OCR Text |
Show inin Iiii.nv rfni irifr-- UiJll 5 JU yiilMlVUir'TMfTBI rtnaniil Hill' yiimitiXiMifu Hwn' ' I 0 0 0 0 0 0 0 konver-Jsatione- Det fanns likval nAgot, fA vantade att hbra, nemligen ait han var jag men ehuru man talade om Stskilligt, som rbrde hans enskilda lif, namnde icke nAgon af svenskarne ett ord om, att han var gift eller skulle gifte sig. Slutligen, dA jag forgafves vantat der-p- j frAnstulit mig min lyeka. Om-gif- i BARN, MARIE Jag kande mig icke higad att deltaga i ty for mig var Stromberg en man, som : mig? lem-nad- e - ingeni-orern- a, a. sag hennes tllgifvenhet utan att rdras jag endast beklagade henne. Jag var fbremal for hennes uppoffrande dmhet, utan att len miikta de ingifva mig vanskap. Jag erfor blott ett medvetande af, att jag stod i fbrbindel.se hos henne. Ofta, da ban salt vul min siing oeh bliekade sorg-se- t pa mig, vande jag med en suck bort hufvudet oeh tankte: Ilvarfbr kan jag iekejalska henne? Ilvarfbr skall min kansla vara fast vii Gerda? En dag, jag var da pa. hattringsviigen emottog Milly ett href fran Sverige. Jag kiinde std, oeh blodet briinde soin eld i mina adror. Med en kraftig anstriinguing af min vilja fbrsbkte jag att fA ro.sten lugn, livarefter jag fragade, om brnkspatronens brbllop statt annu. leke tin, svarade Mil'y men han skrifver just, att det ar utsatt till om tre veekor. Nagon tid fbrflbt. En dag, da Mily laste hbgt for mig, yttrade der-af- ; duu-ke- lt Strom-berg- jag: Ni alskar mig, Milly? Hon sAg pa mig. I ogonen lAg svaret. Er far vet, att sa ar, och diirfbr har han tillatit, att ni vArdat mig? Milly bbjde jakande pa, hufvudet. Och ni, ni har velat visa mig, huru kar jag er? Ett vemodigt leende utgjorde MlUys svar. Men, atertog jag, ni visste ju. att jag icke kunde alska er, att mitt lijerta var och ar fast vid en annan. Jag har ju inle begart nagon genkarlek af er, stammade Milly och bbjde ner hufvudet. En pau.s uppstod. Jag betraktadc herines af en varm rodnad 'ansigte, der sa mycken sorg och undergif-venhstod att lasa. Jag tankte pa den skuld, hvaruti jag stoil till det vackra barnet, som egle allt for att vara lycklig och likval genom sin karlek tiE mig icke var det. lion, som med sin rikedoin och sin fligring kunnat viilja sig en man ur s biista familjer, satt sAsom sjukskbterska vid min siing. Jag, som icke egde nagot annat att vara stolt bfver iin mitt arhete, vardades af henne lion iilskade mig, lion, deuua l'lieka, for hvilken mitt hjcrta ieke egt nAgou bmhet, oeh Gerda, som jag egnat hvarje adel kansla, hon gifte sig med en annan, for det ban var rik. lion uppoffrade mig lor att slippa med mig drfa de prbfuiugar hon frukade. glb-dan- et Eng-land- De voro gausak neJslaende, de paraleller jag nu uppstalhle; result atet af dern hlef, att jag ausag mig icke kunna gbra uagot battre iin bevisa, att jag till sitt fulla viirlt uppskattade Millys samt k,indc mig taeksam derfbr. tillgf-venh- Liter on l.uig tjstnad yttrade jag: Skill. e ui, Milly, ilja cmottaga en mans liand, hvars lijerta icke fol.jde med anbudit deraf? Skulle ni, om ni uLkade dminc man. kunne hlifva lvcklig me bourn, churn han ieke GinnAdde skan-ker nagot mera au sin aktnmg oeh vanskap? Om ui det kan, da skill e jag ilja egim er mitt lif oeh hadanefter lefva endast for cr siililiet. Milly grot, oeh lutnde silt lnifvud mot min . Hon mickle mig tigande lianlc,;. Da jag blef fullkomligt frisk, voi'o vi fbrlofvade. och nfigra fa veekor