OCR Text |
Show i f & nmmFuawniwnir1 TORSDAGEN CTAH-POSTE- 0000000000 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 00 ARBETETS 0 0 0 0 BARK. 0 0 Roman af MARIE SOPHIE 0 SCHWARTS 0 0 andra afdelningen 0 CO Di jag sat to foten pa svensk jord efter sexton i a. af-dri- g e g o ; mutt-ra-d- e e n A . n 1 t e i 11 ljuil-Ibs- a r, t. e ned-tryc- p,-- , foriin-dras- ? upp-lys- a 1 lii-- liari-fra- sale-de- oc-l- i n lm-l- nii-sta- n isa-d- e : frarn-duka- 1 syss.-lsat- ! a t r. I -- Mt; AUGUSTI, 1913. ceh fall du annu a sluta mitt lif, maka. blifva ville Him och okado min du fiirskbte och out st el'er att, der min vagga Att, hit. Gerda, atervanda Nu, ege' nd", aldrig nior du att bestiimma bfver min framtid. Gerda lade sin hand i Richards sade INu, Richard, kan jag blifva din maka, hou, ty livarken fattigdom oiler vanara stA oss Jag har sjelf skaffat mig ett aktadt namn ocdt lioppas att mad mitt arbete hafva utplanat den skrugga, som viJlAder min fadors lif sA att den skaJl Aterfalla pa min blifvande makes namn Jag anser mig hafva kbpt riittigheten att gdra den Innan vi ga vidare, skola vi taga reda pA, hvad man yeklig, som jag aLkat troget sedan mitt nion-.dCarl Gustafsson efter sin ankomst till Sverige fbre-toAr, oeh att sjelf njuta af karlekens sallliet. sig. Ilvad som fdljde pA dessa ord, ar ieke af ndden Att hau ankom samma dag som Richard, veta I, som alskan, veten det. .att fdrtalja. vi att han aftonen fbre len, dA Richard npntriid-dpa villan. anlande till sin boning i professor Schneiders bus, hafva vi oss afven bekant, oeh att han annu ieke af'agt nAgot besbk lios Edith kunni Madam Sjdberg nu for tiden kallail Brita. vi afven antaga for afgjordt. Richards aflagsnan-,-doeh puttrade, da hon efter Ilvar haile ban da vistats denna dag? IMta iir, intradde till sin unga mat mot. lion talade om vi nu skola redogbra f;'r. hvad det opassande, oskiekliga oeh okristliga deruti. att binDen, hviliken Carl ansAg sig plig'ig att fiirst af den frammande karlen skude blifva sittande sa ge bos ett ogift frimtiinmpr. Det hade varit flera alia hesbka, var Nisse. Ilan visste,.att den redlige brodern rued otAlig bud frail Schneiders oeh fragat eftr, om utliindin-geieke haft vett att ga sin vag annu. Brita hade bet bingtade efter Stersecndels "liidje; i synnerhet varit niklsakad att soars, att han satt qvar, churn som Carl, 1A han skref om sin afsigt att atervanda hon tyekte, alt det var hdgst ginant att heluifva till Sverige, ieke hestiiindc tiden derfor. man lof vade att komma sa fort det ar honom rnbjlg e, kiinna, att sa var. Carls iqiptriidande skulk1 saledes blifva en glad Gerda horde ieke fa gummans prat, utan giek attsatta sig pa verandan. som lag utat sjiin, for att bfverraskning. och derfbr hade han lustamt bfver 'iden vaekra sonimarnattefl drdmma bort en lyeklig 'in dag salunda: Ffirmiddagen skuile han till- l.ringa hos brodern; men pa eftermhldageu skuile stand. , , Lyckan, denna sjiilens hogtidsgast, var f;ir Gerda han hesbka Edith. Genom href fran henne hade hau sig bekant. att godt som en framing. lion hade i langa ar utan en tanke pa att denna karlek kun.lc bon oeh Gerda liyrt en sommarhnning pA Djurgar-den- . blifva nAgot annat iin en drbm. Nu tycktes den le Ilan skuile da aterse foremalet for sin fbrsta e mot henne sasom lbnen for det mod oeh dpn kraft, karlek