar. vid du hvad olika Pris gjorde 50 c- - pr flaska. slag. Ove sfannde. Hans blick flog of- henne, sag mig, kalla?" och hort prinsens ver till Sigrid, som inkommit VALLEY-TAOGONSALVA Men hon svarade icke. Hon skalfde en del af samtalet. Hennes fars ord ; ! for inflamreade, svaga och sira samt alia till ikerbruket horande redifcsperi hade gjort ett obehagligt i ntryck pi som en spad blomma for stormen. heist. som hyilken orsak Har ogonfrin alia Du gir till motes med en alskare, henne, och hon grubblade pi om Ar god for ringorm m. Vi hafva menniskor voro lika hirda och svarar mig med undaDflykteroch osan-nin- g ej siclike. kopt hela den affar som existerat underaamn af HOWAEP skyl-didu hvad ar me. 25 ar och glommer din far, dig sjelf och din bord. Ni, pojke, vill du bli soldat? fort-(o- r REBBEE CO. ooh vi rskommendera oss i deras raspcktiTaj VALLEY-TATROCHES hennes arm, majoren, utan att fiista sig vid Sigrid," han grep fast om for botaade af forkylning, hosta, det foranleder mig, for att dottrens narvaro. ! 3tunderslbenitgna'iianka.I att skandal, genast all vidare strap sjuka, heshet, kort andedragt m. Ove sig pi Sigrid och bugade ID Han m. 25 o gifta bort dig med grefve stum. i mor-go- n redan och din hand har begart kundo du r, Till salu i alia "Jag hade tankt, att s samt skall er forlofning firas!1 roten efter gamla Kula, som into Z. C- - M. I. apotek. vistats sommaren Uhela hade Grefve kar gi till motet langre. Du Tillrerkad af C. E. JOHYSOX, och under tiden hvar hans torp ligger dernere vid sjon pi majorens egendom Det var afven Sole proprietor", Salt Lak City, Utah i Sigrid. foralekat sig Du fa kan straxt utanfor parken? Ea half block eoder cm Teatero, Salt Lake Cif han, som, forledd af svartsjuka, spio- BSkriffor narmare underrattelser. nar som heist. Ni? . . k, Self-IrfWJ- lever-?jukdo- it t, barn-koler- a, te - sam-masa- Sigrid stod pi balkongen, som strackte sig utanfor salsfonstren till den stitliga herrgirdsbyggnaden vid bruket. Hon hade nyss haft ett sam tal med sin far, hvarofvcr hon syntes glad ech lycklig. Hennes far, majoren, var en man vid nara femtio irs ilder. Ilaa var hogvaxt, nigot korpulent, och hade ett ansigte, som visserligen var Ijust ooh gladt, men som likval egde ett L D brost-medioine-r. massilon: X galebhandplogar llt N ofor-sonlig- g N fore-kom- tna Ward-butike- - till-tra- GBANT, ODELL |