derefter stod viirt brbllop. Mdhs far aiisiig sig nu for den lyokigaste af alia fade-- Han hale beittnat .sin Jotters 1 a kud-de- . f.rc-nin- g med den man, som lion iilskade och som skule fore fabriken frainut och gbra, alt fnman alltid kom att bibchalla sitt anscemlc Jag bade varit gift ungcf.ir e mnanad oeh just uterkoimiiit fran en kortare revi, som i foretagit eftcr bri'd'opet, da nfigra svenskar besokte fabri-kc- Jag i inbjod mina lamismiin aft iita middag bos mig en dag tillika mod nagra fabrikantcr oeh kbpbnin. Min Ilustru var ieke synlig vid dineen. Under det vi alo, Loin en af engelsn iiimen. en till Stromberg, att iiiimna bans giimmal ;i namn, och talet foil nu pA hononi. Nu, di hvarken ert eller frr - a 1913. Millys val fodrar n af den rol jag spelat, lager jag mig att i edra hiinder anfortrodde bref Milly mig. Ni torde afven hafva godheten att pA antagligt satt for min svarfader forklara, hvar-fo- r mitt foregifna giftermAl med Gerda icke blifvit af; men gor det sA, att ban icke fAr nAgon reda pA sanna forhAlLanVt, emedan mr Smith skulle fA svArt att forlata sin dotter detta oskyldiga fri-het- it ll AFDELNINGEN Jag inerf-r-n 11 har ju helt nyligen gift om sig? Ilan? utropade en af svenskarne, det ar ett I fall ni skulle pA nAgot satt oroa er for mam-sefullkomligt msistag; jag tror icke ens, att han Ahrnell, vill jag oiunamna, att hon trostat sig. tankt darpA. En ung artist vid namn Gustafssou, barndoms-kamra- t Blodet rusade At hjertat. Hade man bedragit med 'henne, har Atagit sig att fbrsona hen- Jag hangaf mig oeksa under en foljd af vector at en sA bfverspand verk.sanil et, att jag livarken mig eller deni, som lydde under mig, nAgon ro. Fiiljden blef, att jag efte- tre inanadm stiindigt arbete, utan egentlig hvila om natterna och utan nagon rast om dagarna, insjuknade. Jag hade pa Jenna tid gjort tvenna nva, kemiska upp finningar, for bviiKa jag af regeringen i England erholl beloning. Pa samma gAng den gaf mig ett mera framstaeude nanin bland de kemiska skiinkte den afven Smith.ska fabriken en bkad betydenhet. Samma dag jag erhiill regeriugens beloning, innate jag intaga sjuksangen oeh dot under sa fbga hoppgifvande utsigter, att lakarne misstirostade om att jag skulle koinira att lemna den. 1 tvenne manader varade min sjukdom, i tvenne mAnader var den rika oeh firade MiGy min r: t; frAgale jag: Mr. Stromiberg Roman af SOPHIE SCHWARTS ANDRA itiiTirnu TORSDAGEN DEN 14 AUGIISTI, OTAH-POSTE- 00 I ARBETETS iniirrtir"fwtiii-Ti- ne med forlusten af er. Gusafsson ar elev hos er Jag fortsatte mod frAgorna och erfor dA, att han far, professor Schneider, och genom denne senare sA litet tycktes tanka derpa, att han satt sin dotter sbker ombilda har jag mig bekant, at helpension oeh ordnat sitt hushAl'.I pA ungkarls-fot- . den unga sommerskan till artist. Iluruvida detta komtmer att lyckas, ar en sak for sig. Jag kanner Den of svenskarne, som var fortroligast med emellertid' ingenting narraare och kan blott fbrsa-krhadt sig ganska val bekant, att Gerda atfbljt er, att mamsell Ahrnell har ett gladt, hans hustru oeh dotter till England och afven och sorgfritt utseende. a i, blom-strand- e led-sag- den senare derifran ; men han omtalade. att hon genast efter ankomsten till Sverige lemnat sin plats sasom fliekans uppfostrarinna. Mar le frammande aflagsnat sig, giek jag in till min hustru for attsbka fa reda pA sanna forhAi.lan-det- . En svAr misstanke hade uppstatt