och iifven sitt konstnarsideal, Sylvia. i lion visat lifvets st rider. lion ett nrbetets barn, i maste tillsta, att Carl om sbndagsmorgonen, som mod sin flit och en oklanderlig lefnad da ban hegaf sig till Nisse. kastade en bliek af sak-nvat sig anseendh, oberoende oeh ett aktadt namn, pa djurgSrdstullhatarna. kumle nu iifven ega hopp at: fa njuta lifvets gliid- Ilan tog viigen till Veterlanggatan. Ilan je. Gerda karulc sig under dessa stunder sA tacksam ungefiir halften deraf, da hat, giek in .emot Gud,' att lian licit bdmjnkt hbjde hufvudet i ett vackort bus. Villradig. om han gatt riitt, trad-dban in i porten, dee pan mbtte en snygg liirgos o'di mod kniippta liiinder uppsiinde en suck den se. aligode gifvaren af allt godt. Ar detta skomakare Gustafsson bus: ,D.i hon ater sikihle de kniippta lianderna, skym-- . fraga de Carl. fade uAgot miirkt fbrbi verandan, oeh nastan Jo, sa iir det. svarade pojken. Miistaren lor steg vsm'igo fram. Gerdas iigon fiillo pa en som stannade pa det bfre steget af ver.in dans s.'elf tva trapj'or up), oeh verkstaden ar i tredje vnningen; men der Ar for niirvaramle ieke nAgc trappa. Den unga qvinnan spratt till oeh vfr niira att af gcsiillerna, oeh mii'taren sjelf tagir ieke emot uppgifva ett rop af fdrskriiekelse; men tillslbt ater liestallningar pa sbndagen; derfill ar ban en allt de bppnade liipfiarna och tryekte hail den mm1 hjer-ta- tbr gentil karl, ska jag saga lierrn. Tack for uppysnir'gen, sade Carl smaleende oeh Framfbr henne stod m hbgviixt man, med roeken steg uppldr de bada trapporna. i det han tauk-t: igenkniippt iinda upp ti'sl hakan oeh hathn bfver pnnnan. Gerda reste sig upp. Iluru kan ieke menniskas stallning !Blif stilla, sa le mannen. oeh gbr iel-- nagot Nisse, som hbr.iade sasom en fattig oeh obe va.sen, utan ahiir mig uppmarksamt. Tiden ar miirkt skoflikare, hvilken natt oeh joint fiirtjenado brbd fbr dagen, eger nu ett vaekem Inis oeh iir en dyrhar, och mitt namn shall vara nog far att dig om dimd;gt. Jag lieter Bernhard. viilhergad handtverkare. Flit iir frame Ang; utan Gerda drog en djup suck. Ion hade redan kiint den finnes ieke nagon viilsignelse. om man oeksa fatt aldrig sa stora gafvor af Gud. igen honom Du maste .ita mig stanna hiir. rngen har sett Carl stod nu framfbr ett par dubherm'rrar, for- Du selda rtieil klokstriing mig gA in, och iniron far se mig ga hiiririn. Ilan ringde. Steg hordes mAste genast fortskaffa detta href i Slrbinhergs innanfbr. Bildhuggarens hierta slug furtare iil hander; men du ar tvungen att ga sjelf och ieke fbrestiillningon, att han i niista rr.mut skuile sta lemna det lit nagoti anniin. Sedan han del, ansigte mot ansigte med Nisse, som sakert skuile 'a skall han fiirlijelpa mig att kninrna undan svart att kanna igen den skiigglbse Calle i den me ett par prydliga munstascher utrustade mannen. inna, solen ater gar upp. Komma undan. mtindado Gerda. ni 'jar Durren giek upp. Det var ieke Nisse, som stod s begatl nagot nytt hrott, lilla le lion i sa big der; utan en karl med en skvgg ton, att den bit som en hviskning. orolig Idick. JTvad jag liar beg.Att. ar hiir i ke tillfale att Carl kunde ieke paminna sig hafva sett honom. omtala ; nu giiller, att du trfiifar Stromberg, oeh ton, och likval var del, som om e!t dunkelt niiniu att ieke nagon far sc mig, svarade Bernhard. erinrat honom