i min sjal. Jag fragade henne, o mhon eller hennes far haft href frAn Sverige nyligen. Milly rodnade oeh att hon icke visste, oin fadtrn haft nagot sal ant. Iu vet swedes icke. om Strbmbergs brbllop har statt annu fragade jag. Nej, det vet jag ieke; men jag fbrmoder det. Atrkligen. Jag trodde el jest, att du var om. att sA ieke var fallet. Milly teg. Jag tyckte mig lasa i hennes ansigte en vLs oro, som ieke stamde mig val. Allt nog, jag sade henne. att en af svenskarne beriittat, att Striimberg icke var gift oeh ieke iimnade, gifta sig. Jag fordrade att fa eta, hvad det betydde, att Strbmherg skrifvit de bref hon visat mig. Alilly bbrjade grata, oeh en seen fbljde utan annat resultat, an att Milly anklagade mig for hardhet oeh orattvisa. Hon var dim o'lyekligaste af alia hustrur, da hon redan var utsatt for, att min karlck till en onnan kom mig att glbmnui det undseendc, jag horde hafva mod inin hustru. Vid Jossa beski Ilningar aPagsnade jag mig. Jag ogillade min haftighet. jag hade ju lofiat att vara en god mak-P- j och jeg skulle halla det, sA framt jag ieke upptaekte. att Milly bedragit inig. Annu egde jag endast misstankar, oeh pa ddka hade man icke ratt att dbma nagon. Dagar fbljde, utan att jag upptog amnet. Jag hade konmiit tlil den asgten, att det ieke gagnade att sbka utforska sanningen, dA mitt ode anda var afgjordt. Milly hade emellertid som ett hortskamdt bam ansett sig lwra nntaga utseendet af fbrnarmad och visade en stolt och kall'min. Dctta var icke rattc sattet. Om Milly efter det forsta upptradet oss emeilan arligt och Angerfullt kommit GU mig och erkant sanna fbrhallandet. hade jag sakert forlatit henne oeh sbkt fbrsona mig med att hafva blifvit belragen. Nu uppretade mig hennes stoita satt, och jag satte kohl emot kold. Mr. Smith, so mdagligen Var tillsammans med oss, observerade, att det ieke var sa, som det horde vara emeilan hans dotter och hennes man men den gaitile mannen sade likval icke nAgot, han endast afvaktade, att det skulle hlifva annorlunda. SA hade nAgon tid fbrflutit, dA jag en dag ett bref frAn Sverige. Det var frAn Striimberg sjelf och lydde Min baste svAger! Det torde vara mig tillAtet att lyckonska er itll den fbrening. ni ingAtt och hvilken torde tilfreds-stallalia kontrahenternas bnskningar. Ni har fatt en rik hustru, som genom sin stora formbgen-ho- t tillforsakrat er en lysande ekonomisk samhalls-s- t alining, och ni har saledes vmnnit er onskan. Milly har fatt den man hon alskade och min svar-fa- r den mAg, han ansAg mest passande for sina Alla aro saledes lyekliga. fruktar likval. att vid arrangerandet af detta Jag hafva latit fbrleda mig af min svaghet for till at utfbra en handling, hvilken Milly mojligen fbrorsakat er smarta. I or att kunna forstA, huru en man med mina gnmdsatser, har kunnat tillata sig nagot. som ifrAn det strangt ratta, bbr man kanna. hum mgt jag alskat min afidna hustru, huru fast jag ar icke blott vid hennes far, utan afven vid hennes siskon: Jag anscr likval nu fiir min pligt att er erkiina sabima fbrhallandet. id nun Ankomst till Englanl pa varen Milly mig, ait lion iikkade er, men att lion fruktade, att ert tveke var List vid mamsell . Mon bbnfb:i, att jag skulle Hist a henne, hon ieke kunde lefva utan er. .Jag gaf henne milt Ibfte att gbra, hvad jag fbnnadde for befriim-jandaf hennes sallhct. Et giftermal med Gerda Ahrnell, min baste svager, bade alltid blifvit of laktigt for lramtid. Jag ansrtg mig oeksa trora er en tjenst, dA jag i enlighet med Mil!s skyndsamligen nfliigsnade Gerda fran" England. Vid afresan tillshref jag nun svbrfader ett href, hvaruti Jag angaf mig som spekulunt j.a den vaekra fliekans hand. ,)a ltke viIle ";ira tillraeklig verkan. skref . jag pa Millys bbn yttcriigarc ett bref, hvaruti jag omlalnde, at mitt och Gerdas brbllop var utsatt.' loljdcn bfef hvad Milly heriiknat. ert oeb hennes giftermal. Ni kan sAleles siiga, aft om min i MI!ysilla intrig framkallat e bfvermi-'nlsorg, sA har d, A nndra sidan fbrt er til lyeka. ty rikedom iir lvcka. e, fbr-vi.ssa- d nA-g- - a gif-icrm- af-ik- Ofverlemnande id cr klokhet att handhafva sA, att JliUys far icke far nagot skal att forar-gsig bfver dottern,te cknar jag med aktning och vanskap sa-ke- a PR I utvi-sad- erne-da- n e ir-- d r c e, sna-rar- e gt or-de- n, st-At- t ' isat. Han girk, oi h afven jag aflagsnade mig. Dagim derpi este jag frAn -- Jag e Abr-nell- STROMBERG. Det intryck, som denna skrifvelse gjorde, vill jag icke skillra. Jag genomliiste mi nhustrus bref till svAgern. I dem funnos Atskilliga meningar, som voro och sa sorgfalfigt, att jag ombjligt kunde fA reda pA, hvad som varit skrifvit. Brefven handlade uteslutande om de medel, hvarigenom Milly hoppades kunna fA mitt tyeke for dig att slockna. Intrigen utgiek, som det syntes, frAn henne och var uttankt med ganska stor slughet. Den att Millys hufvud var skapadt for att spela udda och jernt .med de menskliga svagheterna, men den blottade afven cn total brist pa hjcrta Trots bfverstrykningarna fore full det, som om hon och Stromberg haft ett gemensamt intresse oeh han icke allenast lanade sig att tjena hennes, utan heframjade ett af sina egtia. Utan att betanka mig gick jag in till min fru och gaf henne de bref Striimberg tillsiindt mig. Milly blef fbrst forlagen. utbrast sedan ' ''iftighet och fragade, genom li ilk.i nedriga medel jag lyckats komma i besittning af dem. Ord fal.des nu a bm-s- e sidor, som jag icke vill upprepa, och da Milly icke kunde urskulda sig pa annat satt, yttrade hon under inflytandet af sin haftighet: Da man hor dig, skulla man frestas tro, att du af barmhertighet tagit mig till hustru. Du bbr 1 ikval icke tro, att jag betraktar sakeu sa. Da man ar en sa rik mans dotter som jag och gifter sig med en man, sum eger ingenting, vet man ganska val, hvad man bbr tro om ett adelmod, som en nasten furstlig fbrmogenhet. Utan mig voro du ju en lontagare, eugagerad af min far och bror for att skbta deras fabrik; med mig iir du en formogen man, glbm ieke detta. Man skall vai'a stolt for att fbrst.A, huru dessa ord skulle hranna pA min sjak Qgonblickligen stod det klart for mig, att jag vid giftermAlet med Milly glbmt den omstandigheten, att hon var rik. Jag hade saledes lemnat den bana, jag redan som yngling utstakat for mig, nemligen att vara aljt genom eget arliete, ingenting genom andras hjelp. Jag fiek emellertid ieke tillfalle att gifva nAgot svar. Hon hade icke val nttalat de ofverilade forrau mr Smith stod framfor henne. Den gamle mannens ansigte var strangt. Hvad vil det saga. Milly, att du sa talar till din man? fragade han. Milly bloknade. Hon kande fadern sasom en rattskaffens man, hvilken aldrig kunle tillgifva en orattradig handling och adrig fbrlAta bfvermod. Jag liar, fortfor ban, en lAng stund dold af dbrrgardincrna oeb Abort, hvad som blifvit sagdt. Jag bnskar nu veta, hvarom frAgan ar, jag