om delta ansigte. Gerda giek in i do,, li l.i salong.",. efvert.vgado Ar lour Gustafs-ohcniT.a? fragade Carl. Mannen svaraile ieke, utan gjordc en riireLe med sig, att Brita sof, oc, Bernliard sedan in i sin sangkarnmare. lion utf.'irde dott i mod ett hufvudet, som antydde, ht Carl kunde .stiga ,!. fruklandsv.irdt lugn. Hon f.irmaibb ieke sii hvarefter ban sjelf gick ut genom samma dorr hva" ga ett ord at denno man. som lion anmig sig p'ig-ti- igenoin Carl intriidt. att skiinka dot skvdil ban fordrade. Han Liter att hafva jiasserat genom tamhuren in med ena liamb n pa diirren till sofniimmd. i del ti.i Me (ail i en rymlig sal hvars nibhlcring var hon med den andra tog brefv.t, ban boll i sin. enkel. men ha le denna jiriigel af ordning oeh srivgg-het- , Bernhard hade ett bgonbliek si annat pa trbskeln som alltid u!gbr ett rums fornumsta jirydnad. till dotterns beige lorn, Ilan betraktade henne Der fanns en rad af rottirigsstolur. en nuhheKkiink. ined en bliek, som rbjde nagot 'iKnamle i mlio nmn en kloeka i fordral o.di ett nmtnord, hvars ena sade ingenting, utan till.slbt dbrren strax derpa mod skifva stml uppGageii emedan frukost var de ordon ; Gidfvet var hvitt. vid kakehignm )Ag Stromberg maste ofbrdrbjligen hafva brefvet, friskt granris. oeh i fbnstren j.riinka h- stora bukeL for att jag skall hinna vara hiirifran sa fort som ter af syrener, lidlka At runirnct gaf en atmosfer af ldomsterdol't. miijligt. Vid frukost hot det. Sued rvggcn viiml at Gerda hbjde pA hufvudet. tilislbt dbrren mdi f,;r. den de derefter biinderna upp till panmin. mumlamlo: stod en man. ikl.id firm och viil horsta 0 Gud! Denne man ar min far, och jag jag le khider. Han va smiirf?as. vAgade kiinna mig lyeklig. Nisse! tankie Calle. lion sjiink lied pa sina kniin mdi hlef en kort Mannen viinde dg om. atund liegande sa, med de sammankniippta hiinder-nDet var verkligen Nisse nu en man om tryekta emot pannan. Derefter reste hon si nAgra Ars frAnvaro, var min afsigt att, 21 fyrtio ar, men meJ samma arliga oeh vanliga folket; men det ville ieke racka till rantorna pA Gamle Hulte pa ansigte, samma glada och frimodiga uttryck och hvad jag lAnat an mii.dre att gbra nagra afbetal-ningasamma trofasta ogon Lovisa ofvertalade mig, att jag skuile den dyra verkgesallen oeh de arbetare, som Ett par sekunder fbrhlefva brbderna stilla. Nisse en med och undrande betraktade den frammande gjorde endast finare arbete. Jag lol'vade henne Per Hulte var en gubbe glad och kry ifrAn forskande min, derefter slange han sig knif slutligen att gbra det oeh giek min vag hem frAn Och garomal valkand kund i hvarje oeh brbd, som han hull i handen, och utropade : Lovisa, som satt i bohen. Jig hade ieke val by, I ogonblicket Vid Gud! Ar dot ieke Calle? mig, fbrran en grant kiidd dam kom in i Med rorlig tuoga och med 6gon pigga. hastigt oeh gick att vaeka Brita. Du maste Jblja mig till staden, men utan att gdra nagra frAgor. Fort,, kasta en sjal bfver dig och lut oss ga! Brita tittade pa sin unga matmor. Lapparna rdrde sig visserligen, men utan att nagot ord giek bfver dem. lion kldiide sig fort, hogg tag i en stor sjajl oeh sedan Gerda svept om sig en dylik oeh tagit pa sig en liatt, vandrade de bort fran illan, sorgialligt stiingamle dbrrania efter sig. Niir de bada qvinuorna gingo ut genom grinden, mm fiirde till viigen, gbnnle