vill se de bref, dem din man lemnade dig. Brefven Ago pA bordet. Jag tog .lein, sagande sa lugn ton som mbjligt: Ilcla detta upptriide handlar om en affar, som endast ror Milly och mig; med er tillAtelse min svarfar, fbrst or jag darfor brefven. Beviscn emot Milly forvandlades till bitar. Mr. Smith lutraktade mig. vande sig derefter emot dorren med de orden: Min nuig. jag bnskar, att ni icke matte hafva skiil att bokl.uM er bfver att hafva fatt en daliig lm.stru. Att ni hr en man af heder, har ni nu be in-fi- anfbr-trodd- n beslut, jag skulle Jag egtn hand bfu'riiigga om det fatta for framtiden. i.ke liingre qvarstanna som deHagare fabriken jag ulle hafva nagot af den mit gii'crmal tillfbrsakrade mig, och jag kunde kc !efa vid sidan af den maka, som v i i fbrmb-genhe- t. ic at mig. Lfiltet tr mm verksamhet var London Jag kmie der haila fbreliisningar och syssclsiitta mig mod att 'it. a rbeta nya tillampningar praktiska lif. af i det t N,ir ing f it t denna plan klar for mig, liter'van-d- c jag tiil Lislehill, der jag genast, uppv'ikte min siarfmlir. If m lag ilia sjuk. Nagra derbftor var han dbd. I sm sNta stund meddclade han mig, att han skrifvit till Strbimherg och uppfordrar liouom att oinotala, lnad de bref inueehbl'o, sum han t ill mig och hvilka voro fran Milly. Mr. Smith luidc ,i l j.it till kiinda rmlbarliet och inagcns uppfordnt lionom att omtala sanningen. emedan den gam'e mannen bbrjat tvifla pa sin dotter bfvrr-sand- e Med omgAeode post svarade Strbmherg och lor den kabal, som skilde mig oeh dig At, och dervid Milly kom att stA i en ieke sardeles ig ALLT FdR BARNEN! Ingen mor i Paris skall svaltft. dagar. .Den redfige Smith hade grarot sig bfver dotterns uppfbrande, och emeilan honojn oeh Milly hade varit ett upptriide. Nu had han mig fbrlAta henne, hvad hon brutsit, och att jag skulle lofva att vara henne en huld make. Jag lofvade att forsoka vara sA ofverseende och ford rags am mot Milly, som det stod i min formAga. Mr. Smith hyste den fruktan, att Milly, i fall jag icke visade mig god emot henne och non i min tillgifvenhet hade ett skydd emot sin egen natur, skulle komma att ofverlemna sig At det anlag for intriger, som tycktes ligga i hennes lyune. Jag fbrsakrade att sA vidt mbjligt var, sSulle jag &oka detta anilag och sa omhulda hans dotter, att hon icke mer frestades till nAgon handling, som var henne ovardig. Mr Smith dog lugn och valsignade sin grAtande dotter, sedan han talat till henne pA sitt enklfj och allvarliga satt. Nar han var jordad, blef arfskif-ick- e sAsom en rik man, utom sasom en med till London, utan uppdrog At en kand jurist att bevaka hans intressem Jag skilde mig fran fabriken, i hvilken Millys del af formogenheten fiek stA qvar. Hon oeh jag flyttade till London, men liar inrattade jag mig )cke sasom en rik man, utom sasom en med tillgAngar. Jag sade Milly, att hon finna sig uti att fora ett indraget lefnadssatt, emedan mina tillgAngar icke medgafvo nAgot au- ho-no- m ho-no- mot-arbe- ta nia-it- e Mf; . forfloto .. ar vail att saga om H'lCtiMIll dessa Ar, som sedan ? Jo, att jag genom arbete och studier leinuade nun obeinarkta plats sAsom f. d. disponent af en Lemisk fabrik, hvilken gift sig till rikedoin. Jag blef professor i kemi, och genom mina uppfinnin-ga- r vann jag ordnar, namn och fbrmogenhet, utan att jag behbft rbra en skilling af min hustrus peu-ninga- r. Mitt aktenskap var olyckligt. Milly egde en af dessa