sig en karl med ru- vigt utseonde bakom hiieken. Ilia bKekde liin- ire efter dem oeh mnmlade, da de aflagsnad sig : l,De ha flngit nr buren, sa mycket bat.tre for mig; jag kan da gdra ett godt kap. En bra stund fdrblef ban Lkval pA sitt gomstal e oeh hssnade at alia kanter; men der var sa tyst oeh st ilia som i grafven. N:L han riktigt dfverty gadt sig, att det ieke fanns nftgon lefvande varelse i grannskapet, krdp han till bvggningen, sim Gerda bebodde. Han krdp upp pA verandan oeh fram till glasddrrarna, hvilkas rutor han tycktes under-sdkPldtslig hordes i den stilla natten eLt svagt klingande ljud af en rnta som sprang. I niista minut voro reglarna frandragna, och den trasiga figuren intradde i Gerdas lilla salong. 0 0 DEN hade brbderna helasat hvaraudra med en stum, men varm omfamnlng. Lovisa! Calle! Anna! ropade Nisse, sedan de fbrsta helsningarna voro vexlade, skynden er, I veten ieke, hvillten rir giist jag har. Ilejsan, nu ska . har lefvas, skynden erl Ut i salen tradde Lovisa, Atfoljd al en fem ars pilt oeh en tre Ars flieka. Lovisa var en treflig husmor pA nAgra och trettio ar, med frid oeh fbrnbjsanihet talande ur hvarje drag. l)e bade telningarna voro alldeles nya bekant skaper for Calle hvilken af Lovisa helsades lika hjertligt som af brodern. Det syntes, att Gustafsson oeh bans hustru voro pa en gAng glada, lyckli-g- a oeih stolta bfver att hafva den berbmde brodern i friher-rinna- n dSr-vi- d a bestll-ninga- r. ro-pe- t. 1 d-e- a 1 sitt hem. Nisse jublade oeh sokte gbra begripligt fiir sina r. barn, att den der farbrodern ieke var en vanlig Fbr det fbrsta var han Nisses bror,' och fbr det andra var han en stor man. L ivisa smAlog oeh nickade bifall; hon var sA lyeklig af att se mannen fax-bro- 1 a gladje. Carl skuile frukostera, oeh vin skulel drickas fbr at fira hans Aterkost. Nar och druckit, fbrdes Carl in i ett manj atit angramsande rum, som var fbrmaket. liar skuUe man nu slA sig i ro oeh sprikas vid ora nytt och r gam malt. Nisse hade mycket att frAga, mycket han ville veta fbr att kunna fA klart fbr sig, hum det kun-na- t blifva en sAdan karl af hans lilla bror; en karl, som tidningarna talade om oeh kallade en heder fbr fosterlamlet att rakna bland sina sbner. Nisse kunde ieke fa ratt klart for sig, huru det gatt till, att bans bror blifvit liAgoi sa ba;stort. Ilan erinrade sig, som om det varit i gar, huru dum Calle varit, da han skuile lara sig skoinakareyrket, och pAminde Calle om, huru han satt klacklappen pa tan afjStinas kangor i stallet fbr jia klacken. Nisse begrep ieke, huru han kunnat lara sig gbra sadanader granna byster af mormo- som dem Calle kicka hem fran Italien, 1A han a i' t sa svArt fbr att liira sig halfsula skmlon. Dessutom ville Nisse hafva mla pA allt, vhad Carl sett oeh genomgatt Lovisa pa utlandet, nagot som iifven intress-vaddet hbgsta; men Carl fbrsakrade, att dermed maste de uppskjuta till Lingre fram, emedan han hade Atskilligt, sora han fb,st bnskade fA reda pa. Att Nisse borja med, huru lefde verlden med Stina? hade yisserligen i sina href sagt, att hon maxlde val men aldrig regogjort for nAgot mera. Det iir just ieke mveket att saga om henne. menade Nisse, och en skngga fo bfver hans hon liar blifvit liisarska oeh hor tillsammans nnxl en annan kiiring, lika elak som hon sjelf, men som hbr till de iicktas antal. Hit gAr hon aldrin, fbr hon bade s.i mveket krAngel fbr rig fbrsta aret jag var gift, att jag fbrbjihl henne komma inom nhna dorrar. dag ser om henne on gang i veckan, men jag gbr det endast derfbr. att jag loihat firr iildrarna det ; f ir se, det ar mig en plaga att se oeh hbra henne. Ihm har olyekkgtvi.s fatt fatt pa en af mina arhetare, sen ar litet umlcrlig till sinnes, oeh jag ar radd fbr, att hon ieke ellenast gbr karlen riktigt galen utan dessutom sbker att genom utleta saker, hvarigenom hon kan skada andra. A propos. jag undar just, mart Sjoqvist tagit vagen? I gliidjen bfver att Aterse Calle, har jag gh'imt bort. att han fanns .till. Jag tror, att ban var med id frukosten? Denn senare fraga s'alldes till Lovisa Hon hade ieke heller tankt pA Sjoqvist. inn hon ville minnas, at han giik oeh bppnade, da det ring-deCarl upply-tatt mannen, som last upp dbrren fbr honom, atTigsnat sig. Nisse sag litet hekymrad ut, men slog snart hor! tankarna jia Sji'iq vist 'och Atert-oderefter det afbrutna samtalct i e, ho-no- . e, - Carl ville med En ban vid sidan bar, boden, frAgade, om det var Gustafsson arbete, som och rymlig ySska han lAnga vagar beryktad var, forsAldes bar. oeh begarde fA se pA satinkangor. Allt Ur sitt underllga sfitt att tigga. lion bad min Ilustru skieka upp ett par till D . Lovisa gjorde, som hon bad henne, Han kom till Rftda by vid middagstld, och frherrinnan kopto tre par. De fbljuqde dagar-n- SAg hur det its vid bord och log ! forde med sig dea ena efter den andra, som Och Bade: Matfriskt folk kr krak att kommo fbr att fbrse sig med kangor. De skuile ekkda hafva sadan. sora friherrinnan D Inom loppet Nu tanker nog min gumma, dAr boa kr:. af en vecka voro alia satinkangor, som fusnos i Mkntro nu smorjer Big min gamle Per en oeh hade af boden, slutsAlda, mangd jag Med arter och med flask hos Hans I NAgdn tid derefter voro mina skodon i R&da. Jag maste antaga flera arbetare, flyttade kom till R.ya gkrd. dk kaffe verkstdaen hit till stpden och hade iner att gbra, dracks, an vi hunno med. Min lycka.var gjord. Fem Ar Och med sitt prat han var farten efter din afresa hade ja gkopt mig har huset, strax oeh nu har jag en af de storda skomakareversta-dernOch Bade: Smakllg dryck, lkt den er i Stockholm, med har boden, krya! nag upphort Nu sitter nog min gumma i sin vrft emedan vi like hinna med annat an bestaldt Och tfinker hennes gubbe hkller pk och jag har sjelf gjrt en resa, till Frankrike Med kaffekoppen Just hos mor Rya. fbr att se, fcuru de arbetade der, och lara mig de fbrbattringar; som foroiunno, sA nu kan jag anses Han kora tilt Bracka bro med spruck-nskor, fbr en riklig skicklig skomakare. dem snedt och sade: sora Jag Skg pk Ser du, Calle, afven en man af lasten kan tror komma till oberoende oeh vinna aktning af sina Det lntet kr att sula eller klacka. blott han vet att vinlagga sig om att vara en Mtn gumma sitter nu dkr hemma kvar duglig man.i sitt fack. Nu skall jag omtala fbr Och rkknar ut, att den, som skkert har dig, huru den der friherrinnan kom att gA in i min kr Nils Backs Gerda. "Holt n viigen. svarade Nisse. Hon ar en af mina kunder oeh, jag kan gerna tiiagga, orsaken till min egentliga uppkomst. Dot var pa den da lion kontode At mig, som vi kommo att talas vid 'om ett oeh annat, oeh da sade lion, att jag horde sla mig pa att gbra