tflycksbringande karak-teresom icke kunna undvara intriger oeh som aldrig aro sanna. Hennes karlek till mig hade varit haftig och passionerad, sa lange hon svafvadc i ovisshet om utgangen. Da hon unnit malet, slocknade den, och hon maste nu uppsoka andra fiir att tilfredsstalla hegaret att intrigera. Min strafvan och mina intressen fbrst od Inn icke, min stolthet att icke vilja anvanda nAgot a i hennes fbrmbgenhet betraktades af henne sasom elakhet, och hon begagnade sig af tusendp utvager for att komma frAn det indragna lednadssatt jag fbrde. Hon gjorde mig verkliga fbrarge'ser ; och da ingenting kunde afhalla henne Mn att handla i hemlighet bakom min rygg, lemnade jag henne frihet att njuta af allla de nbjen hon tycktes alska; men dA forlorade de sitt viirde. lion slog sig nu pA att vara svartsjuk Som min tid var upptage.i af foreliisningar oeh la.borationer, egde jag ej bfrig for familjelirvet, och sanuiDgen att saga, aiwkade jag icke mitt hem. Oordmmr radde der allt. Jlilly hade, dA hon hiingaf sig at svartsjuka, utraknat, att orsaken, hvarfbr jag ieke var he nun a, vore nagon bm forbindelse. En serie af trakasse-rie- r fbljde. Dessa vor0 sAdana, att de nara nog bragt det ti11 brytning oss emelan, om hon ieke helt plbtsligt fatt det infalllet att vilja Atfolja sin mistress Smitn, pa en resa till kontinenten. Hon hade trogen aldrig falJit pA den tanken, om hon icke varit fullt forvissiul, att jag icke skulle samtycka dertill. I fall jag vagrat, hade hon haft ut&igt tKl en mera storartad komedi, hvarigenom hon kunnat krAngla sig fratn till mAlet. Nu kom forslaget till denna resa sAsom en raddning for ov. bAJa, och jag samtyekte genast. Milly fbrlorade efter mitt medgifvande all lust for resan, och nu bbrjade hon intrigera for att fA stanna hemma; men hennes bror och svAgerska insago nbdvandig-heteaf, att hon aflagsnades frAn London, och detta gjorde. att hon svangs att resa. Vi slutet af siisongen begaf hon sig med dt n till Paris, jag fbredrog eit tur till Tyskland. I uden traffadfts jag af ett bref, som undorratta-d- e mig, att min hustru ofbrmodadt aflidit i Paris, Hon hade insjuknat strax efter ankomsten dit i en hiiftig fbrkylning IA grand af den vanlign niot.sagelsen i hennes lynne kunde de ieke fbrma henne hegagua. hvad lakaren fbreskref, utan Jft hail forlijbd henne fbrtara alia kalla dryeker, hade hon i hemlighet latit skbterskan gifva sig iskylda saddiia. De medikament, som smakade il!a, tog hon icke in. och resultatct haraf blef, att hon efter atta dvgn lag pA bar. Jag var nu fri. Don tid, som sedan gick till anda, tillbragte jig pa rcsor. Mina uppfinningar hade gjort mig till en man, oheroende af de pongar mitt gifter-nia- l inbragt. Kort efter Millys dbd erholl jag underrattese att min far aflulit Min styfrnor uppfordrade mig att komma till Sverige; men jag svarade, att delta ieke Lift sig gbra. Jag sbkte cmelertid genom dith fA reda pA, huru lif vet gcstaltade sig for dig, och fiek oeksA veta, att du var ogift och limb arbetaf dig upp ifrAn en obctydlig sbmmer.ska til! en beriimd artist. Det hos min far af mig i ynglingaaren sA hittert klandrade intresset for ala dem, snm egde arlisti ska anlag, hade du haft att tacka fiir mbjligheten att kunna utveekla dig till hvad du blef Jag bo slbt nu att resa lil Sverige, tPINe dig och af dig erhiilla fbrklaring bfver de ord, du t trade m vArt sista mbte, och hvarfbr du icke vid din afresi tillskrifvit mig ett