riktigt vaekra n fruntini-niei-sdeodo- dao lxirda skrnffa mig en skieldig ti oeh n hod med bra'liige. Niir du hade rest oeh mnmsell .dirnell bbrjade nos herr V triifta les vi ieke sA efta; men jag 'aakte pa, att hon en gang ttiati dit iir ieke nog mei att vi vi maste iifven s'ika fnllkomna oeh fbrbiittra vart arl.ete, sa att det yrko, vi dgmt oss At, vinner fill andniiig S,,,p ir skor, skall man siiga; men .tag insag nog. att man kunde gbra l.iittre oeh fina-rskodon, att man kunde fbrmittra forraen, och gif-v- a dem mi s.idan. amn vore vaekra e oeh iindanuils enligare iin den vanliga. Jig fumiera le eri til hort.it, til Jess jag kom till det bcslutet att staffs mig en tillskarare, som hade lart hos nigon af vAra storniiistare. )ct der kostade mag visserligen. Att hor.ja med tyclites fiiretaget endast medfbra fbr lint. Lovis.i bio j,i le oroa sig; ty jag hale satt mig i skidd fbr att kunna liyra en hod pA Vester-mggaLin, skal'fa mig fbrlag oeh skiekliga arbeta-rsii att l.olen kunde blifva lull med elegnta Jag I'ick allt i ordning; mn det blef ieke nagon afsiittning, oeh der salt jag nu med skuld och ett la gar som ieke sAlde sig. Det hade fbrsta iJit gatt rent af t; 1 skogs, om jag ieke haft annat arl.ete af mina gamla kunder, sora inbragte mig sa mycket, att jag kuodj dragi mig .ram oeh afliina i . ar-het- e -- 1 c sko-do- r, Aflagda gamla skor, bod. Hon hade vart hos mAlaren W fbr att lAta sig; Mamsell ArhneU larde der oeh holl just pA med at trita af klader oeh dylikt. Hon hade af mig lAnat en vaoker satinkanga, der hon tilli-kmed en sidenkladning, en sjal, och en hufvudbo-nasikulle rita af. Jag tror, hon kallade det att rita etyder; men del der har du battre reda pa. Friherrinnan faster uppmarksamhet vid de kangorna, frAgar, hvar de blifvit gjorda, eilhbll min adress och hlef min uppkomst. SA der hjelper merendels den ene arbetaren fram den andre. Brbderna talade nn om Gerda. Nisse beskref, hum hon bbrjat rita portratt med blyerts fbr fyra riksdaler stycket oeh sedan att mala sadana i olja. Efter fyra ars fbrlopp var henne? talang sa att hon fiek sina portratt vril betalade, och nu bbrjade hon att se sig om i verlden. lion indelade sin tid sa, att hon malade pa fbrmiddagarna oeh egnade de ofriga timinarna af dagen at lasning oeh annan sjnselsattning med sitt solerade lefnads-satt- ; men fbr henne v.r arbetet lif vet, oeh hon det mer an nAgol annat. bor hon pa DjurgArden Nu, fortfor Nisse, men hon far in till staden hvarje moigon, ar ifran klaekan nio till tre i n atelier, reser sa ut till sitt sommarstiille och tillhrinnar eftermiddairarna por-tratte- a d val-gjord- a utbil-dad- der-stade- liar det ieke hbrt af, att hon ska'l gifta sig? fragade Carl. Nej, rfet iir sakert som hon tyeks lemna At fliekor, som ieke hafva anat att tanke pa svarade Nisse. 1 Han kom till Alatrksk, dkr det var slakt; Han pk tillstallnlDgen gaf noga akt Och Bade: lycka till det Ikckra Nu sitter nog mtn gumma vid sin spts Och tanker att en bit af denna grls I vkskan min bllr lagd af Lars i Trasket. Han kom till Vknga torp, dkr det var bak, Han skg sig omkrlng vaggar ocb krlng tak Och sa: Gud signe runda brod ocb Iknga! Nu tanker nog min gumma si sk hkr, Om Jag nu vore dar min gubbe kr, Jag finge bakebrod af mor i Vknga Han kom till Asa lid en kulen kvSll Och slog sig ner varmt och upplyst 1 tjall Och Bad: det rkgnigt fir och borjat blfisa Nu tanker nog min gumma glad 1 sinn, Jag hoppas man erbjudit gubben min Att ligga kvar i natt hos Bengt 1 Asa. Sk drog den gamle fram frfin by till by. gkneen hurtig och sinnot kry, Med liflig tunsra och med iigon pigga I stugor alia halsade han pk Och kfind han var af stora och af smk Allt for sitt underliga satt att tigga. Gosta. 1 Huru liar brukspatron Stromberg uppfbrt sig. Lemnar han Gerda i fred fbr sina giftennalsfbr-slag- ? PLEASANT VALLEY CLEAR CREEK Det, ska du ieke tro; karien harannat liider CASTLE GATE sig; an att det skuile notas ut af en eller annan mot gAng; men se, det iir sa, att han fatt ett par galoseher som liindra hindra lionoir att rbra sig i MO sa ogeneradt. som ban skuile bnska. ALm livar kan Sjoqvist halla bus? alhrbt sig Nisse oeh kastade en orolig bli.-- pa klockxn. Galosher hvad menar du dermed? fragade Carlle. Just ingenting, blott att det iir nAgon, som hal ler tummen pa iigat pa honom, sa att han iir tvun gen att halla sig stilla Du vet, a'r han just hade blifvit frisk efter en sjukiiom, da fru Alir-ne- Om ni onskar kol, som kan tillfredsstallelse sA kop dessc Forsalu hos alia Kolhandl&re ll fill FUEL CO. k dog. Solan du var l.ocia, han eti dag till Iliekan oeh upp jvntade om, lm, kiir ban var i lenne och hum lyeklig han skuile gbra henne; j;: ofversta vAningen i Judge Bldg. jag tror, att den uslingen latsade grata fbr att IMAMWW WMWMWM beveka henne. I)u ska veta. att pig stoi i Gerdas kbk oeh hiir.le alt sammaris. Men det var fbrspill-dord pa Gerda. for hon gaf honom itt sa best Arndt nej, att det var raktslut. Nog l.Dt karlen nrsin-nig- , det f.irst.is, oeh lofvade att minnas hennt; men da stallde jag sa till, att, att uir nan gick, mbttes ban oeh jag i fiirst ng.in, oeh sa vexlade vi nagra ord. Ett par veckor .h'refter reste ban ulrikes oeh var borta ett j.ar tre ar. Jag minnes ej burn NO. 15 EXCHANGE PLACE. fiek han Ater ett sjukdoms- Boston Building. fall, som stod at hufvndot, och da han hlef frisk, fiireskref lakarcn vistandet vid nagon helsobrunn Aberdeen, Hiawatha, Caste GaHan var nu lmrta i tre fir. Vid bans aterkomst Clear te, Spring Canyon, King, hade Gerda redan vmnit on e okonomisk Creek, och Black liawk. st.illning; men se det kunde han da rakt ieke sndi1-ta- , nut-k' Lurnp-kooch slagg-koutan blef det cttfustli gt kriingel i s.'indagstid-nmgar1G6 Wasatch Telefon: bfver ett af Gerdas portrait, som varit pa Om vi tillfredsstalla er, sag det expositionen oeh som de sklillde ner. Jag till andra, om ieke, sag det till hvar ifran olaten kom. lade vid kar oss. len. Han hade ieke k mnat afhAlki sig fran att taga reda pa hvar St in lYnns, h jag missEinkte, att han gaf henne pongar fbr alt fa reda pa ett oeh som kunde vara bra fbr honom alt veta. Efter den sista dnftningen. Inn, fiek af mig, ha u)phort att vara nvettiga, xdi jagl EBERHARDTS SUNSET liar ieke haft nagon anledning fiiiriioila. att han MATTRESSES & SPRINGS sysselsatt sig med Gerda fbr xn just nu pa (hi belt kort tid, oeh derfbr er jag litet orobg bfver hvar Salt Lake Mattress & Mfg. Co. No. Sjoqvist kan vara. W. 3rd South. . Telefon Was. 320!) fbr reparati-oner- , (Fortsattning.) dynor oeh mobel tapetsor arbete. gi-- a liin-Vi- d hemko-mste- sik-ar- cl l, na miss-tlinkt- e rn-- o-- an-na- t, Sof pa 531-53- 5 l. ,1 |