afskedsord. r, er nA-go- n 1 sva-gersk- a, n n (Fortsattning.) I 'Paris har man sedan nAgon tid ett slags matstallen for unga mbdrar och jrvincor som vanta itt bli det. Man kallar dessa Cantinernes Mateniel-lesoch de skildras pA ett ganska tilltalanda satt. (jfver oeh fonstren med de hviu gardiner laser man skylten; loka-lear en vanlig butikslokaJ. Diir kan hvarje mor som arninar si'i barn erhalla en mAltid gratis och kvall Inga bontallande skaror vapia utan'or, inga poletter, marken intyg visiteras. En kvinna med sitt barn pA armen oppnar helt enkelt dcirren. Darinne ar det ljust oeh vanligt; stora bord. tackta med vaxduk, bankar och Man pallar af hv'tmAladt tra. vsatter sig bekvamt tiUratta ; bar-nkan ligga i knat eller siU bredvid pA den lAga, paller, sA att modern har bAd-handerna fria nra hon skall ata. Gavtt-rnkanna hvarandra och for att iakttag aen surmulen nAgra vanliga ord i stallet nad. De valja sjalfva sin plats, och det enda, som afbryter mAlti-dear att de teckna sina namn det kan vara lAnadt eller he t enkel ett kors, for att antalet mAltider skall kunna Dj nykomna ha ibland med sig sina fattigintvg och stA och kanna sig generade; men man ser knappast At de skrynklatr.: papperen. PoiestAndarinnan b0" bara modern folja med till mra-minnanfor och visa att hon Si verkligen aminar sitt barn. gar hon ut igen i salen, satter sig ned och njuler till att borja med af det goda matoset, som snart f oljes af en ykande skal soppa Vantar hon ftt bli mor fbrst om nAgra manaorr, 'lamnar hon vid forsta besbkc ett intyg darom fran ett sjukus. Det ar allt. Det hela gftr ut pA att hjillpa modrarna genom att erkanna de ras betydelse for samhallet som sAdana ; ytterst galfer saken barnen. Sakna de fvller Cantine i med maternelle en eller ett pa" flaskor mjoikblandning om dagen. Dessa modra: aro vanligen offer for ut.sveltaingssy-steme- t inom de kvinnliga jmkema, med ett ord, som sjukdom, s : jk eller helt enkelt. krogen beroiva underhAllet frAn familjefaden. De som ha arbete sjalfva och kunna betala sin mAltid, ge 3b centimes. Fiir ufnna summa fa de en mAltid af uDnarkt kvalitet, riklig ooh omvaxlar.de; till dejeunern serveras sopp-i- kbtt, grbnsaker, till aftonmAltiden soppa, grbnsaker, ibland en efterratt, ett glas ol. Brod finns pA borden sA Det mycket hvar oeh en vill ha. ar i basta mening en folklig restaurant. Vid sidan af den egendomliga yerksamheten har man konsultati-onehvarvid rAd lamnas i frAga om barna oeh hiilsovArd oek an nat som kan vara af behofvet Fern manader fore ocli fjorton mAnader efter barnets ar La Oantine Maternelle bppen fiir sina gaster. Den bppnades ar 1 !)().": nu har man Atta stycken i oiika stadsdelar Cantinerna ha serverat 770,1b t maltider, och den tot ala kisstna-defiir dem har uppgatt till 405-- , 131 francs. Stiirsfa delen af den-nsumma har erhallits p,A privat Canti-ne- s vag. Annu saknnr man i iminga kvarter, diir de skulle beliiifvas viil ; det finns kvinnor, som mAste ga en lie! vag fiir att fa .sin mAltid. Den fbrening som star bakom tines Mnternelles har satt sum ett mal att uppnA den dag, inynm mor skall behiifva luingra i Pamat-stalle- n , glas-dorre- n n mor-go- r et a tyst-utby- ta n s. et arbe-tersko- r, . r, fiir-st- a n a tirn-ine- T s . i ris. Sof pa. EBERHARDTS SUNSET MATTRESSES Salt Lake Mattress & SPRINGS & Mrg. Co. W. 3rd South. . Telefon Was. 3299 for reparati-oner- , dynor och miibcl tapetsiir No. arbete. 531-53- 5 |